Svårt att relatera till JFK Jr. men Love Story håller

Om det inte vore för Tiktok hade jag antagligen inte sett den nya tv-serien Love Story som handlar om det omskrivna äktenskapet mellan John F. Kennedy Jr. och Carolyn Bessette i 90-talets New York. Serier är generellt inte min grej, men i ett blekt Stockholm i väntan på våren fanns det någonting feel good i att se de olika videoklippen som trendade på Tiktok. Till tonerna av Lenny Kravitz låt It Ain’t Over ’til It’s Over kunde man se dåtidens USAs stora älskling, JFK Jr., spatsera stiligt på väg till familjemiddagen eller hem från gymmet en varm sommardag. Seriens varma ljussättning bidrog till den mysiga känslan och det var inspirerande.

Love Story består av nio avsnitt och börjar i slutet: paret går ombord på ett litet flygplan sommaren 1999 som senare kraschar, innan berättelsen spolas tillbaka sju år och kärlekshistorien drar igång. De första avsnitten handlar om deras respektive liv. De är alltjämt fräscha och friska. JFK Jr. – spelad av Paul Kelly – är 32 år, rikskänd och tillhör den politiska Kennedy-klanen (tänk en äldre och kortare version av Barron Trump). Samtidigt är han en vilsen och misslyckad jurist som när konstnärliga ambitioner, spelar rugby och minglar med sina fotografer eller på barer. Carolyn Bessette (Sarah Pidgeon) är däremot en vanlis som flyttar till staden, bor enkelt och jobbar som försäljare på Calvin Klein. Paret träffas på ett mingel, varpå JFK Jr. inleder en charmoffensiv på bred front.

I resten av serien får vi följa parets gemensamma tillvaro och alla prövningar som följer. Bessette försöker hitta sin plats i den jättesnobbiga Kennedyfamiljen. Hon blir till slut visserligen accepterad, men känner sig ändå instängd i den nya rollen, där fotografer alltid står runt hörnet och varje (sned)steg noteras. JFK Jr. kämpar med ett yrkesliv som inte riktigt går som han vill. Ibland tar han ut frustrationen på sig själv, ibland på någon annan. Han är inte lika charmig längre, men inte allt för osympatisk heller.

Som både kritiker och publik redan påpekat är kemin mellan huvudpersonerna seriens stora kraft. Det sägs att Paul Kelly, som mycket riktigt ser sinnessjukt bra ut, konkurrerade ut tusen andra skådespelare. Han är duktig och han lyckas gestalta sin rollfigur som en både vänlig och rolig men också kluven och talanglös person. Den mer erfarna Sarah Pidgeon gör dock en betydligt starkare insats. Hon fångar Bessettes berömda, medvetet omedvetna minimalism på ett fint sätt. Även i de mer dramatiska scenerna är hon mer trovärdig än Kelly.

Serien låter konsekvent bli att ta ställning till vem som var den “sämre” parten i äktenskapet, utan låter deras respektive svagheter få ett lika jämbördigt utrymme. På Tiktok verkar folk däremot ge JFK Jr. skulden för det mesta. Man menar att han var vårdslös och bortskämd. Även om han flög det där planet, trots begränsad erfarenhet, så var han nog inte den enda förklaringen till deras ansträngda äktenskap; Bessette hade väl sina sämre sidor även hon.

Av uppenbara skäl är det svårt att relatera till JFK Jr:s supermondäna liv i centrala Manhattan (tänk återigen Barron Trump och hur han stängde av ett helt våningsplan i Trump Tower för en dejt). Ändå kan parets respektive ”medelklassproblem” slå an ett par toner, speciellt när det kommer till att hitta sin plats och att hantera relationer som ung. För en som nyligen separerat från en relation – visserligen bara fyra-fem månader lång – går det att känna igen sig i osäkerheten och sårbarheten som kan vila under ytan eller smyga sig på ibland. Det gör att serien landar fint. Den har nog något för de flesta unga vuxna, inte minst då den fungerar toppen som verklighetsflykt, eller som inspiration.

Text: Rolan Jusupov