Efter ett par singlar och massa konserter runt om i Sverige och Finland har Stormen Gudrun äntligen anlänt, men frukta icke, ty det är inte januaristormen 2005 som firar tjugoettårsjubileum och har en återföreningsturné. Utan det är bandet Stormen Gudruns första album, Karaktär som har anlänt.
Stormen Gudrun är en indie-dirtpop-powerpop-kvintett från Umeå som låter som en salig blandning av 90-talets Göteborgsindie, samt icke-svenska band som The Libertines, Hurriganes och Buzzcocks korsat med norrländsk indierock och dess karaktäristiska sätt att försöka trycka in så mycket text som möjligt i så lite låt som möjligt. Se: Mattias Alkberg, Annika Norlin, Masshysteri m.fl.
Albumet behöver ingen startsträcka utan sätter foten rakt på pedalen på första låten, Håkan Juholt. En låt som väldigt snabbt etablerar vad Karaktär består av: intensiva, riviga indiepoplåtar med catchiga melodier. Refränger, textrader och verser som gärna upprepar sig själva mycket och ofta. Det är väldigt mycket popmusik med punktänk (alternativt punkmusik med poptänk beroende på din ståndpunkt). Även det narrativa konceptet märks här. Alla låtar på albumet är döpta efter karaktärer, allting från politiker, film & TV-seriekaraktärer, filosofer, mytologiska karaktärer, till och med en hund och en grekisk fältherre finns här. Låtarna bär karaktärernas namn, men de namnen används också som allegorier för andra ämnen. I en intervju med Hymn beskriver bandet singeln Göran Persson:
“[Låten] kom till i en dubbelcocktail av privat och politisk depression där den senare utlösts av 30 år av otrohet från socialdemokratiska partier”
Kontra detta politiska citat med låttexten: “You say you love me, but you love another one” och refrängen: “Göran Persson and Tony Blair”, då är det väldigt lätt att se blandningen av politiska insikter, personliga texter och komedi.
Vidare genom albumet får vi lyssna på någon som väntar kvar i en relation med en annan som gått vidare i Hachicho. I The Hound liknas jagets relationsönskningar med Brienne of Tarth och The Hound från Game of Thrones. Pyrrhus lever upp till namnet då låtens refräng låter förebådande och känns förödande likt en pyrrhusseger. Musiken drivs av det snabba, korta, melodiösa men ack så catchy gitarrdelarna och balanseras på stadiga basgångar och trummor. Blandat ibland nästan lite väl djupt bland instrumenten finner man den skrålande sången på en mycket fin svengelsk dialekt, i stil med Mattias Alkbergs dagar i The Bear Quartet.
Till sist kommer låten Bernardo Guardi döpt efter ett alter ego från romcom:en Casanova från 2005. Den här låten är en sådan explosion av energi och färg att det känns svårt att sitta still. Den energin kan även kännas i faktumet att låten inte kan tyngas ner av bara ett namn utan även går under namnen Senses och Pull my hair. Låten har en väldig finalkänsla som lätt hade kunnat passa in i en film som Fucking Åmål.
Man skulle lätt kunna göra en bruksanvisning för hur en låt av Stormen Gudrun ska se ut och använda det som ett tecken på brister. Men jag ser det som att bandet har skapat ett riktigt bra och effektivt sätt att skriva och spela låtar. En väldigt stark debut av Stormen Gudrun och jag ser fram emot vad det gör i framtiden.
Text: Amos Hedström
