Staden

Vi möttes på ett fik, jag och tjejen du brukade gilla. Jag har inte varit tillbaka i staden på ett tag nu. Jag har flyttat härifrån, träffade dig när jag var härifrån. Men vi är båda från staden, det kanske var det som förenade oss till att börja med. Vi var två människor av staden, den stora. Den som inte går att se utan att titta på. Får ont i ögonen varje gång solen skiner. Staden. Staden som flyter genom kroppen, från nyckelben till bäcken. Staden där det är alltid solsken, alltid regn. Inga regnbågar.

Det är en måndag när jag träffar din förra tjej i staden. Vi har bestämt träff. Det är inget sammanträffande att vi träffas här. Och vart är här? Här är Condeco. Den vid Kopparmärra. Du visste inte ens vad Kopparmärra var innan jag berättade det för dig. Så mycket visste du om din egna stad. Hon visste utan att jag behövde berätta. Typiskt.

Jag säger hej. Hon säger hej. Det är första gången vi träffas, jag och tjejen. Men vi har ju blandad historia så att säga. Eller. Vi vet vem den andra är. Vi brukade till och med plugga på samma skola, jag och tjejen. Pluggade samma kurs i historia. Inte samtidigt dock. Historien är utspridd över flera år. Hon är fyra år äldre än mig. Du verkar gilla att gå ner i åldrarna för varje ny tjej du gillar. Eller så kanske du bara gillar tjejer i en viss ålder. Det går inte ihop med att tiden går framåt, är kronologisk. Jag ursäktar. Det måste vara jättejobbigt för dig att fortsätta gilla tjejer som inte åldras när alla tjejer i världen åldras.

På fiket är det tomt. Inte så många som träffas här en måndag. Det gör ju vi, men vi verkar inte vara av normen. Inte när det gäller fikatider iallafalla. När det kommer till killar är vi säkert helt normala. Alla tjejer gillar killar som gillar tjejer som inte åldras. Det såg jag på ett diagram på internet. Men internet kan ju ha ljugit. Jag kollade aldrig trovärdigheten.

Allt som säger att det här är en cool tjej, en häftig tjej, en alla-gillar-henne tjej

Vart ska vi börja? Vi beställer varsin kaffe, jag har aldrig gillat kaffe, men hon verkar gilla det, sätter oss vid ett bord i hörnet. Bra utsikt, men ändå undangömt. Som dina känslor för henne. Min plan, bena ut när du slutade gilla henne, eller när hon slutade gilla dig. Det är lättare sagt än gjort. Det verkar inte som att det någonsin hände. Förlåt för det jag sa om att du bara gillar tjejer i en viss ålder, det verkar ju inte vara sant. Internet ljög.

Hon har på sig en sån där jacka, och en sån tröja, har sådana skor. Allt som säger att det här är en cool tjej, en häftig tjej, en alla-gillar-henne tjej. Jag vill inte säga en poppis-tjej, för jag trodde inte du gillade poppis-tjejer. Men hon ser ut som en poppis-tjej. Förlåt, det kanske inte är så att hon följer trender, hon kanske bara gillar den stilen. Och jag har aldrig lyckats följa trender, har alltid känt mig fel. Och det är ju inte hennes fel, att jag aldrig gillat sådana tjejer som har lyckats vara sådana tjejer, bara för att jag aldrig lyckats vara en sådan tjej.

Är vi lika? Jag och hon? Tjejen. Är hon snygg? Alla tjejer är väl snygga, men är hon snygg? Snyggsnygg? Nej. Söt? Ja men visst. Okej. Kanske snygg då. Och jag? Jag antar att det inte spelar någon roll. Varför ska tjejer behöva vara snygga för att spela roll? Är det patriarkatet som spökar igen? Nej förlåt, det var ju jag som började prata om vårt utseende. Jag bestämde mig för ett tag sen för att inte vara snygg, bestämde mig som att det kunde vara något man själv valde, som om det inte var något som sitter i åskådarens ögon. Åskådaren. Är det du? I det här fallet verkar det vara du. Och vi båda verkar vara godkända. Både tjejen du brukade, och fortfarande, gillar och jag.

Hade vi varit 10 år äldre skulle vi ju aldrig lärt känna varandra

Varför försöker jag jämföra? Du har sagt att det inte går att jämföra. Att du inte känner likadant men att det du ändå känner bör kategoriseras som samma sak. Du förstår väl själv hur det blir lite oklart vad du menar. Alla relationer är olika. Ja, visst. Men du kanske ändå kan hålla med om att du borde avsluta den förra innan du startar något nytt.

Jag frågar tjejen vad gör hon i staden. Tjejen svarar. Att hon gör lite av det ena och lite av det andra. Och svaret är inte svaret på min fråga men det är ändå svaret på vem hon är och svaret på vem du är som brukade, och fortfarande, gillar henne.

Hon har bra kontakt med din syster, tjejen. De var bästisar på dagis, och i skolan och alltid verkar det som. Ni har alla växt upp tillsammans, och hur ska jag kunna tävla med det, när du säger att det inte går att känna någon lika väl om man inte känt dem hela livet. Att det fungerar som på en skala. Ju senare man träffas, desto ytligare blir relationen. Det var väl tur att vi möttes relativt tidigt då. Hade vi varit 10 år äldre skulle vi ju aldrig lärt känna varandra. Jag vet inte om din teori fungerar i praktiken.

Staden är inte som den var när jag lämnade den. Men jag var ju fortfarande ett barn då. Mycket kan hända på fem år. Spårvagnarna. De byttes till nyare modeller. Och Västlänken är fortfarande inte färdig. Jag antar att inte så mycket förändras ändå. Tjejen du brukade gilla är ju trots allt tjejen du fortfarande gillar. Allt är lite rörigt. Både i staden som bygger tunnelbana, och i mitt huvud som bygger tunnelbana, borrar långa hål i tankarna. Jag får ont i huvudet.

Vi har pratat i en timme. Jag och din tjej. Jag är din tjej. Men hon verkar också vara det. Vi har pratat i en timme när jag säger att nu måste jag gå, men det har varit jättetrevligt att träffa dig. Och jag har inte lärt mig något nytt om henne, men jag har lärt mig massor om mig själv. Och utanför är det som om inget har hänt, allting verkar exakt likadant. Är det dags att erkänna att saker inte förändras? Eller ska våra byggen snart bli färdiga?

Jag säger hejdå till din tjej för nu går min spårvagn. Hon står på hållplatsen och vinkar av. Helt plötsligt är det hon som är staden. Och jag som är en besökare. Staden som brukade vara mitt liv. Kanske behövde jag komma härifrån för att skapa mig själv. Jag som fann staden i dig. Är det dags att bygga nåt nytt nån gång? Alltid solsken, och alltid regn, bara regnbågar.

Text: Alma Nyström Larsson