Sex sells – och ingen gör det bättre än Heated Rivalry
Jag har gått och blivit en del av en masspsykos. Mina flöden är sedan ett par månader tillbaka mer enformiga än vanligt. Till och med på Facebook, som ju vanligen ockuperas av en något äldre generation än min egen, blir jag överöst av en och samma sak – Heated Rivalry. Ja, den där sexiga hockeyserien som är på exakt allas läppar just nu. Hur kan en liten, kanadensisk produktion så explosionsartat ha tagit över alla medieflöden?
För den som levt under en sten kan jag lyfta lite på den och berätta att Heated Rivalry handlar om två rivaliserande hockeyspelare, ryska Ilya Rozanov (Connor Storrie) och kanadensiska Shane Hollander (Hudson Williams), som inför sin första NHL-säsong (eller MLH, som den heter i tv-serien) börjar att ses i hemlighet. Eftersom genren är romantik är det ingen överraskning att deras möten går från att vara sexuella till att bli emotionella.
Tv-serien baseras på Rachel Reids bok med samma namn, som är den andra romanen i bokserien Game Changers, vars nuvarande sex delar alla centrerar kring ishockey och queera relationer. Det är inte ofta en film eller en tv-serie är bättre än boken som den baseras på, men Heated Rivalry är undantaget som bekräftar regeln.
”Serieskaparen Jacob Tierney har adapterat boken på ett fantastiskt sätt och Heated Rivalry har verkligen hittat sitt medium.”
Medan boken sällan rör sig mellan raderna är tv-serien betydligt mer subtil. Fans bryter ner varenda scen, och varje gång jag öppnar Instagram stöter jag på någon som upptäckt ytterligare en detalj i scenografin, klippningen eller i skådespelarnas fantastiska minspel. Det kända citatet “we didn’t even kiss” berörde mig inte nämnvärt när jag läste passagen i boken, men när det dök upp i serien var det nästan som om något inom mig gick sönder. Serieskaparen Jacob Tierney har adapterat boken på ett fantastiskt sätt och Heated Rivalry har verkligen hittat sitt medium.
Att den har lyckats slå igenom på detta sätt är dock förundransvärt. Bokserien har sedan tidigare en hängiven fanskara, men det tar en bara en liten bit på vägen. Heated Rivalry är skapad för streamingplattformen Crave, som med sina cirka 4 miljoner prenumeranter är en väldigt liten aktör på marknaden. Budgeten är låg och skådespelarna okända – vid en googling inför premiären i slutet av november möttes jag knappt av några sökresultat alls. Hela serien spelades dessutom in under endast trettiosju dagar och hade premiär bara ett halvår senare. Det låter upplagt för att den ska kännas billig och påskyndad, men resultatet är ett helt annat.
”Den som avfärdar Heated Rivalry som porr har inte gett serien den uppmärksamhet som den förtjänar.”
Allt detta, som skulle kunna ligga dem i fatet, verkar istället vara en del av framgångsreceptet. Att serien bara använder okända talanger sänker publikens förväntningar, och eftersom ingen av de stora streamingjättarna flåsade Tierney i nacken med krav på att rätta sig i leden, fick han möjlighet att adaptera källmaterialet precis som han ville.
Och det innebär att serien inte väjer det minsta för att visa långa och många sexscener.
Heated Rivalry är en smutty bok, och Tierney adapterar det kompromisslöst. Men som så många konstaterat är sexet bara den initiala lockelsen – det är romansen som gör att man stannar. Sexet finns onekligen där för att vara just sexigt, men de intima scenerna för också handlingen framåt. Det är i de stunderna som Shane och Ilya är sårbara med varandra. Den som avfärdar Heated Rivalry som porr har inte gett serien den uppmärksamhet som den förtjänar. Slå på Connor Storries ryska monolog i avsnitt fem så ska du se att du omvänds.
”Den visar en typ av kärlek och intimitet som sällan tar sig utanför romance-böcker eller fanfiction.”
”It’s a kind of romance that I didn’t know existed”, skrev en kanadensisk bekant till mig, och jag tycker att det ringar in seriens usp. Den visar en typ av kärlek och intimitet som sällan tar sig utanför romance-böcker eller fanfiction. Queer kärlek och troper som rivals to lovers eller enemies to lovers är långt ifrån ovanliga inom litteraturen. Varför görs det inte oftare tv av det? Publiken och efterfrågan finns uppenbarligen – och som mottagandet av denna serie visat finns det även potential att nå utanför den primära målgruppen. Tidigare försök, exempelvis Amazons adaption av boken Red, White and Royal Blue, har känts halvhjärtade. Det fanns en brist på tilltro att löpa hela linan ut. Tv-serien Heated Rivalry vågar lita på sitt källmaterial.
Det är inte bara serien i sig som är uppfriskande. Connor Storries och Hudson Williams otroliga pressturné har satt tonen för hela detta fenomen. De är allvarliga i de stunder som kräver det, men för det mesta är de charmiga, filterlösa och sprudlande av energi. De uttrycker sin kärlek för varandra öppet och fysiskt på ett sätt som inte alltid syns i manliga relationer. De har matchande kompistatueringar med texten ”sex sells” och de är en motpol till den toxiska maskuliniteten som ofta genomsyrar filmbranschen.
Från att ha varit totalt okända har duon idag över 2,7 miljoner följare vardera på Instagram, de har medverkat i några av USAs största talkshows, nyligen delade de ut pris på Golden Globes-galan i Los Angeles, deras popularitet jämförs med beatlemania och i förrgår tillkännagavs det att Storrie och Williams blir fackelbärare i OS i februari.
”Serien har trots allt fått fäste i hockeyvärlden.”
Att seriens skådespelare tar sig in i sportens värld på riktigt gör inte att den automatiskt kommer att bli mer öppen för HBTQI-personer, att tro att Heated Rivalry ska kunna leda till stora förändringar är optimistiskt. Men visst är det ändå ett steg i rätt riktning att en serie som fokuserar på en kärleksrelation mellan två manliga atleter uppmärksammas i sådana här arenor. Serien har trots allt fått fäste i hockeyvärlden. Den diskuteras i hockeypodcasts, låten All The Things She Said, som numera starkt förknippas med serien, spelas under hockeymatcher och aktiva atleter, som ännu inte är öppna med sin sexualitet, har hört av sig till Williams i samband med serien. Representation har betydelse.
Att följa detta hockey- och kärleksdrama vecka för vecka är det närmaste lägereldstv jag har kommit på riktigt länge. Internet gick samman, och allt jag kände var värme. Grattis till oss som nu äntligen får tillgång till Heated Rivalry i Sverige. Välkommen in i masspsykosen.
