Late Developers

Belle and Sebastian

Indiepoparna från Glasgow är tillbaka med överraskningsalbumet Late Developers, uppföljaren till förra årets A Bit Of Previous, som släpptes efter en sjuårig paus sedan senaste studioalbumet. Frontmannen och arkitekten bakom Belle and Sebastian är Stuart Murdoch, som inte alltför längesen uppvisade en osäkerhet inför bandets framtid i en podcast av Broken Record – ett eventuellt uppbrott var inte helt otänkbart. Om deras historia hade tagit slut vid denna bräckliga tidpunkt hade det definitivt varit tråkigt för indiemusiken. Om man samtidigt blickar tillbaka på deras långa karriär, känns det som att Belle and Sebastian nästan gjort tillräckligt. De har skapat musikhistoria med sina universellt hyllade plattor Tigermilk och If You’re Feeling Sinister som 30 år senare fortfarande låter färska och relevanta. För ett band som åstadkommit så mycket återstår frågan – vad mer finns det att göra?

Hade Belle and Sebastian lagt av efter If You’re Feeling Sinister hade de ändå lyckats med det som många band strävar en hel karriär efter att göra. De enorma topparna som Tigermilk och uppföljaren når kan mycket väl ha satt ribban högt för bandet, som varenda gång det viskas om ett nytt album har behövt utstå eventuella jämförelser till deras tidiga dagar. Där kliver dock Murdoch in och bevisar att charmen finns i långvarigheten, och att Belle and Sebastian inte har ett utgångsdatum. Efter ett par vacklande album i slutet av 90-talet och det tidiga 00-talet, återkom bandet med Dear Catastrophe Waitress som enhälligt ansågs som en retur till deras tidiga och skarpa form – vilket man även hoppades att Late Developers skulle åstadkomma.

Inledningspåret Juliet Naked låter knappast lika krystat som majoriteten av spåren på A Bit Of Previous från förra året, och välkomnar istället lyssnaren med rockiga gitarrer och Murdochs trallvänliga sång som framför allt låter välpolerad. Stundtals intar låtarna en alldeles för välslipad och modern produktion som ställer sig i stor kontrast till Belle and Sebastians karaktäristiskt naturliga och råa inspelningar. Murdochs sång förblir som starkast när man tillåter den vackla i sin imperfektion. Ofta sviktar han mellan toner, likt sångaren Morrissey, som också fått sina nutida sångprestationer slaktade av unga producenter. I vissa stunder av Late Developers blir detta alldeles för märkbart, vilket hindrar lyssnaren från att fullständigt sugas in i albumet.

Musiken förblir däremot densamma som den alltid varit, och lyckas ingjuta alla olika ljudaspekter av Belle and Sebastian. Late Developers lyckas få med svängiga rocklåtar, avskalade gitarrballader och även deras mindre välkända syntpop-försök. På många sätt påminner Belle and Sebastian om The Magnetic Fields, som också blandat indiepop och kammarpop med skruvade syntpoplåtar. Dessvärre har Belle and Sebastian inte riktigt lyckats med sina vågade syntexperiment lika bra. Detta blir uppenbart på I Don’t Know What You See In Me som kanske går hem hos bandets äldre fanskara, men som för en yngre målgrupp snarare låter som ett boomer-försök till att komma med på dagens topplistor.

Höjdpunkten på Late Developers kommer mot slutet av plattan när sångaren Tracyanne Campbell från indiebandet Camera Obscura gästar på duetten When The Cynics Stare Back From The Wall. Låten skrevs i början av 90-talet, i samma veva som mycket av det material som hamnade på Tigermilk och If You’re Feeling Sinister. Tillbakablicken på Murdochs kreativa topp är både vacker och sorglig, då det var en period i hans liv när han var svårt sjuk och begränsad av sjukdomen ME. Mycket av hans upplevelser med sjukdomen och längtan efter ett mer vanligare liv var det som slutligen hamnade på de tidigare plattorna. Samma trånande går att höra på When The Cynics Stare Back From The Wall, sjungandes av en mycket äldre Murdoch.

Överlag flyter Late Developer på i ett bra tempo. Vissa stunder är klockrena och transporterar en tillbaka till det charmiga och varma ljudet på If You’re Feeling Sinister, andra stunder är raka motsatsen. När produktionen låter för slät och massproducerad blir man bara existentiell och påmind över tidens påverkan på oss alla. Nu låter Stuart Murdoch nästan som karaktären han sjunger om på bandets klassiker Major and Me, där han beskriver det generationella missförståndet mellan honom och en äldre man – men nu är det Murdoch själv som gestaltar denna äldre man. Belle and Sebastian har med tiden blivit ett band som svänger i kvalitet från album till album. De höga topparna i början av deras karriär sätter fortfarande käppar i hjulet, så pass att världens mest entusiastiska människa Jack Black beskrev dem som “Sad bastard music”.