Once Twice Melody

Beach House

Drömpopveteranerna Beach House har återvänt med Once Twice Melody, en ambitiös dubbel-LP uppdelad i fyra kapitel, fylld med deras mest experimentella och storslagna sound hittills. I snart 20 år har medlemmarna Victoria Legrand och Alex Scally utforskat drömpopens alla möjliga hörn och kanter. Efter det stora genombrottet med deras kritiskt hyllade album Teen Dream fortsatte Beach House att ständigt utveckla sitt sound, projekt efter projekt. När 10-talet var påväg mot sitt slut var det svårt att föreställa sig vad mer duon kunde utforska. Fyra år senare är de tillbaka med Once Twice Melody som bevisar att det fortfarande finns nya utrymmen att upptäcka.

Istället för att släppa ett fåtal singlar inför ett kommande album som artister och band vanligtvis gör, valde Beach House en annan väg. I november 2021 släpptes det första kapitlet som bestod av fyra låtar och successivt har ett nytt kapitel med nya låtar funnit sin väg till streamingtjänster varje månad. Upplägget känns kalkylerat men samtidigt förvånande för en duo som ger intrycket av en stark konstnärlig integritet. De är nog medvetna om den uppenbara problematiken med en (jobbigt lång) dubbel-LP och faktumet att att musikkonsumenter allt mer sällan lyssnar igenom något från start till slut. Därav genom att dela upp Once Twice Melody i fyra delar, gör de projektet mer lättillgängligt i dagens era av koncentrationssvårigheter och strukturerar ett tydligt och smidigt upplägg för lyssnaren. Kanske den enda konstnärliga kompromissen de är villiga att ta.

Once Twice Melody inleds med titelspåret som är fullpackat av alla de instrument som kommer att höras genom albumets 18 spår, och fungerar som en perfekt försmak till hela projektet. Nästa spår Superstar fortsätter i en mer vemodig anda, en tematik som Beach House ofta verkar dras till. Det är sällan som duon tonsätter en singulär känsla. Oftast är det utrymmet mellan två känslor som artisterna verkar vilja utforska, något som de gör utmärkt på Superstar. Gitarrens hoppfulla melodier dansar runt Legrands dystra sång. När hon ledsamt betonar “Something good, never meant to last” fyller Scally tomrummet med lite glädje. Pink Funeral klingar mer tydligt i en dyster ton. Analoga trummor och stråkar blandas på ett otäckt men vackert sätt och utstrålar samma halvläskiga vibe som en Tim Burton-film. Det första kapitlet avslutas med Through Me som med sitt trap-inspirerade outro bryggar över till nästa kapitel.

Runaway börjar med högljudda trummor som galopperar genom hela låten. Snabbt faller både syntar och gitarrer in i samma rytm vilket kulminerar i en storslagen refräng med Legrands vocodersång som låter fantastisk. Nästa låt ESP flyter på i ett mildare tempo tills New Romance öser på i samma fart som Runaway innan den sju minuter långa Over and Over avslutar kapitlet i en grandios ton. 

Ungefär 40 minuter in på Once Twice Melody känner man sig fortfarande nyfiken och långt ifrån trött efter albumets många låtar. Den soniska estetiken känns ny och fräsch men samtidigt en aning förbryllande och oklar. I en intervju med musikkritikern Anthony Fantano talar duon om äventyret att utforska ett nytt sound alldeles själva och varför denna skiva låter just som den gör. Scally tänker praktiskt och förklarar “We’ve been slowly building up our studio since 2016, so this is like the full realization of our music making space…” han fortsätter “…this is also the realization of like many years of accumulation of weird keyboards and development of skills regarding all of those things…” jämfört med Legrand som har en mer abstrakt synpunkt på deras skapandeprocess. Hon refererar till instrumenten som “…magic tools” och hur dem hjälper henne att upptäcka känslan till hur en refräng ska låta. Denna intressanta dynamik mellan skaparna gör att det nya ljudet känns genomtänkt och konstruerat samtidigt som det upplevs naturligt och instinktivt.

Once Twice Melody är duons första självproducerade skiva vilket skiner igenom i den rika och vågade produktionen. Det tredje kapitlets höjdpunkt Masquerade poängterar denna äventyrliga ambition. Låten börjar som en mörk och dyster syntpoplåt från 80-talet men slutar som en klubb-banger med sina svängiga trummor. Aldrig förr har Beach House låtit så trallvänliga, vilket de lyckas göra utan att överge sitt traditionella sound helt och hållet. Only You Know innehåller samma popegenskaper som föregående låt, speciellt mot slutet när de vackra syntslingorna hamrar fast en repetitiv melodi som fäster sig direkt i hjärnan och i hjärtat.

Syntballaden Finale inleder det fjärde och sista kapitlet där Legrands text låter som sekvenser ur en coming-of-age-film. “Roller skatin’ in the parking lot / I don’t care ‘cause I like it vacant” sjunger hon i första versen och fortsätter med “Do you know what your heart is for? / In case you did forget it”. Det känns skämtsamt, men ändå på blodigt allvar. Samtidigt som man kanske fnissar åt vissa av de melodramatiska raderna blir man plötsligt krossad av andra mer direkta fraser. “The best time of all / I was not looking for it” förklarar sångaren till följd av ett svällande crescendo där alla olika typer av melodier kämpar för ens uppmärksamhet. Duon drämmer av ett sista varv på syntpopsnåret med den fartfyllda Hurts to Love innan Many Nights framkallar en mild och ljuv stämning inför den sista låten. Modern Love Stories skrålar med gotiska stråkar och spöklika syntar som avslutar Once Twice Melody med en smäll. Samtidigt som man tror att allt är över och låten börjar tystna, spelas en gitarr och musiken bygger upp igen för att senare tona ut. Denna gång verkar det vara över. När man hör melodierna ringa ut och övertas av tystnaden, är man ändå osäker på om allt är slut eller inte.

Beach House levererar ett fullproppat och ambitiöst projekt med Once Twice Melody, som sträcker sig långt bortom deras tidigare visioner. Den enorma mängden av låtar och intryck kan vara mycket för fans att sätta sig in i, men däremot är väl det hela poängen med en dubbel-LP? Genom att inte klippa bort det som känns mindre viktigt att säga och behålla varje textrad och melodi, lyckas duon skapa ett mångfaldigt verk som ständigt skiftar form och nyans. Deras storslagna vyer känns som en stjärnspäckad himmel, likt den de ofta sjunger om. Med Once Twice Melody är den närmare än någonsin.