Love Will Be Reborn

Martha Wainwright

Martha Wainwright är en kanadensisk-amerikansk singer-songwriter. Hon är dotter till de kända folkmusikerna Kate McGarrigle och Loudon Wainwright. Hennes bror, Rufus Wainwright, är även han en känd sångare och kompositör. Love Will Be Reborn är Marthas första album sedan Around The Bend (2016), och det första sedan Come home to Mama (2012) där Martha själv skrivit alla låtarna. 

Titelspåret är en vacker, pretentiös berättelse om kärlek som dör och återuppstår. Att sjunga åtminstone halva refrängen i falsett med en synnerligen utdragen frasering är artistens eget signum och gör låten omedelbart identifierbar som hennes verk. Den första tanken blir, att hon är tillbaka. Efter fem långa år är hon tillbaka med nya mästerverk.

Love Will Be Reborn är en av tre singlar som släpptes i förväg. De andra två är den energetiska popdängan Hole in My Heart och den finkänsliga Falaise De Malaise. Alla tre håller hög kvalitet och byggde upp höga förväntningar som resten av albumet, tyvärr, inte riktigt lyckas leva upp till. Det finns några fler guldklimpar, med det mesta av det resterande albumet faller kort.

Att stora delar av albumet handlar om Wainwrights komplicerade skilsmässa har inte varit någon hemlighet. Tvärtom har hon använt det som ett dragplåster – hennes föräldrar hade stor framgång med låtar om deras egen smärtsamma separation på slutet av 70-talet, och nu försöker hon göra karriär på samma sätt. Det är bara det, att hennes låtar inte i det minsta liknar det koncept som henne föräldrar provade ut, och att antalet sådana låtar är för många. Lite för mycket bakgrundsljud, lite för mycket sjungande i falsett och lite för mycket bedjande texter om en saknad partner. Det blir en overload av annars goda ting. Nästan alla låtar flyter ihop till en grå massa av samma stil, samma budskap, samma allt som går på repeat om och om igen. Endast den mjuka, rena Report Card, som handlar om att inte få ha umgänge med sina egna barn, står ut som en vinnare. Den är lättförståelig och nedskalad, mer folk än pop i stilen, och blir en frisk fläkt i massan. En besvikelse, för den som trodde att hon hade familj-genen för att inte bara skriva, men även framföra, denna typ av låtar på ett tilltalande sätt.

Sist på skivan finns den tidigare nämnda Falaise De Malaise, som kan översättas till “the cliff of dizzyness”. På sätt och vis blir den skivans höjdpunkt, då den står som en lysande representation av artistens ursprung och identitet. Låten byter med lätthet mellan den amerikanska engelskan och den slarvigt uttalade kanadensiska franskan. Precis som artisten lärt sig under uppväxten med sin tvåspråkiga mamma som själv behandlade båda språken lika i sin musik. Halvvägs genom meningar byter hon språk utan att missa en ton, kastar sig från sida till sida utan att missa ett steg. Hon skapar sitt eget språk, en kombination som påminner om den skriftliga dialekt som faktiskt kan återfinnas i hemstaden Montreal. Typiskt baseras den på franskan, men engelska ord och fraser vävs in till den grad att det blir förståeligt även för engelskspråkiga invånare i staden. Innehållet i låten påminner om fransk romantik i litteraturen och även om den är ett enkelt grundkoncept blir det så mycket mer då Martha lägger sin unika prägel.

Överlag är Love Will Be Reborn ett bra album, och det finns flera guldklimpar som inte bara sticker ut här utan i hela hennes sång katalog. Tyvärr, i kontrast, finns det även låtar som glöms lika snabbt. Detta är inte hela världen om man gillar vad man hör, men det drar ner albumets omdöme i sin helhet. Albumet är inte nödvändigtvis dåligt, men definitivt inte så bra som man hade förväntat sig. 

Text: Karin Mickos, @Countrymusicandcher