Nyöppnade Dagfiket på Kafé 44 ska göra Stockholm mer levande
Den 16 februari slogs portarna till det kultmärkta Dagfiket på Kafé 44 upp igen. Detta tack vare ett gäng vänner som efter att ha saknat sin gamla knutpunkt bestämde sig för att ta saken i egna händer. En av dem är 20-åriga Jennifer Carlie, som vid sidan av heltidsplugget med filosofi varit med och återstartat den ideellt drivna Södermalmsklenoden i ny tappning.
Jag möts av den välbekanta doften av toast och kaffe och sorlandet av gäster som står och småpratar medan de häller upp sin 20-kronorsjava. Jennifer står vid kassan i färd med att fästa julpyntsliknande ljusslingor i montern vid kakdisken. Lyset har gått sönder förklarar hon – man ser ju inte bakverken då. Chokladbollar med rosa strössel, brownies och andra veganska smarrigheter står dignande under den färgglada belysningen.
Televisions låt Marquee Moon spelas medan jag går upp till den lilla övervåningen och tar plats vid ett av de klistermärkestäckta borden. Jennifer kommer strax efter och förklarar att hon känner sig snurrig i huvudet efter att ha läst filosofen Kant hela dagen. Men väl på plats i det hemkära fiket ler hon avslappnat när hon sjunker ner vid bordet. Ögonen som är prydda med sedligt punkig eyeliner vandrar med blicken längst sällskapen på nedervåningen.
– Det här är inte bara ett ställe man kommer till och dricker en kaffe och äter något. Folk har hängt här sedan de var tonåringar och innan dess hängde deras föräldrar här. Det finns så djupa kopplingar hit, säger Jennifer och gestikulerar mot de välfyllda borden.
Kafé 44, i folkmun känt som ”44:an”, är nämligen inte bara ett fik med billigt vegokäk utan har sedan 80-talet utgjort en politisk samlingsplats för Stockholmsvänstern. Förutom den traditionsenliga sillunchen efter demonstrationståget vid första maj har 44:an historiskt sett anordnat olika former av diskussionskvällar och samlingar i anslutning till demonstrationer. Jennifer menar att det är en stor del av vad som gör Kafé 44 så speciellt. När hon som 16-åring för första gången vandrade ner för de långa trapporna till det anarkistiska vattenhålet visste hon genast att hon hade hittat hem.
– Att komma hit för första gången var som att komma till en annan värld. Man träffade människor som var engagerade och brydde sig om saker, som var lite alternativa. Det var första gången som jag träffade folk som verkligen hade samma intressen och värderingar som jag, berättar hon.
Kafé 44 är en ideell kulturförening som är en del av arbetskooperativet Kapsylen. Det bildades 1976 och består även av bostäder, ateljéer och en familjekooperativ förskola. Kapsylen och Kafé 44 ligger på Tjärhovsgatan 46, i en byggnad som från början var en kapsylfabrik. Det återöppnade ”Dagfiket” startades för första gången 1984 och ligger byggnadens källarvåning. Dagfiket är en av tre delar av Kafé 44, som dessutom består av konsertlokalen ”Scen 44” och den anarkistiska bokhandeln ”Infobokhandeln”. All vinst som föreningen drar in går tillbaka in i verksamheten.
När Dagfiket stängde sommaren 2019 saknade Jennifer och hennes vänner liksom många andra den självklara samlingsplatsen som kaféet hade utgjort. Det finns inga andra fik i Stockholm som är lika öppna och fria, menar hon.
– I Stockholm ska allt vara så rent och fint hela tiden. I typ Göteborg och Malmö kan man låta det var lite mer fult och smutsigt liksom, precis som här, säger Jennifer och utbrister:
– Man måste få känna att man har något att säga till om och att man får sätta sin egen prägel på saker och ting! Det får man göra här.
Jennifer förklarar att hon drömmer om att göra 44:an till en ännu mer levande plats, med exempelvis livemusik och utställningar. Vännerna vill att det ska vara en öppen arena, framför allt för ungdomar, och uppmanar därför de som vill att höra av sig om de har idéer på tillställningar.
Att starta upp Dagfiket på nytt har dock krävt mycket tid och arbete. Under öppningsveckan var gänget på kaféet från 8 på morgonen till sent på natten i full färd med städning och förberedelse av maten. Studierna och arbetet på 44:an varvar Jennifer dessutom med andra kreativa projekt, som att prodda egen musik. För att det hela ska gå ihop är vännerna flexibla med att fördela arbetspassen på kafét mellan sig och tar även hjälp av volontärer. Framöver ska Jennifer jobba ett fast pass i veckan förutom att hoppa in när det behövs.
Känslan av att göra något betydelsefullt som bidrar till en större gemenskap verkar vara kärnan i vad projektet med 44:an symboliserar för Jennifer. Hon skiner upp under luggen när hon tänker tillbaka på öppningsdagen:
– Det var liksom 14-åriga punkare, anarkistgubbar och alla mina kompisar som var här. Det var så många olika människor som träffades och så mycket liv! Alla var här och åt god mat och umgicks, jag blev så rörd att jag gick i väg och grät.
Runt om i kaféet hörs skratt och livliga diskussioner. Några sitter i stora klungor och gestikulerar vilt medan de pratar, ett par sitter djupt fokuserade i ett parti schack. Vännerna Minna Fritzon och Hugo Fredriksson som har tagit dagens arbetspass småpratar med kunder medan de serverar maten. Jennifer blickar ut över sällskapen och säger:
– Man kan känna sig väldigt alienerad i Stockholm. Det är svårt att lära känna folk och få kontakt med människor. Därför känns det här så himla viktigt.
Text: Amanda Rönnell, @amandaronnell
