Stockholmsnätter är faktiskt ett ganska dåligt bandnamn
Alla vapen är verktyg. Alla verktyg är vapen.
Kapitel 1.
August strindberg. Fast verkligen väldigt liten, lilla august då, jag hade skändat den lilla kroppen. inte den stora. Kan jag få lite mordiska blommor nu?
Kapitel 2.
Hon säger ali ta med dig alla kvitton ikväll. Och jag tänker okej det kan jag väl göra. Sen skriver edward han skriver har du sett att franska trion släppt ett nytt album i veckan och svaret är faktiskt att jag rent ut sagt inte vet, jag har ett vagt minne ett svagt minne men mitt huvud ljuger så mycket så jag svarar nej va kul vad spännande vad intressant. Sen finns det en bild på någons hund, jag tänker att det alltid finns en bild på någons hund det är ett väldigt enkelt sätt att döda tid på, hunden, alltså, jag älskar det, man måste vara positiv, det är fantastiskt, jag älskar det, jag älskar det då, åh, åh, åh, åh, ja det är så underbart enkelt. Sen finns det någon annan han skriver vi måste prata och jag tänker ja, möjligt, men jag vill inte. Då svarar jag ja, absolut, och då måste vi prata, jag menar jag har ju ändå någon sorts hård påle i huden. Jag är inte en snögubbe. Det ligger vax och aska som svarta kakor på golvbrädorna. Vi har försökt att skrapa bort det flera gånger men det känns mer som att vi skadar golvet. Det är svårt det här, det är det verkligen. Vi håller en omröstning kring huruvida vi bör hålla dörren öppen eller inte. Vi håller en omröstning kring huruvida vi bör kasta den stora stenen som håller dörren öppen genom vår egen glasruta för att alla ska tycka så synd om oss. På väg ut ur tunnelbanan slår jag mig själv i huvudet med min egen hand.
Kapitel 3.
Vi tog tomma, använda plastkoppar ur soptunnan och diskade ur dem. Vi tömde kylskåpet och slet upp den sista roséboxen och du stoppade en brietårta som säkert köpts med konstskolans – eller konstelevernas – pengar i din blommiga tygkasse. Vi såg lådan fylld med ruttnande äpplen i rummet till höger och vi såg skålen fylld med färska gröna äpplen på det långa bordet vid entrén. Frukterna hade slitits från sina romantiska stilleben-positioner och deras kött och lemmar hade spridits ut slarvigt på hela bordet. Du plockade upp en halv ananas, du matade mig med dadlar, du skrattade. Någon hade släppt in råttorna i finrummet, logistiken hade misslyckats, konsten var levande. När den långa, smala, mustachprydda författaren kom hade han med sig två musiker och en fransyska. Vi skulle ner i källaren, vi skulle slita sönder brietårtan med våra bara händer och äta den med våra fingrar. Jag låste upp toaletten utifrån för att jag inte orkade vänta och du började först flörta med en trettioåttaåring och sedan med en dansk kille. Jag försökte prata med den danska killen, jag förstod ingenting; han var dansk. Trettioåttaåringen frågade mig om jag gick på konstskola, jag borde ha ljugit för honom, jag borde sagt att jag gick på konstskola. Jag köpte en I LOVE SWEDISH BOYS t-shirt. Du matade mig med ett grönt äpple. Ingen av killarna du flörtade med köpte drinkar till oss. En tequilashot kostade 40kr. Allt vin var slut. En möglig bit ingefära låg i en låda. Jag matade dig med cigarettrök. Vi hittade en halv flaska champagne, vi hittade folköl i kylen, vi hittade en påse linsbågar och vi hittade passionsfrukter. När konstskoleeleverna ställer ut så dansar råttorna på bordet. Vi är de riktiga konstnärerna, vi har inte spindelnät tatuterade på våra rakade huvuden. Vi ska för alltid vara fullast på vernissagen och ni ska alltid gå back på oss. Dina fingrar var godare än dina dadlar. Klipp sönder plastflaskan och skär upp dina mungipor när du dricker ur den nedre halvan av den. Kalla mig för “darling”. Fyll mig med liv, och romantisera det, jag växer upp snart jag lovar.
Kapitel 4.
Ali, du måste manuellt forcera ner dina nagelband, med ditt finger eller en metallbit för du arbetar inte så mycket med jord, lera och stenar längre, kom ihåg att aldrig glömma hur man dansar när du skaffar jobb.
Kapitel 5.
Du hade nog aldrig köpt sex men jag såg dig precis röka en torsks fimp. Den låg precis utanför Blue vision. Jag skulle till Lidl för att köpa folköl, men jag hittade den på vägen. Du plockade upp den och rökte den. Den kändes lite kladdig, passande tänkte du. Den var liksom inte kladdig, det blev nog bara någon sorts placeboeffekt mot dina läppar då det liksom kändes som att den skulle va kladdig.
Kapitel 6.
Jag har druckit vin med Kajsa Ekis Ekman,
eller jag har druckit vin i samma rum som Kajsa Ekis Ekman. Är jag starstruck eller cancelled? På vernissage, hon gick ut och rökte så fort jag kom in, som om hon kände mig och hatade mig, såg mig och ville undvika mig. Den ene konstnären (han) hade helt röda kläder och röd Hugo Boss tröja och smala glasögon. Den andra konstnären (hon) hade glittrigt smink knallgrön tröja. Deras konst såg ut som Warhol, alltså som Warhols konstverk, verken såg inte ut som honom, personen. Men det är ok, är det någon som förtjänar att bli plagierad så är det Warhol (PISTOLSKOTT I MAGEN). På vägen hem låg det en hög med tavlor på marken, “ta om du vill” stod det. Jag såg ett gatukök som såg ut som ett vanligt gatukök men de sålde ballonger med lustgas och någon drack öl ur plastglas på uteserveringen och någon köpte cigaretter i disken där man ska köpa korv eller hamburgare eller pommes frites med grillkrydda. Jag såg en man som jobbade på sin laptop klockan 23 med en stor öl bredvid sig. Det är några från Krakow som önskar att de inte var här. Jag vill ha en egen vernissage med vegansk varmkorv och vodka. Jag går hem och duschar och borstar tänderna och sen går jag ut igen genom dörren, jag luktar hallon och herrparfym, inte som hallon, bäret, som godis. Olof bor på Odengatan 107, sa min klasskompis pojkvän till mig. Han bad mig skriva ner det, så jag skrev ner det, vem är jag att inte lyda order? Han har backslick, pojkvännen, han skyller det på att han tog av sig mössan. Jag förstår inte sammanhanget, man får väl inte backslick om man tar av sig mössan. Men han passar i det, han ser inte sliskig ut. Jag drack öl och chartreuse, sen gick jag hem. Jag överväger om jag ska duscha igen eller om jag kan läsa lite.
Kapitel 7.
när vi var på studiebesök hos blodcentralen
började mina muskler
och nerver rycka i mina lemmar , slita i min kropp
tryckande punkter i armvecken
luften vässades när den gjorde allt i sin makt för att penetrera min hud just där
luften grävde efter mina vener
Kapitel 8.
letar efter webshoppen
på Blodcentralens hemsida
hade varit så fett med en vit t shirt
med en stor röd droppe på
och att bo i ett stort rött hus
Kapitel 9.
nedsippringsteorin?
ja, blodet kommer att
sippra ner från övervåningen
och jag kommer lägga små skålar under varje spricka
Kapitel 10.
Jag tror att universum finns. De vill inte ha mitt blod.
Text: Ali Alonzo, @abba.fascisten
