Nattklubbsflörtande Teater Plan A vill lyfta det som instutitionsteatrarna glömmer
Det allra senaste tillskottet till Malmös frigruppsliv är Teater Plan A. Namnet är en blinkning till den för Malmöbor kända klubben Plan B, och namnvalet pekar också mot gruppens mål – att göra teater av unga vuxna för unga vuxna.
– Plan B är en plats där många unga samlas, och vi strävar också efter att få unga att samlas och möta scenkonst på sina egna villkor, oavsett om man redan är intresserad eller aldrig har varit på teater tidigare, säger Mimmi Anderson, skådespelare och dramatiker och en av gruppens grundare.
Samtliga skådespelare och scenkonstnärer som är medlemmar i Plan A (ett tiotal, enligt gruppens hemsida) har en bakgrund från Fridhems folkhögskola i Svalöv.
– Vi ville lyfta historier och perspektiv som sällan får höras i det offentliga rummet. Teater är i allmänhet ett bra forum att lyfta sånt, men jag kanske vågar sträcka mig till att säga att institutioner ibland glömmer den biten.
Efter examen hamnade de alla i Malmö, några för att de numera studerar på Teaterhögskolan, några för att Malmö som stad lockade.
– Vi ville fortsätta utöva teater på våra premisser och vårt sätt, och tyckte att det var dags att återuppliva Malmös frigruppsscen. Plan A är vår kontribut till det. Vi är en ideell förening och vi fungerar som ett kollektiv där konstnärliga beslut fattas gemensamt och vi fördelar de olika rollerna dynamiskt utifrån de olika projektens behov, förklarar Mimmi.
Precis som i samtalet med Teater Kobra kommer vi in på hur Malmös frigruppsliv ser ut just nu, och Mimmi upplever också att Stockholm idag har gått om Malmö när det gäller utbudet av frigrupper.
– Det går bra för mina vänner i Stockholm som har frigrupper, men det känns inte som att det är lika stort här nu. Men jag upplever samtidigt att många i Malmö är mycket mer öppensinnade och nyfikna jämfört med stockholmare, som ofta är mer negativt inställda till att faktiskt starta frigrupp. Så synen på det, och bemötandet man får av andra, är lite mer positivt här i Malmö, menar Mimmi.
Gruppen har precis avslutat deras första föreställning, När blir du frisk?, som Mimmi skrivit och spelar i. Föreställningen handlar om diagnosen provocerad vulvodyni (som tidigare hette vestibulit), samlagssmärta som kan drabba personer med vagina.
– Föreställningen handlar om en ung tjej som lever med vulvodyni och hur hon tampas med det i vardagen, mötet med vården, mötet med en pojkvän som försöker förstå men som kanske misslyckas med det ibland. Vulvodyni drabbar 1 av 10 i fertil ålder men det är sällan något man pratar om. Men vi tänker att om det är 1 av 10, så kanske det också kommer vara 1 av 10 i publiken. Det är många, säger Mimmi.
Föreställningen spelades in för fulla hus på teater Karavan, en scen där fria scenkonstaktörer kan hyra in sig.
– Vi hyr deras lokaler för ett fast pris per kväll vi spelar. Vi betalar det med hjälp av stöd vi fått och biljettintäkter förhoppningsvis. Vi repar på Teaterhögskolan och på Fridhem, där vi fortfarande har tillgång till lokalerna.
När Mimmi skrev pjäsen sökte hon tidigt Malmö stads kulturkraftstipendium som dramatiker, och tilldelades då projektstöd. Utöver det har gruppen också fått stöd från Olle och Ulla Anderson AB.
– Tillsammans med Sture Carlsson och Ingemar Fasth har de rådgjort med mig hur vi kan driva gruppen rent ekonomiskt. Vi har startat en ideell förening men vi har också ansökt om F-skatt så att vi kan betala ut löner. Målet är att på något sätt göra folks arbete rättvisa, men det är en bra bit kvar ekonomiskt.
Vad gäller marknadsföringen av föreställningen har det flutit på smidigt; några i gruppen är ansvariga för PR och lägger regelbundet upp bilder på gruppens instagramsida. Mimmi berättar att under tiden på Fridhems folkhögskola fick studenterna öva på att marknadsföra sina produktioner, en viktig kunskap i vår digitaliserade samtid. Det allra viktigaste att tänka på om man vill starta en frigrupp, är dock att hitta människor man har roligt med, tycker Mimmi.
– Det är också bra att ha en tydlig idé om vad man vill göra och för vem, innan man drar igång med något annat. Sen är det bara att köra! Allt annat kan man tänka på i efterhand. Man behöver inte ha allting klart för sig från början. Man kan börja med en idé och sen kan det andra komma lite på vägen!
