Bärs och pizza blev framgångsreceptet för Teater Kobra
I en tid där kulturlivets budget och utrymme är under konstant förminskning, kan de nästan ses som en anomali. Men de lever och frodas – inte minst i Malmö. I tre intervjudelar kommer vi ta tempen på tre nystartade frigrupper, Teater Karmosin, Teater Kobra och Teater Plan A, som på olika sätt bidrar till ett levande teaterliv i staden. Hilda har träffat frigruppen Teater Kobra.
Jag träffar Teater Kobra på en uteservering ett stenkast från Pizzeria Rex, spelplatsen för Tjejer, gruppens debutföreställning i serieformat, som spelades i Rexs källare i våras. Under sex delar, eller avsnitt, kunde publiken följa tre unga tjejkompisars liv i Malmö. Agnes Sabel (regissör och dramatiker) och Maja Ellborg (producent) berättar om projektet och det ovanliga valet av scen.
– Det var viktigt för oss att man skulle dricka öl medan man kollade på föreställningen. Vi ville inte att det skulle spelas på en teater med cafébord eller nåt, det skulle vara på en riktig bar, berättar Agnes.
Valet föll på Rex (en älskad pub i Malmö sedan 1999) eftersom de har en källare som var gratis att hyra, så länge man köpte öl för en viss summa pengar. Inte ett svårt uppdrag med tanke på att biljetterna (75 kr per föreställning, 150 för den som köpte paketpris till samtliga föreställningar) sålde slut snabbt och fyllde källaren med 40-70 extra personer flera vardagar under april och maj.
– Jag är förvånad över att det gick så bra att göra något så pass blottande i den miljön, där vem som helst egentligen kunde komma ner i källaren under föreställningen. Vissa scener utspelade sig i en säng i ett sovrum, vilket man ju inte tänker ska gå ihop med en barmiljö. Ändå lyckades vi skapa den där intima stämningen. Vi insåg hur mycket man kan göra om man tänker utanför boxen, förklarar Agnes.
– Vi nådde verkligen vår tänkta målgrupp, som var unga tjejer i Malmö. Även de som hänger på Rex men kanske inte är kulturintresserade unga tjejer dök upp på föreställningarna, tillägger Maja.
– – Vi vill inte bara tänka ”vad är bra och vad är dålig teater”, utan försöka hitta kärnan av vad människor tycker om att se. Nu är det jätteaktuellt med tv-serier, då gjorde vi serieteater om att vara ung i en stad och dejta. Det var många som kom fram och sa att de vanligtvis inte gillar att gå på teater, att de känner sig obekväma i de rummen, men på vår föreställning hade de haft jättekul. Då kände vi verkligen att vi lyckats!
Agnes och berättar vidare att Teater Kobra, som satsar på nyskrivet material av unga för unga, vill skapa scenkonst som hittar kärnan av vad som är roligt och lustfyllt med teater.
Agnes och Maja har båda kandidat i konceptuell scenkonst från Teaterhögskolan i Malmö, en utbildning som lades ner för ett år sedan – något de båda tycker är väldigt synd.
– Under teaterdebatten i våras pratades det om att Malmös frigruppsliv har dött ut, men många av de grupper som är etablerade och aktiva här nu är startade av personer som gick Konceptuell scenkonst under utbildningens första år. Stockholm har verkligen försökt reclaima teatern. Jag tror att vi är på väg dit i Malmö också, vi ligger bara lite efter. Jag känner att vi går mot en ny tid. Kanske just också för att det finns så lite pengar till kulturen nu. Det skapar ett starkare ”jävlar anamma”, en känsla av att vi gör det ändå, mot alla odds. I Malmö är kanske den inställningen starkare än i andra städer.
– Malmö är ju också billigare jämfört med Göteborg och Stockholm, till exempel när det gäller att hyra en central lokal, påpekar Maja. Men om man tittar på andra städer och inte bara de tre största i landet så finns det ju mer pengar till projektstöd i kommuner där det finns färre teatergrupper och därmed mindre konkurrens.
Agnes utbrister att Örebros scen ”thrivar” med en generös länsteater och många mindre frigruppsinitiativ. Att Teater Kobra ska bli en del av Malmös förhoppningsvis snart återigen blomstrande frigruppsliv menar hon dock bottnar i en lång process.
– Jag kände mig uppgiven efter min examen. Jag hade en projektidé men ingen plattform för att utföra den. Det började med att jag pratade med min kompis Kajsa och åmade mig; ”vafan ska jag göra, jag vill typ göra en förening men jag har ingen att starta den med”. Men då sa Kajsa ”Vi startar den!”. Så då satte vi oss ner och skrev till folk, även vissa som vi knappt kände. Några nappade.
– Om man vågar höra av sig till folk får man en mer mångfacetterad grupp med fler olika perspektiv. Och när man gör något som kräver en stor ideell insats så är det bra att man hittar folk som har tid och energi till det just nu i sina liv, och då kan det vara väldigt bra att leta bland folk man inte känner.
Efter att gruppen hittat sina medlemmar, följde den långa process som kommer med att starta en förening; organisationsnummer, stadgar och årsmöten ska ordnas. Agnes lyfter fram kommun, landsting, Kulturrådet och Konstnärsnämnden som de främsta möjliga finansiärerna av fristående projekt, medan Maja menar att det är värt att även söka pengar från stiftelser. Huvudsaken när man söker, säger de båda, är att trycka på det som är unikt med just ens eget projekt.
– Jag har lärt mig att det aldrig är lönt att försöka krysta fram en koppling mellan ens projekt och ett specifikt stöd. ”Vi försöker få det att låta som att den här föreställningen är kopplad till religion så kanske vi kan söka det här stipendiet för projekt kopplade till religion”, exemplifierar Maja. Det är bara slöseri med tid. Konkretisera istället vad just ditt projekt nischar in sig på och sök stöd som kan passa för det.
– Man kan också bli expert på att hitta olika typer av stöd som inte bara är pengar. Jag jobbade tidigare med Teater Interakt, som var bra på att fråga alla möjliga om hjälp, både företag och organisationer i Malmö som hjälpte till att låna ut och ge gratis material till föreställningar. Är man tillräckligt modig kan man fråga om hjälp. Vi fick låna InterArts Center och Teaterhögskolans lokaler för att repa gratis. Vi skulle hyrt Augusten i Augustenborg men det blev krångel med en nyckel och då var de så snälla så att vi fick ha deras lokal helt gratis en vecka. Folk vill hjälpa till och det är värt att trycka på när det kommer till finansiering. Det finns flera sätt att finansiera projektet, både att få pengar men också att spara på kostnader.
Att våga sträcka ut en hand, både när det gäller det konstnärliga samarbetet och det ekonomiska stödet, är något som både Agnes och Maja lyfter under samtalet.
– Det var överväldigande att starta en frigrupp, för det är så mycket administrativt som kommer med det. Att fråga erfarna om hjälp var något som hjälpte mig otroligt mycket. Bastionen har en tjänst som heter producentstöd, där man får gratis rådgivning av deras producenter. Vi tog hjälp av dem i varje steg av processen. Det har varit ovärderligt för mig, menar Agnes.
– Regionen har också föreläsningar på Stadsbiblioteket där de berättar om hur man kan söka projektstöd. Allmänna arvsfonden och Malmö Stad har också haft liknande föreläsningar, och Skatteverkets hemsida kan man få väldigt bra tips från, säger Maja.
– Ett annat råd är att fråga någon annan frigrupp om man får läsa deras beviljade projektansökningar, tillägger Agnes, så att man får en lite tydligare bild av hur det kan se ut.
Viktigast av allt är dock att tillåta sig att jobba med idén och det kreativa först, säger de båda. Även om drömmen vore att inte behöva jobba ideellt med idén innan man har fått pengar, blir alla timmar av obetalt författande av projektbeskrivningar betydligt enklare och roligare om det redan finns en tydlig idé.
– Det syns om du söker bidrag för en idé som du brinner för, och det är det som kommer ge dig pengar, säger Agnes. Men tyvärr är det till syvende och sist så att man inte får ordentligt betalt och det tycker jag man ska vara ärlig med. Även om man är färdigutbildad och får stöd, måste folk ta av sina sparpengar för att kunna genomföra sina projekt. Det är verkligheten.
