När drömgiget är att bli någons troféfru – om kvinnligt, klass och kropp i Emma Clines nya roman
Vad gör en människa när den hamnar i en situation utan allt som kännetecknas som trygghet? Vad händer med en människa som är lössläppt i världen utan vare sig kapital eller hamn? Vad händer om denna människa är en ung kvinna?
Gästen utspelar sig på en namnlös europeisk semesterort dit samhällets toppskikt vallfärdar för att spendera några veckor i solsken och dekadens. Huvudkaraktären Alex är tjugotvå år och har glidit omkring som ett kuttersmycke mellan olika – rika – mäns famnar, hållit sig flytande genom att läsa av vilken sorts kvinna männen sökt efter och blivit den kvinnan. När hon träffar 30 år äldre Simon känns det som att hon äntligen hittat sitt drömgig, en man hon kan stadga sig med och på så vis slippa oroa sig för pengar resten av livet. Nu väntar snart Simons årliga 4th of July-fest och Alex har börjat vänja sig vid frasiga lakan och kakelprydda poolkanter. Men ett snedsteg från hennes sida gör att Simon ber om en paus och plötsligt står Alex utan tak över huvudet eller ett öre på fickan, oförtöjd som drivved.
Emma Cline lägger ut det tydligt till en början, som en illusionist som visar upp korten för publiken. Det finns olika sorters valutor, som i olika grad kan generera valutan pengar. Några sådana är frihet, självsäkerhet, smak, stil, löftet om sex, faktiskt sex, attraktion, medgörlighet och möjligheten att kunna anpassa sig till alla situationer, låta sin egen identitet bli så genomskinlig att det går att klistra vad som än kan behövas ovanpå den. Cline har utforskat dessa valutor i novellsamlingen Daddy och flera scener känns igen, men inte på ett sätt som stör ens den mer initierade läsaren. Tanken som ligger och bubblar under läsningen är att Cline vill visa på att även i en värld där kvinnor kan välja att sälja sin sexualitet är det en villkorad valuta. Att spela på sexigheten för att få det man vill ha funkar, som vi alla vet, men hur länge och under vilka förutsättningar? Till vilket pris? Och vilken valuta väger i slutändan tyngst?
Ännu tydligare blir det när hon låter Alex situation speglas i en manlig karaktär, en tomboy till en äldre rik kvinna som Alex stöter på på en fest. Sättet Cline låter kvinnorna flockas runt honom som malar till ljuset, medan Alex i de flesta sociala sammanhang behandlas som paria av andra kvinnor, etsar in sensmoralen med ett glödhett järn rakt in i läsaren. Spänningen mellan sidorna är hårt tvinnad. Författarens språk har inte det grepp över mig som det verkar ha över alla andra, men det är inte det viktigaste. Den illavarslande undertonen ringer i bakgrunden som en hundvissla. När jag lagt ner boken drabbas jag av en boksmälla som gör att jag söker upp allt jag kan hitta på tema mörk femininitet. Jag känner mig inte redo att lämna den värld av förlösande tydlighet som Cline har blottlagt och än så länge har inget av det jag försökt trösta mig med kommit ens i närheten av den förtrollning Gästen kastade över mig.
Text: Felicia Axelsson, @ordligare
