Naken och i trans – så skapade Nick Wolf sin sorgesvit

Evelina Emås har träffat Nick Wolf, aktuell med utställningen The Dark Side of Eve, som lurar i skuggan av Stockholm Art Week. Genom tio majestätiska oljemålningar gräver Wolf i förlusten av en nära vän. Utställningen visas på Fiskargatan 8 i Stockholm den 23–25 maj.

På toppen av Mosebacke kliver jag ner i en mörk källarlokal. Innanför två glasdörrar tystnar stadens brus och utan distraktioner står jag öga mot öga med ett tiotal storslagna oljemålningar, spartanskt uppstötta med tegelsten.

Nick Wolf flyttade från New York till Stockholm i början av nittiotalet. Han har främst ägnat sig åt film och teater, innan han skiftade fokus till vattenbaserad olja. Hans verk har ställts ut i New York, Hamburg och Hongkong, och på Liljevalchs vårsalong 2020 deltog han med målningen ”Estelle”. Nu är han tillbaka med The Dark Side of Eve, sin första soloutställning i Stockholm.

Utställningen tar avstamp i förlusten av en nära vän. Han berättar att hon bodde inneboende hos honom och en dag försvann. Senare fick han veta att hon gått bort till följd av en överdos. Jag frågar om konsten blivit ett sätt att säga något till henne som han inte lyckades få sagt medan hon levde.

– När du ser in i en annan människas ögon och ser evigheten, finns det inga ord. ”Jag älskar dig” är inte tillräckligt. Det är det jag vill förmedla till henne. Det viktigaste för mig var ritualen att förbinda min och hennes ande till målningarna, så att när jag också dör, kommer vi leva vidare tillsammans, berättar Nick Wolf.

Jag funderar på vad det innebär att lämna en del av sitt väsen i en målning. För Wolf har det inneburit att naken, till ljudet av afrikanska voodoo-trummor, måla i ett transliknande tillstånd. Han beskriver hur han kände sin väns närvaro styra handen över duken.

Men trots det håller inte alla målningar måttet och de som inte platsar, bränner han upp.

De praktfulla oljemålningarna som klarat sig undan elden har nu hittat sin väg till källarlokalen på Mosebacke. De utspelar sig på en plats bortom vår egen. Ett gåtfullt efterliv befolkat av introspektiva djur och skimrande färger. Central i varje målning är en kvinna. Vart hon än går är hon belyst av en gudomlig sol som tränger igenom mörka moln.

Men målningarna skildrar inte bara vännens strapatser genom efterlivet. De speglar också Nick Wolf själv.

– Jag målar henne i livet efter detta, men på samma gång handlar det också om min egen resa. Även om jag målar henne, målar jag också mig själv. Min sorg efter att ha förlorat henne. Jag uttrycker också min egen andliga utveckling genom detta, och porträtterar min anima i henne, säger han.

Anima syftar till Carl Jungs filosofi om den kvinnliga aspekten i mannen. Motparten är animus, den manliga aspekten i kvinnan. Filosofin om kvinnligt och manligt är en återkommande inspirationskälla för Nick Wolf och i det transliknande tillståndet tillåter han sitt undermedvetna och sin anima att träda fram och skapa konst.

För honom är manlighet och kvinnlighet något att förvalta och ge utlopp för, men han förklarar också att relationen till sin bortgångne vän översteg sådana dikotomier.

– Vår relation var platonisk, bortom all kroppslighet. Vi var inte kvinna och man. Vi var två själar. Tillsammans överskred vi det maskulina och det feminina. Vi var bortom allt. Och nu är hon i en värld bortom vår, säger han.

Den sista målningen i samlingen heter ”The Sacrifice” och föreställer en kvinna som offrar sitt barn till en krokodil. Det ultimata slutet. Han hoppas på att de som tar del av The Dark Side of Eve bevittnar hans sorgearbete och upplever något rått och äkta.

– 95 procent av konsten du ser på gallerier i dag är rent skräp. Den saknar rötter, saknar djup. Det är mer som en konstfabrik och jag vägrar vara en sådan konstnär. Jag hoppas att människor känner något äkta i det jag gör.

När jag frågar honom vad hans vän skulle tycka om utställningen, tvekar han.

– Det är en balansgång. Jag vill inte vinna något på hennes bekostnad. Att sälja och förklara sina målningar är som att prostituera sitt barn. När jag gjort det har det känts som om målningarna tittat på mig som om de blivit förrådda, berättar Nick Wolf.

Han fortsätter:

– Så på något plan kanske hon skulle bli sårad över att jag använder hennes tragedi för att etablera mig som konstnär, men mest av allt tror jag att hon skulle förstå att min kärlek till henne var äkta.

Nick Wolf är på plats varje dag och utställningen pågår mellan den 23 och 25 maj.

Text: Evelina Emås