Mista
Vi spelade Löjliga familjerna hos farmor när jag var barn
kusinerna syskonen jag
och nu lämnar jag Svarte Petter vidare
Vi har varit i lägenheten för sista gången
tagit med oss nycklarna till vinden
skruvat ner namnskylten på ytterdörren
tagit ner alla krokar och spikar
Den där platsen
var antitesen till ett hem
om ett hem är platsen
där man får vara
avskild lugn
trygg
Det lyckades mig aldrig
Vi går till mäklarkontoret
tillsammans eller enskilt
vi kommer båda från centralen
eller så sammanstrålar vi där
Och jag talar med verkligt språk nu
men det enda ord jag kan lägga
i mitt sedan tio år pågående Wordfeudspel mot min kusin
är “mista”.
Illojaliteten
I
Ett av mina första minnen
I lagården hos bonden när vi bodde på landet
Vi flyttade till stan när jag var fyra
Bonden lockade mig
att hälsa på de få korna
klappa dem, hälla upp vattnet
med ett knapptryck i skålen
låta dem suga på min barnhand
För sent såg jag
att mamma stod tryckt tätt mot ytterdörren
ville inte gå in
II
Semester som vuxna
min man och jag
mina bröder, innan de träffade sina fruar
mina föräldrar
Lånat hus vid Medelhavet
fridfullt, oktobersol
vilstolar på terrassen
Mamma vill inte sluta förarga sig
över duvornas läten
Hon härmar dem
tycker de stör
III
Promenad på cykelbanan
(vill inte säga landet
för det är bara
alldeles söder om stan)
Plötsligt flyger en häger upp
ur bäcken
ren lycka
andas vilt i mig
IV
Nyinflyttad i villaområdet
ser jag en ekorre
på tomterna runtom
På stenmuren till nummer tre på väg till visningen
på taket till huset nedanför, första fikan på balkongen
i björken tvärsöver när jag diskar en solig kväll
jag är alltid ensam när jag ser den.
Texter: Cathrin Monell
