Miriam Margolyes ger mig framtidshopp

Det är en medioker tisdag och jag gör mitt dagliga instagramscroll. Gamla bekanta har muckat, någon syster har tagit studenten och någon politiker har sagt något klantigt. Men så är det en bild som får mig att stanna upp. En bild på 82-åriga Miriam Margolyes publicerad av brittiska Vogue. Hon poserar naken med två bullfat som täcker det som behöver täckas. Jag hajar till så mycket att jag klickar mig vidare till artikeln, och fortsätter roas av bilderna. Ler smått för mig själv. Men så börjar jag läsa själva intervjun och inser att den fascinerar mig mer än bilderna. 

Intervjun är en del av brittiska Vogues prideupplaga. Samma upplaga innehåller också intervjuer med andra brittiska queerpersoner, som Ncuti Gatwa och Emma D’Arcy. Miriam Margolyes är uppenbarligen den äldsta med i artikelserien, och blir kanske därför den mest intressanta. Inget illa om Ncuti Gatwa men att han poserar naken kanske inte är en lika ögonbrynshöjande akt. Att Margolyes poserar naken är på ett sätt revolterande mot allt. En gammal kvinna som ser ut som sin ålder – det är ingen som påstår att hon ser ut som 50, eller att hon har heltäckande kläder och ett upptejpat ansikte. Hon ser ut som en farmor. Hon nämner själv sin syn på sitt utseende  i artikeln. “But I hate my body. I hate big tits [and I have] a drooping belly, little twisted legs. I’m not thrilled with that. But you just make the best of it. You have to. You do the best you can.” 

Det pågår just nu en inflation av gamla kvinnor i populärkulturen. Jennifer Coolidge fick sin comeback när hon var 60+ tack vare HBO’s White Lotus, och Jamie Lee Curtis vann sin första Oscar förra året när hon var 60+. Kanske var det mest otippade dock när det meddelades att Martha Stewart skulle vara på omslaget för Sports Illustrated. Listan kan göras lång på kvinnor som återupptäckts. Utifrån detta verkar det som att 2023 kommer bli känt som återkomsten av kvinnan. Kanske innebär det också att kvinnor inte behöver leva under pressen av bäst före-datumet: sin 30-års dag.  

Att kvinnokroppen åldras borde kanske vara en självklarhet. Graviditeter, förlossningsskador, bantningskurer och klimakteriet sätter sina spår. Jag själv smörjer in ansiktet med SPF 50 varje morgon. Varför? Inte för att skydda mig från hudcancer, utan för att behålla min ungdomliga hy så länge som möjligt. Vem vill se gammal ut, ens när man är 60? Den kvinnliga kroppen är ett tempel och när den åldras raseras samtidigt det heligaste vi har. 

Artikeln om Miriam Margolyes gav mig framtidshopp. Den ger hopp om att man som kvinna kanske någon gång kommer att vara bekväm i sig själv. Det gör mycket att hon vågar grimasera och ta plats och fortsätter vara en teaterapa. Trots att hon själv inte ser på sig själv med förskönad blick. Kanske är det tack vare att hon är äldre, att hon blickar tillbaka på livet snarare än blickar framåt, som hon vågar. Retrospekt och erfarenhet är kanske receptet för självförtroende och en orädd inställning till andras åsikter. 

Kvinnligt utseende är den högsta valutan. Rättelse: kvinnligt vackert utseende är den högsta valutan. Det räcker med att se på hur världen behandlar kvinnor som inte hann bli speciellt gamla, de hann inte få gråa hårstrån eller hängpattar. Marilyn Monroe, prinsessan Diana, Edie Sedgwick, Carolyn Bessette och så vidare. Ingen av dessa kvinnor behövde oroa sig för att bevara sin typiska “look” och kanske är det tack vare det som de fortfarande anses vara 1900-talets vackraste och mest inflytelserika kvinnor med distinkta stilar som kvinnor fortfarande försöker efterlikna. 

Tillbaka till Miriam Margolyes. Hon visar på att det finns ett annat sätt att åldras på. Att det går att strunta i att behålla sitt ungdomliga utseende, att det är tillåtet att använda sin kropp, sin canvas, till något roligare som inte innebär att strama till allt som hänger. Det ger mig hopp och lust för att åldras. Att vi kvinnor, kanske kanske, är mer än vårt utseende och perfekta mjuka hud. 2023:s uppskattning av den äldre kvinnan kanske banar väg för ett enklare kvinnoliv utan lika mycket utseendepress och hets. Kanske kommer det till och med leda till att rent av fula kvinnor får ta plats i det offentliga rummet trots att de inte har ett förskönat yttre. 

Text: Vera Ölund, @veraolund