Från vänster: FKA twigs, The Cure & Nowhere Blue

Månadens bästa låtar: september 2024

Hösten är på ingång och vi håller värmen med nya musiksläpp. September bjöd på många intressanta och spännande akter, musikhösten verkar definitivt lovande! Här är våra favoriter från de gångna veckorna – ni hör dem och våra mest spelade låtar just nu i spellistan On Replay!


Cover art for Eusexua by FKA twigs

Eusexua – FKA twigs

FKA Twigs senaste singel är fascinerande. Att lyssna på Eusexua är som att vandra genom en dunkel skog mitt i natten, där varje enstaka ljud får en att reagera. Ljudlandskapet pulserar med blippande syntar som tålmodigt bygger mot ett crescendo som aldrig verkar komma. Twigs röst rör sig sakta över den rytmiskt hypnotiserande musiken vilken ter sig som ett ankare till den kvicka musiken som bara vill explodera. Den otroliga singeln sätter en hög ribba inför Twigs kommande album. En kan bara hoppas på att den är fylld av samma läskiga ljudlandskap som gör Eusexua så perfekt.

David Brignoli

Vad har du gjort med mig – Arwin

Ett svenskt poplöfte på stark frammarsch är Arwin – utan tvekan. Efter den somriga och retroklingande För bra för att vara sant är han nu tillbaka med lite höstmelankoli i Vad har du gjort med mig. Produktionen påminner om Save You Tears och ackompanjerar Arwins smärtsamma och ömsinta berättelse om en olycklig kärlek. På något sjukt sätt känns det som att man hört melodierna i någon av de stora svenska 90-talshitsen, men ändå går det inte att nämna en enda konkret liknelse. Om Arwin kan fortsätta släppa moderna poplåtar med samma nostalgiska je ne sais quoi är det bara en tidsfråga innan den första stora hiten kommer.

Theo Hafström

What’s that sound? – Nowhere Blue

September månad har varit ovanligt (och oroande) varm, men nu kan vi på allvar säga farväl till mysiga kvällshäng på stranden – och vad passar ändamålet bättre än vemodigt drömmig pop signerad Nowhere Blue? Hösten till ära bjuder Leon Ogunro och Leo Barata på en värmande och välproducerad ljudbild av piano, akustiska gitarrer och ASMR-sång – och bevisar att lagom verkligen är bäst. På What’s that sound? sticker ingenting ut för mycket och i sann Beach House-anda är allting smakfullt förpackat i sammetslen och lyxig reverb. 

Singelsläppen har haglat tätt under både våren och sommaren från Nowhere Blue, och det ska bli spännande att höra vilket typ av melankoli Stockholmsbandet har att erbjuda i höst.

Daniel Miettinen-Singhateh

SPEYSIDE Bon Iver

Amerikanska indie-legenden Bon Iver släppte under september sin första singel sedan albumet i,i som kom ut 2019. Låten för tankarna direkt till hans tidigare släpp, ljudbilden är ren och akustisk med endast gitarr och en mild fiol i bakgrunden. Texten och rösten blir det bärande, fraserna sjungs som en ursäkt. Orden är ömma och uppgivna: “I can’t rest on no dynasty / Yeah, what is wrong with me? / Man, I’m so sorry / I got the best of me / I really damn been on such a violent spree”.

Det är något nostalgiskt med denna låt, en resa tillbaka till 2010-talet då Iver hade sitt genombrott med For Emma, Forever Ago och Bon Iver, Bon Iver. SPEYSIDE är enkel men med ingen brist på slagfärdighet. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att inleda hösten än detta första spår inför hans kommande EP SABLE. som släpps denna månad.

Allis Sääsk Berglund

Cover art for Alone by The Cure

Alone – The Cure

Det tog 16 år för de ständigt turnerande goth-legenderna att få ut att lyckas få ut någon ny musik, men The Cures Alone är knappast någon besvikelse. Nej, det är såklart inte någon ny, Friday I’m In Love, Just Like Heaven eller Plainsong, och den som förväntade sig det måste se över sina förväntningar om livet. Men för den inbitne lyssnaren har The Cure alltid varit som starkast i sina deep cuts och Alone håller definitivt det måttet. 


Robert Smiths tenorstämma tycks inte ha åldrats en dag. De orkesterlika syntarna fyller ljudbilden till bredden, och Simon Gallups distade bas liksom gräver sig in i hörselgångarna som mittpunkten i en låt som börjar i något episkt för att sedan byggas upp till något nästan gudomligt. Det är svårt att förstå att detta inte är en låt som släpptes under bandets storhetstid i slutet av 80-talet. The Cure kan tonsätta misären på det absolut vackraste sättet och den förmågan har de aldrig tappat.

Gustav Stjernkvist


Lyssna på våra mest spelade låtar här!