Månadens bästa låtar: oktober 2024
Oktober, som ändå får sägas vara den första riktiga höstmånaden, la sig som ett blött och disigt täcke över landet. Det är tur att musikbranschen inte följer de svenska årstiderna – tacksamt nog har oktober sprudlat av ny, fantastisk musik. KULT Magasins musikredaktion har samlat sina favoritlåtar från den gångna månaden – läs om några av våra största fynd nedan, och lyssna på vår spellista här!
Dom nya tornen – Love Antell
Love Antell har åldrats värdigt. Det nya albumet Dom nya tornen är långt ifrån Florence Valentins härliga skrammel. Textförfattandet har nog aldrig varit mer detaljrikt, och Antell låter som en sliten men övertygande gammal predikant när han besjunger svenska stadsmiljöer. Dom nya tornen är ett av de starkaste spåren med ett glitchigt ljudlandskap, filmiska stråkar och en trånande saxofon. Visst är det lite märkligt att höra stockholmssonen sjunga om Kortedala och spårvagnar men Antell målar upp en sådan gripande bild av ett ensligt, dimmigt Göteborg att till och med en inbiten 08:a kan förlåta att han har hittat en musa på västkusten.
Anton Ånell
Rebel soul – Michael Kiwanuka
Rebel Soul låter som lugnet före stormen. Eller kanske som lugnet som uppstår mitt i när man accepterat det oundvikliga. Ljudbilden präglas av ett extremt behagligt, framträdande soul-trumkomp samt ett vemodigt piano som svävar fram genom hela låten. I refrängen upprepar kören, med sina svala stämmor, om och om igen “Tell me you’re moving up / Tell me you’re moving up”. Jag förstår inte riktigt vad det betyder, men det gör inget. Jag föreställer mig kören som en grupp av vänner, kanske familj, som vädjar till en älskad person vid en strandkant. Det gestaltar på något sätt den sinnesstämning som jag upplever att låten förmedlar. Känslan av att stå utanför någonting och titta in. Det är sorgligt och det är sexigt. En låt man dansar till långsamt, ensam i sitt vardagsrum.
Zelda Nahrendorf
B2b – Charli xcx ft. tinashe
Just när vi alla trodde att brat summer var över så kom den – lika grön men nu bakvänd och ”completely different”. Charli xcx gjorde något alldeles särskilt med remixalbumet, Brat and It’s Completely Different but Also Still Brat. Det är inte samma låtar med en svajig ny vers från någon oengagerad b-artist utan ALLA låtarna har omarbetats, omtolkats och putsats på. Vissa låtar känner man knappt igen när man jämför med originalet. Om original-B2b var en desperat, mörk låt om att hennes käresta träffar två personer samtidigt så är B2b featuring tinashe dess raka motsats – euforisk, sprudlande och med ett oförglömligt synt-riff.
Äntligen en låt som handlar om och hyllar Charlis framgång! Tillsammans med Tinashe reflekterar de över sina tio långa år i musikbranschen och deras plötsliga, och välförtjänta, genombrott – “Oh shit I kinda made it / Yeah, we work hard, yeah”.
Johanna Fröde
Rockman – Mk.gee
Din favoritartists favoritartist är tillbaka och visst bjuder Mk.gee på samma läckra, kördränkta ljudbild som han tidigare gjort sig känd för. På Rockman återuppfinner inte gitarrvirtuosen hjulet på nytt, utan förfinar snarare sitt signum – ett otroligt imponerande musicerande, ackompanjerat av raspig sång och ett silkeslent gitarrljud som gör både lekmän och proffs avundsjuka. Stundtals låter det som en modern tappning av Genesis och Phil Collins, smakfullt avskalad och anpassad för Y2K-generationen.
Daniel Miettinen-Singhateh
GREY RUBBLE – GREEN SHOOTS – Godspeed You! Black Emperor
I GREY RUBBLE – GREEN SHOOTS gör Godspeed You! Black Emperor apokalypsen greppbar, omvandlad till dånande crescendon av gitarrer. Det är oväntat, men låten är en av bandets mer tillgängliga – den håller sig inom sju minuter, vilket praktiskt taget är en vinjett sett till bandets egna mått. Detta gäller även soundet, som är nog så “radiovänligt” GY!BE kan bli, melodiskt svängandes mellan vild extas och stilla uppgivenhet.
För den som gärna vill lyssna på GY!BE men som inte är beredd att offra en halvtimme åt en enskild låt är denna perfekt. Låtens korta speltid förstärker också snarare än hindrar budskapet. Hur många ord krävs egentligen för att förmedla sådant lidande? Att skapa bra protestmusik är svårt, och att göra exceptionell sådan utan att yttra ett enda verbalt slagord är betydligt svårare; GREY RUBBLE – GREEN SHOOTS är ett av de vackraste ramaskrin jag någonsin hört.
Maria Müllern-Aspegren
Burial At Sea – Tucker Zimmerman, Big Thief, Iij & Twain
Den 83-årige sångaren och låtskrivaren Tucker Zimmerman släppte under oktober månad albumet Dance of Love med inga andra än Big Thief, Iij och Twain. Collab-albumet är ett intimt och country-klingande hopkok av folklåtar, och bland dem hittar vi pärlan Burial At Sea. Texten är längtande, fraserna målar inlevelsefulla och finurliga bilder: “Beware, bеware with sea-weed in her hair / A mermaid strums a haunted mandolin”.
Ljudbilden är avskalad och består av gitarrer, försiktiga trummor och piano. Bakom och runt om Zimmermans åldrade röst hör vi bland annat Big Thiefs Adrienne Lenkers ljuva stämma. Hela upplägget och utförandet av låten får den att kännas väldigt hemlagad – styrkan ligger i de imperfekta detaljerna och den lättsamma stämningen. Det känns som en låt skapad i stunden på ett bra sätt, den innehåller en musikglädje som inte går att öva in.
Allis Sääsk Berglund
She Cleans Up – Father John Misty
Father John Misty slutar aldrig att överraska. She Cleans Up, den tredje singeln inför hans kommande album Mahashmashana, visar på hans enastående förmåga att kombinera klassisk rock med djupgående filosofi. Vilken annan artist kan spekulera om paralleller mellan Maria Magdalena och Scarlett Johansson samtidigt som riviga garagerockriff dras av? Den känns både frisk, modern och som en homage till det funkiga sjuttiotalet. Tung basgång, bluesiga gitarrer och pumpande rytm backar upp hans distade röst, som på ynka fyra och en halv minut hinner avhandla allt från karma och kristendom till surrealistiska drömmar om sci-fi-filmer. Musikaliskt skiljer den sig stort från de två tidigare singlarna, och allt tyder på att det kommande albumet Mahashmashana, som släpps 22 november, kommer att bli något alldeles unikt.
Holger Claesson
This Infinite – Vitesse X
Den New York-baserade DJ:n och producenten Vitesse X fortsätter att befästa sin position som en av frontfigurerna inom den abstrakta genren cybercore. På sitt andra album, This Infinite, kombinerar hon ett futuristiskt rave-sound med elektronisk drömpop. Titelspåret hamnade kanske i skymundan bland albumets många singlar men lyckades bland annat plockas upp av den kreddiga radiostationen KEXP. This Infinite är i grunden en indielåt som präglas starkt av den reverbdränkta shoegaze-poppen, men där de olika komponenterna tillsammans skapar en ljudbild som är lika mycket retro som futuristisk. Tillsammans med Vitesse X:s eteriska, nästan omänskliga stämma, teleporteras lyssnaren till en melodramatisk sci-fi-värld där allting är kliniskt, felfritt och nästan oroväckande perfekt.
Gustav Stjernkvist
São Paulo – The Weeknd, Anitta
Veckor efter att The Weeknd började teasa sitt kommande album, Hurry Up Tomorrow med en konsert i São Paulo, släpptes låten döpt efter staden. Samarbetet med den brasilianska superstjärnan Anitta är stilmässigt något helt nytt för honom – de mörka karaktäristiska syntarna drivs av ett brazilian funk-beat som hamrar sig in i hela kroppen. Om texten känns ovanligt pryd för att vara The Weeknd är det bara att ta sig en titt på översättningen av Anittas vers.
Kampanjen för det kommande albumet – som enligt utsago ska vara det sista under artistnamnet – hade dock inte kunnat vara mer oklar. Tre singlar med helt olika sound och tillhörande musikvideor med varierande kvalitet och otydliga narrativ. Det vi vet är att vi inte vet någonting alls om konceptet, vilket brukar vara det The Weeknd är allra bäst på att framhäva – men för omväxlings skull känns det lite spännande. Samtidigt är São Paulo också en solklar hit som känns given i varenda DJ-set från och med nu.
Theo Hafström
Non-Metaphorical Decolonization – Mount Eerie
Snart har ett decennium gått sedan det förkrossande albumet A Crow Looked at Me, dedikerat till Phil Elverums bortgångna fru. Sedan dess har musiken varit skör och personlig, med texter som tagna ur Elverums dagbok. Nu återvänder han med albumet Night Palace, som fångar alla de musikaliska perioder och uttryck indielegenden har utforskat genom sitt liv.
Albumets fjärde singel Non-Metaphorical Decolonization börjar med två hänförande minuter av en analog, Stereolab-aktig ljudvägg. Låtskrivandet går i linje med Elverums senare släpp, medan den varma ljudbilden tar mig tillbaka till gymnasiet – då min introduktion till hans musik som The Microphones kändes som en lång varm kram i höstregnet.
Hugo Kroon
Defense – Panda Bear, Cindy Lee
Multi-instrumentalisten Panda Bear är tillbaka med en ny singel och med sig har han årets mest hyllade och obskyra artist, Cindy Lee. I början av året släppte Lee albumet Diamond Jubilee, som redan hunnit bli en kultförklarad klassiker – enda haken är att det endast går att strömma via Youtube eller att köpa den digitalt, som en protest mot de stora strömningstjänsterna. Just därför kommer samarbetet med soloartisten från Animal Collective som en tidig julklapp.
Defense bjuder på bubblande syntar, skrovliga gitarrmelodier och taktfasta trummor som förankrar den drömska ljudbilden. Låten är förvånansvärt radiovänlig, särskilt med tanke på de abstrakta penslar de båda artisterna målar med. Kanske hjälper just Defense att introducera fler lyssnare till artisterna?
David Brignoli
