Månadens bästa låtar: Maj 2025
Maj bjöd på en relativt kall och blöt månad, men nu väntar sommaren precis runt hörnet med en, förhoppningsvis, varm och solig famn. Men om man ser till musiksläppen var maj månad allt annat än grå och trist – från poppig epa-dunksrap till lummig och mjuk folkpoesi. KULTs musikredaktion har listat våra bästa låtar som släpptes under maj – du hittar dem och fler av våra favoriter i vår spellista On Repeat!
Afterlife – Alex G
Hyperproduktiva kultartisten Alex G gav nyligen oss ett smakprov på sitt 10:e (!!!) album med singeln Afterlife, en nostalgisk och drömmande indiefolklåt med mandolin och Alex G:s ikoniska voice cracks som huvudingrediens. Afterlife är en feel good-låt, som lika gärna kan spelas på nåt hipstercafé som till eftertexterna till en corny romcom. Men såklart dränkt i Alex G:s smutsiga underground-produktion. Grattis, alla alternativa male manipulators! Ni har nu en ny låt som ni kan älska att mansplaina bakgrundsfaktan till på förfester.
Gustav Stjernkvist
Orissa – Levina Storåkern
För vissa kan det nog kännas som att en så klassisk genre som folkmusik har svårt att finna sin plats i ett modernt musiklandskap. Levina Storåkern, som spelar i folkgruppen Diket, utgör dock ett bevis på att det ännu görs vacker och nyskapande folkmusik. Orissa är en tonsättning, snedstreck tolkning, av de första fem sidorna i den svenska poeten Ola Juléns diktverk med samma namn. Stillsamheten som infinner sig i strängknäppandets intima, smått psykedeliska atmosfär, är densamma som de långa blanka utrymmen som skiljer raderna åt i Juléns Orissa. Musikalisk poesi, helt enkelt.
Holger Claesson
Dum för min ålder – Parker Lewis
Titelspåret från indiepopparen Parker Lewis nya skiva är ett utmärkt stycke downtempomusik med en distinkt, tredelad balans. Det drömlika, lite Jens Lekmanska ljudlandskapet känns som att kliva in i en grön och frodande urskog, medan texterna blottar en nedslagenhet inför livets många besvikelser. Den autotunade rösten, däremot, är vacklande, liksom skamsen för att inte kunna matcha musiken, och det bildas originella spänningar i låtens annars så meditativa lugn. En avspänd saxofon som avslutning blir pricken över i:et.
Holger Claesson
I’m your dirt, I’m your love – Yung Lean
Under maj månad släppte Yung Lean sitt efterlängtade album Jonathan. På albumet finner vi ett pickande och blottat hjärta i den kärleksfulla I’m your dirt, I’m your love. Det finns något både nykärt och evigt i detta spår, att kärleken är ostoppbar och oändlig. “I’m your dirt, I’m your love / You’re my last and my first one / I’m the ash in your lungs / So let’s burn down the sun”. Texten är extatisk och som en kärleksförklaring. Ljudbilden består både av hårda och mjuka stråkar, medryckande beat och bas. Det är något med att denna låt tillåts vara genomlycklig som verkligen grabbar tag i en. Den känns som slutet på en film och början på något nytt.
Allis Berglund
pew pew pew – Cleo, Academics
pew pew pew är radarparet Cleo och Academics senaste samarbete och skiljer sig ganska mycket från den melodiska hiphopen som vi är vana vid. Med sitt höga tempo, bultande trummor, svävande flöjt och allmänt stökig stämning får vi se en ny dansant, poppigare sida av Cleo. Det är en perfekt, men något oväntad, blandning mellan trap och epa-dunk. Låttexten är rolig, klipsk och lika kaotisk som ljudbilden – “Vi kan knulla på en vedugn / Punani doftar verum / Jag har kladdat hela facet med nått billigt jävla serum”. Sommaren har knappt börjat men hela Sverige verkar ändå ha utdömt denna hypnotiska dänga till årets sommarplåga.
Johanna Fröde
even as if never// – KennyHoopla
Ett av de tydligaste kärnminnena från 00-talet är att med trötta och sargade ben åka bräda till närmsta Burger King, köpa något äckligt halvfabrikat och titta på skateboardfilmer som rullade på de tjocka tv-skärmarna. Från högtalarna med volymen satt på knäpptyst hördes allt som oftast My Bloody Valentine, julie eller Millencolin.
even as if never// är som en direktlinje tillbaka till de kladdiga och ketchupbeprydda golven, med mängder av drömmigt reverb och smakfullt distade gitarrer. Det är svårt att sätta fingret på det, men KennyHoopla lyckas tangera känslan av tonårsångest och naiv framtidstro som få andra gör. Om konditionen hade hängt med och knäna tillåtit, hade dammsamlaren med fyra hjul och griptape plockats ner från vinden igen, med slutdestination: tonårsnostalgi à Burger King.
Daniel Miettinen–Singhateh
Bliss – Tyla
Sydafrikanska storstjärnan Tyla har under de senaste åren verkligen visat att det finns en plats för amapiano i mainstreamen. På nya Bliss utvecklar hon sitt sound ytterligare och parar ihop ett distinkt, lekfullt beat med en svepande melodislinga och ansträngningslös sång.
Bliss är för de där stekande stranddagarna, bilresan hem längs medelhavskusten, då datumen smälter in i varandra av ren bekymmerslöshet. Kanske också för den stunden man inser att man inte har ögon för någon annan än just den där personen.
Theo Hafström
