Den skandinaviska folkorkestern Diket skapades 2023 av Levina Storåker, Jonathan Fimland Kleven, Oddbjørn Sponås och Hanna Skjerdal. I bandet finner vi ett hopkok av medlemmar från andra hyllade norska band som Benedikt, Ævestaden och Hey Gloria. Rötterna är i folkmusiken och låtarna uppe i det blå – Diket utforskar drömmar i vardagslivet och en tillflykt långt in i skogarna. Nu inleder Diket hösten med den vildvuxna och längtansfulla debut-EP:n Och sen kom vintern.
Tonerna börjar spridas och växa med EP:ns första låt Där löken gror. Ljudbilden fylls med en plockande gitarr och texten strömmar i ett kvickt tempo. Låten är stämningsfull och sagolik, den drivs framåt av en längtan bort till den pastorala idyllen. Diket målar upp skogen, denna manifestation av någon annanstans, på ett lekfullt och magiskt sätt. De använder utsökta ord och målar upp finurliga bilder – hallonsnår, rotfrukter och en måltid av kakor med ängsskäror där sköldpaddor och en bortsprungen labrador sitter runt bordet. Det finns något befriande i detta barnasinne, jag vill dit där löken gror. Rent musikaliskt är musiken myllrande och skicklig, tonerna skapar fantasifull stämning och en hoppfull känsla.
Vallmon blomma inleds med en rockigare gitarr med elektroniska inslag. Det finns en viss disharmoni i låten – texten och melodin är som en klassisk visa medan instrumenten består av något repetitivt och modernt. Fraseringen släpar lite efter ljudbilden på ett kul sätt som gör att låten blir något eget. Ljudbilden genomsyras av sträva stråkar som skapar ännu fler kontraster. Även i detta finns något befriande, en glädje till musiken som lyser igenom. EP:ns tredje låt Vår vilar tungt på stråkarna och låter folkmusikens sound dominera. “Och jag undrar nu på nytt, är jag pollenallergisk? / Eller är det bara vårvindarna som blir för mycket för ögonen?”. Texen är underhållande, det mänskliga och icke-mänskliga möts och blandas ihop. Snuspåsar i snödrivor, plastpåsar och blommor, cykelskelett och solblekt Snickerspapper; allt blir en del av samma kretslopp. Diket utforskar just det här och låtarna utforskar en verklighet utanför den antropocentriska världssynen. Låten för också tankarna till det norska bandet Valkyrien Allstars vilket inte är så konstigt då producenten till Och sen kom vintern är deras trummis Martin Langlie.
Ge tillbaka är lunkande med mycket fokus på texten och trummorna. Temat känns återigen sökande. En både fysisk längtan bort, men också mental: “Jag ska till en plats som är friskare än denna / Där det finns andra sorters fåglar än här hemma”. Samtliga låtar är medryckande och låter flera genrer mötas. Mördarsnigel har en mer melankolisk klang. Det instrumentala spåret blir lite som ett ambient mellanspel. Den är vacker och har något ömt i sig, men lyckas inte riktigt beröra som de andra spåren. EP:n avslutas med den finstämda Diverse som knyter ihop det hela på en väldigt rofyllt sätt, trots att den inte grabbar tag på samma sätt som resten av EP:n.
Och sen kom vintern är verkligen en uppfriskande och innovativ EP som matar själen. Soundet är genomtänkt och eget, de använder sig både av gamla och nya inslag för att skapa denna samtida folkmusik. Texterna är lyriska och gestaltande, och narrativet blir som en saga för vuxna. Många av låtarna har planterat frön i mig som lyssnare, de växer och frodas för varje gång de spelas. Diket har släppt en utmärkande debut som väcker hoppet om en ny era av folkmusik.
