Månadens bästa låtar: februari 2025
Ännu en månad har passerat i livet. Februari, kanske inte känd som årets mest sexiga månad, men årets upplaga av denna grådassiga period har varit sprängfylld med releaser. Redaktionen har som vanligt plockat fram våra favoriter. Som oavsiktligt följer ett gemensamt tema av melankoli, nostalgi och att finna hopp om framtiden i denna kaotiska värld.
In och lyssna på On Replay – där hittar du både ny och gammal musik som går på högvarv i redaktionens hörlurar
Coco’s Lovesong – Silvana Imam
Silvana Imams återkomst, med albumet Tro, blev en lyckad sådan – kärlekshyllning Coco’s Lovesong sticker ut med en hypnotisk produktion som svävar mellan hiphop och R&B. Den sammetslena refrängen smälter ihop perfekt med Imams intensitet, och resultatet är en av hennes mest emotionella låtar hittills. Coco’s Lovesong är både en hyllning och en sårbar bekännelse, en låt där Imam öppnar upp på ett sätt vi sällan hört förut – det klär henne.
Linnéa Sventorp
Will I Have Your Love Tomorrow – Mon Rayon
Mon Rayon är indiepopduon som snabbt hunnit etablera sig som en stark, ny intresseväckande akt på den svenska indiescenen.
På nysläppta EP:n Post Romantic Stress Disorder hittar vi den melankoliska indiepop-balladen Will I Have Your Love Tomorrow en låt som katapulterar lyssnaren in i fantasier om solnedgångsdränkta sommarkvällar. Med sitt vemodiga melodispråk och influenser från fransk och italiensk 60-talspop blir Will I Have Your Love Tomorrow oemotståndlig i sin enkelhet.
Zelda Nahrendorf
Balorda nostalgia – Olly, Juli
Jag är extremt svag för italienska smörballader, och jag tror jag fått mig en ny favorit i Balorda nostalgia (Dumma nostalgi) av Olly och producenten Juli. Det är någonting med den svala gitarren, Ollys raspiga röst och hur han förmedlar så mycket förtvivlan. Texten är en slice of life-beskrivning av det nya livet i ensamhet efter att ha blivit dumpad; att fortsatt råka duka för två, att sätta på tv:n för att kompensera för tystnaden, att leta hopplöst efter någon som kan klia ens rygg. Den där gnagande nostalgin som får en att agera och tänka mer och mer irrationellt ju längre tiden går. Det är just den känslan som Olly tonsätter så ljuvligt poetiskt.
Theo Hafström
Gloom Designs – Florist
Indiefolk – en genre som präglas av stillsamma, akustiska kompositioner och personliga texter. Bandet Florist tillhör genrens mest minimalistiska falang och på deras nya singel Gloom Designs spelar de med ljudbildens djup. I förgrunden ligger en harmoni mellan den behagliga gitarren och Emily Spragues änglalika stämma. I bakgrunden pågår något helt annat. Här dyker det stundvis upp kollagelika ljud av porlande vatten, mekaniskt bultande och diffusa brus, som om verkligheten försöker göra intrång. Tillsammans med Spragues vackra lyrik blir låten en liten glimt in i hennes livssituation. Det är intimt, jordnära och en aning vemodigt. Precis som bra indiefolk ska vara.
Holger Claesson
To Be A Rose – Jenny Hval
Det norska geniet Jenny Hval är tillbaka med en briljerande ny singel, To Be A Rose, där hon tolkar den banbrytande modernistiska poeten Gertrude Stein. Hval sjunger: “A rose is a rose, is a rose, is a cigarette”, till en musik som blomstrar i takt med vårens växter. Strukturen är lös och flytande. Slagverket ankrar fast låten i marken, de resterande melodierna upplevs nästan vara på väg åt olika håll, som om musiken kan falla isär när som helst.
I låtens sista minut når Hval höga höjder. Som lyssnare blir man helt tagen av helheten. Det liksom blomstrar och blomstrar och upprepningen som Stein en gång i tiden lekte med skiner igenom när Hval sjunger. Helheten blir så hel som den rosen som Stein skrev när hon skrev sin dikt som skrevs för hundra år sedan.
David Brignoli
It’s Amazing To Be Young – Fontaines D.C.
Att skriva låtar om ungdomens svunna dagar är ett beprövat och lagom utnött tema. Men som med så mycket annat lyckas Grian Chatten och hans kollegor i Fontaines D.C. slå in öppna dörrar och omvandla etablerade troper till något alldeles eget. It’s Amazing To Be Young är en djup inandning i Dublinkvintettens annars maximalistiska och hyperventilerande diskografi, med drömmiga gitarrer och ASMR-sång som gör sig lika bra på Way Out West som i ett FIFA-spel. Det svider i ögonen efter varje genomlyssning, och inte är det på grund av den ovanligt tidiga och förkrossande pollensäsongen – tankarna förs tillbaka till mitt dammiga pojkrum, fyllt av dåligt uppsatta affischer och The Stone Roses pumpandes ur högtalarna. Ack så underbart det var att vara ung!
Daniel Miettinen-Singhateh
Live Forever – Sharon Van Etten
En av höjdpunkterna på amerikanska låtskrivaren och artistens Sharon Van Ettens senaste platta är den drömska Live Forever. Låten föddes efter en konversation med basisten Devra Hoff där de ställde sig frågan om evigt liv och hur världen skulle se ut då. Ljudbilden är atmosfäriskt och släpande, med ackordslingan som etsar sig fast. Det finns en uppbyggnad i låten som mynnar ut i ren magi. Texten är repetitiv men kraftfull – fraserna och frågorna som ställs väcker något hos lyssnaren.
Låtarna på det nya albumet Sharon Van Etten & the Attachment Theory är inte skrivna av Van Etten ensam utan tillsammans med hennes band. Det finns en ny nerv och fokus på det instrumentala. I Live Forever får synten och trummorna nästan lika mycket plats som sången. Spännande att se vart denna riktning tar musiken framöver.
Allis Sääsk Berglund
Forever Yung – Yung Lean
Hela Sverige tycks vara lyrisk över the one and only Yung Leans legendariska spelning i Avicii Arena. Det verkar, som vanligt, inte finnas ett stopp på unge herr Leandoer. Bara ett par veckor tidigare släppte han också första smakprovet på det kommande albumet Jonatan. Forever Yung är varken ett avskedsbrev eller en skildring av kalla kriget. Det är fortsättningen på Yung Leans berättelse om att vara på botten och att komma tillbaka till livet. Med en extremt medryckande och, sjukt nog, positiv refräng samt en ljudbild som rör sig mer mot indiehållet än den soundcloudrap han blivit känd för, är detta inledningen till ett nytt kapitel signerat Sveriges kanske främsta artist för tillfället.
Gustav Stjernkvist
Crystal Fight – Leen
Crystal Fight är ett vackert popstycke med tydliga influenser från Leens syriska arv. Med hennes fantastiska vibrato och laddade text fångas en hel känslovärld. Stämningen som byggs är elektrisk och rösten samspelar perfekt med det lågmälda, molande beatet. Med blandningen av det traditionella arabiska röstläget och låtens housiga, mörka ljudlandskap känns Leens sound otroligt fräsch och nyskapande. Det ska bli spännande att se vad artistens nästa drag blir.
Johanna Fröde
