KULTs mest älskade filmcitat
Film- och tv-citat kan kapsla in känslor, ögonblick och livsfilosofier på ett sätt som känns djupt personligt. Oavsett om det handlar om hopp, ångest, kärlek eller absurditet, kan dessa rader fastna hos oss och spegla våra egna upplevelser. KULT Magasins filmskribenter delar med sig av sina mest minnesvärda filmögonblick – från existentiellt grubbel med Bergman till underliga ögonblick från kultklassiker som Rubber och tårfyllda scener ur Normal People. Citat som får oss att skratta, gråta och reflektera över livet.
“Tron är ett svårt lidande, vet du det? Det är som att älska någon som finns därute i mörkret men som aldrig visar sig hur man än ropar.”
– Det sjunde inseglet (1957)
En augusti för flera år sen hade jag just sagt upp mig och väntade otåligt på svar från CSN för att få reda på om universitetskursen jag spontansökt skulle kunna ge mig en inkomst under hösten. Om och om igen ringde jag CSN:s kundtjänst, desperat sökande efter svar och riktning i livet. Varje gång blev svaret att mitt ärende skulle hanteras så fort som möjligt och att de i nuläget har långa handläggningstider. Där satt jag och försökte kurera ångesten med Bergmanfilm efter Bergmanfilm. Just orden från Det sjunde inseglet fastnade hos mig och ekade i huvudet. I filmen rör citatet det hopplösa läget i världen, vilket visst kan vara relaterbart nu också men det bästa är dess allmänmänskliga kvalité. Kommer min sena anmälan accepteras? Svaret bara måste bli ja men innan det där meddelandet på mina sidor dök upp hade jag ingen aning. Tro är sannerligen ett svårt lidande.
Lilly Zinhle-Temble
“Fleabag: I love you
The Priest: It’ll pass.”
– Fleabag (2016)
Detta är kanske seriens mest ikoniska replik, och enligt mig en av de starkaste som någonsin framförts i tv-historien. Alla vet att den passionerade relationen mellan Fleabag och The Priest (eller Hot Priest, om man så vill) är totalt omöjlig. Ändå hoppas man på något sorts “happily ever after” in i det sista. När Fleabag slutligen bekänner sin kärlek och lägger sitt hjärta öppet i hans händer svarar han lågmält “It’ll pass”. Det var fullkomligt oundvikligt, men lämnade ändå tittarna lika förbluffade som förkrossade. Det kan vara det mest romantiska icke-romantiska man kan säga till någon. Han avvisar henne inte, utan försäkrar henne om att han känner likadant men att det, som de båda redan vet, aldrig hade kunnat funka mellan dem. Det är egentligen inte ett sorgligt slut, det är ett realistiskt slut. På ett chosefritt sätt varken skändas eller glorifieras konceptet av kärlek och människor. Det är helt enkelt bara sanningen i sin enklaste form. Hon är olyckligt kär och hon kommer oundvikligen att må miserabelt, men det kommer att gå över. Det är så vi är byggda, att uthärda, att överleva, att såras och bli okej igen.
Vera Atterfors
”Humans can be museums too, filled with history they cannot touch.”
– Russian Ark (2002)
Det här citatet kommer från Aleksandr Sokurovs fantastiska film Russian Ark, vilken utspelar sig på Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Förutom att kapsla in filmens tema på historia, tid och minne, avspeglar citatet den nyanserna av människans varande och blivande. Den påminner om att de berättelser vi bär på har format oss, även om vi aldrig kommer kunna komma åt dem eller förändra dem. Jag tänker också på det nedärvda minnen vi bär, vilka vi kanske aldrig kommer kunna förstå, men som ständig återväcks i vårt vardagsliv—sättet vi rör oss på, pratar eller färgen på våra ögon. Vi bär miljoner historier i vårat blod som skildrar allt från personliga upplevelser till politiska strömmingar, likt de föremål som ställs ut på museum.
Zara Luna Hjelm
“Just keep swimming, just keep swimming, just keep swimming, swimming, swimming”
– Finding Nemo (2003)
Det här kan vid en första anblick anses barnsligt eller mycket personligt till min egen barndom, men all konst är personlig. När Dory påminner Marlin om att de bara måste fortsätta att simma, oavsett hur mörkt eller tråkigt det är, i hennes karakteristiskt positiva ton, är det en påminnelse som går hem i alla åldrar. Finding Nemo är en film som har ett tjockt lager med vuxna teman som barn missar, och som därför är en sann familjefilm. Dorys inställning till livet resonerar med Albert Camus Myten om Sisyfos och den inställning som Sisyfos måste ha för att klara av hans absurda tillstånd: att finna lyckan i själva stenrullningen. I Dorys fall finner hon till synes styrka i simningen. Camus filosofi har alltid resonerat djupt med mig. Kanske är det på grund av Dory. I varje fall är hennes uppmaning alltid välkommen.
Gabriel V. Rindborg
“Oh god. The kid was right. The killer is a tire.”
– Rubber (2010)
Ett citat som perfekt sammanfattar den bisarra filmen Rubber om ja, ett mördande däck. Den är en hyllning till galna slashers och lågbudgetskoj, där orimliga plotpoints bara ska accepteras och njutas av. Filmen inleds med en lång monolog om hur det allra starkaste filmiska greppet är saker som händer utan en riktig förklaring, det starkaste finns i det som sker av ingen anledning alls. Monologen avslutas naturligtvis med att en man häller ut ett glas vatten på marken och klättrar in i bakluckan på en polisbil. Varför? No reason. Rubber är en hyllning till alla de filmer där handlingen kan sammanfattas så briljant, dom galna filmerna där vi bara ska acceptera vissa fakta och njuta av resan: mördaren är ett barn besatt av hemsökt majsfält i lagerlokalen bredvid (Children of the Corn 3: Urban Harvest, 1995), mördaren är en säng (Death Bed: The Bed That Eats, 1977) eller som i exemplet med Rubber: mördaren är ett däck.
Lilly Zinhle-Temble
“There’s this feeling, once you leave where you’re from, that you don’t totally belong there again.”
– Aftersun (2022)
I en av filmens mest intima ögonblick, pratar Calum öppet och sårbart om hans förflutna farhågor och hur han aldrig på riktigt känt sig hemma någonstans, aldrig känt att han passat in. Det blir jobbigt påtagligt hur vilse han är i sina egna tankar, hur desperat han försöker fly den tid som varit. Under det gångna året har jag vid upprepade tillfällen återvänt till det här citatet. Som nybliven 20-åring känns balansgången mellan barndom och vuxenliv allt mer instabil. När man står och vinglar mellan det som varit och det som ska bli är det lätt att tillhörigheten blir lite suddig. Och tankarna man försöker undvika till varje pris – tänk om man aldrig känner sig hemma på samma vis någonsin igen – blir oundvikliga. Sånt rubbar både självförtroende och själ när man har ångest över bostadssituationen, ansöker CSN-lån och vinkar hejdå till vänner på tågstationen. Med en mening river Calum upp ett skavsår av existentiell osäkerhet som inte glöms i första taget.
Vera Atterfors
”Beautiful things don’t ask for attention.”
– The Secret Life of Walter Mitty (2013)
När jag var arton år gammal flyttade jag ut på den isländska landsbygden, där jag jobbade på ett hotell bland höga berg, djupa hav och milslånga glaciärer. Jökusárlón (den största issjön på Island) har länge attraherat många filmskapare, och när jag var där filmatiserades James Thurbers novell The Secret Life of Walter Mitty med regi av Ben Stiller. I flera veckor ockuperade filmteamet hotellets alla hörn. Efter att de lämnat upptäckte jag att en av skådespelarna hade glömt ett utdrag av sitt manus på rummet, vilket jag då plockade upp och läste. Det här citatet (som ursprungligen är taget ur novellen) stannade länge hos mig, och förutom den personliga betydelsen den fick, reflekterar den kring vad skönhet är. Att skönhet, oavsett om det handlar om levande ting eller upplevelser, kräver således ingen yttre validering, utan existerar för-sig-själv.
Zara Luna Hjelm
“I carried a watermelon?”
– Dirty Dancing (1987)
Tänker man Dirty Dancing tänker de flesta osökt på klassikern “Nobody puts baby in a corner” men här vill jag lyfta ett annat, fantastiskt pinsamt, ögonblick. Den naiva rikemansdottern Baby ska spendera sommaren på en semesteranläggning och lyckas oväntat hamna på en fest för anläggningens anställda. Väl inne slås hon av svettig dans och vild energi samt dansläraren Johnny, svettigast och vildast av dom alla. Han glider fram och frågar konfrontativt vad hon, som gäst, gör där. Babys tidigare nyfikenhet för denna andra värld är förbytt till en förlägenhet då hon uppenbarligen inte hör hemma där. Till slut får hon fram ett tyst “I carried a watermelon”. Johnny släpper det och dansar vidare medan Baby står kvar och upprepar frasen tyst för sig själv. Jag relaterar så hårt till känslan av att vara dum dum dum som inte kommer på något bättre att säga. Oavsett hur mycket Baby växer upp genom resten av filmen är jag övertygad om att det flera år senare måste ha kommit en plötslig skamsköljning och flashback till när hon träffade den häftigaste mannen hon någonsin sett och allt hon fick ur sig är att hon hjälpt till och burit lite frukt.
Lilly Zinhle-Temble
Morty: “Don’t run. Nobody exists on purpose, nobody belongs anywhere, everybody’s gonna die. Come watch TV.”
– Rick and Morty (2013-)
Mortys citat kan framstå som mörkt och dystert, men det rymmer en enkel uppmaning: att inte låta oss slukas av frågor som inte har svar och istället fokusera på de små sakerna som ger oss glädje. Precis som Dorys mantra att ”fortsätta simma” handlar om att hitta styrka i handlingen själv, påminner Morty oss om att vi ibland bara behöver släppa taget och njuta av det som finns framför oss, som att titta på TV. Att oroa sig över meningen med livet är meningslöst eftersom det inte finns någon. Njut av stunden och gör det som du själv vill göra. Morty inkapslar in hela seriens filosofiska grund i en kort och poetisk mening.
Gabriel V. Rindborg
“Connell: I’ll go.
Marianne: And I’ll stay. And we’ll be ok.”
– Normal People (2020)
(Spoilers). Jag, och alla som har sett detta, bölade rejält. Citatet avslutar serien och fångar samtidigt hela den råa enkelheten och styrkan i kärlekshistorien mellan Connell och Marianne. Det är en fåordig men djup förståelse dem emellan. Det finns inga storslagna gester eller dramatiska löften, de accepterar helt enkelt att livet ibland för människor i olika riktningar. Och vad stark det är. Jag grät igenom hela serien, men just det här avslutet var en katartisk upplevelse som bara bra konst kan ge. Scenen är en påminnelse om att kärlek inte alltid behöver vara perfekt eller följa en specifik väg. Ibland handlar det om att lita på att allt kommer att ordna sig, oavsett var livet tar en. Det är också en perfekt kontrast till det som präglat dem tidigare: kommunikationsmissar. De har blivit bättre människor tillsammans, och de litar på varandra. Oavsett om det tar slut här, försvinner aldrig tiden de har haft tillsammans.
Gabriel V. Rindborg
“After all, I’m just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her.”
– Notting Hill (1999)
När jag var cirka 13 år började min mamma något av ett projekt, Vera måste se alla klassiska romcoms som någonsin gjorts-projektet. Varje helg, utan undantag, slog vi oss ner framför tv:n och iakttog någon manlig skådis med smilgropar och karisma flörta med kameran i två timmar. Väldigt stereotypiskt, väldigt klyschigt, men också väldigt härligt. Vi klagade på den stundande dåliga kvalitén, lipade åt alla monologer om obesvarad kärlek och fnittrade åt allt det pinsamma. Notting Hill var en av de första filmerna mamma introducerade till mig, och Hugh Grant har inte lämnat mina tankar sedan dess. After all, I’m just a girl, som hade gjort allt för att få uppleva Anna Scotts kärleksförklaring med mamma för första gången igen.
Vera Atterfors
”Perfection is not just about control. It is also about letting go. Surprise yourself so you can surprise the audience. Transcendence. Very few have it in them.”
– Black Swan (2010)
En av mina favoritfilmer från mina yngre tonår var Darren Aronofskys Black Swan som är en slags meta-berättelse om uppsättningen av den klassiska baletten Svansjön. Karaktären Thomas Leroys (Vincent Cassel) citat betonar vikten av att bibehålla balans mellan att vara i kontroll och släppa kontrollen, i synnerhet i en skapande-process. Att perfektion inte handlar om vad som kan korrigeras, utan att omfamna det oförutsägbara och öppna upp för möjligheten att skapa någonting större. Citatet för mig handlar även om att låta harmoni blomstra ur kaos, och lita på sin medfödda förmåga–för har man det så har man det–samtidigt som man på olika sätt fostrar den. Den filosofin har följt med mig sedan dess.
Zara Luna Hjelm
