Selma Löfman

jag letar / efter vad vet jag inte / det är naturligtvis problematiskt / men det är inte alldeles lätt

"Om hon blundar kan hon stryka fingertopparna längs de buktande väggarna, se fingrarna bli svagt randiga av färg."

"Det vackraste hände igår, det går nästan inte att tala om / Ansiktena / som två bitar av ett mycket litet pussel"

"Hon är aldrig så medveten om sina rörelser som när hon står framför pojkens fönster, som när natten hänger som ett lila skynke ovanför."

"Maj är minnenas månad, det är körsbärsträdens fel: de doftar så drömskt att man inte kan låta bli att vara sentimental."

"Vissa drömmar är bara ljud, alldeles särskilda ljud som jag skulle vilja spela in och bevara för att sedan kunna plocka fram och lyssna på precis när jag vill."

Om att skära natten itu, körsbär och allt man ska.

Selma Löfman diktar om en ny vänskap, bubblande och porlande, funnen bland rutschkanorna.

Selma Löfman diktar om ändlös planering, listor om nätterna och att vara lite mer som alla andra.

Selma Löfman diktar om granar som växer så det knakar, fallande snö och en saknad så obeskrivlig.

"De har blivit vana väntrumsbesökare, pappa och hon."

Om ord som inte mognar, pennan mot pappret och att samla på ord som skatter.

Selma Löfman diktar om blodkärl i tunna grenar, hjärtat i polerad rubin och ett ansikte likt en skör assiett.

Selma Löfman diktar om barfotahälar, citronsorbet och dunkgömme bakom ICA.