Höjdpunkterna i Göteborgs filmfestivals online-utbud
Göteborgs filmfestival har dragit igång och KULTs filmskribenter Zara Luna Hjelm och Paul Dakwar tipsar om vilka filmer du bör hålla utkik efter i festivalens digitala salong!
Zara Luna: Nordens största filmfestival är äntligen igång igen, och på plats är vi i våra vardagsrum i Stockholm respektive Malmö. Med 270 filmer från 80 länder omfamnar den 48:e upplagan av Göteborgs filmfestival temat olydnad – “att utforska det civila motståndets kraft”, enligt ett pressutskick.
Som vanligt kommer jag att försöka se så många filmer jag kan, men även om det är ett väldigt rikt online-utbud, har det tidigare år varit ganska medelmåttiga filmer. Med försiktig positivitet är det i alla fall dessa filmer jag känner mig mest pepp på!
Super Happy Forever
Förutom All We Imagine As Light, Memoir of a Snail och Pooja, Sir (ej online), som jag nämnde här att jag vill se, är jag lite sugen på den japanska indiefilmen Super Happy Forever. Med regi av Kohei Igarashi handlar filmen om Sano (Hiroki Sano), som tillsammans med sin vän Miyata (Yoshinori Miyata), återvänder till badorten Izu, där han för fem år sedan träffade sin nu avlidna fru Nagi. Genom minnen nystas Sanos sorg upp i en bitterljuv kärlekshistoria, något som beskrivs “sudda ut gränserna mellan tid och rum”.
In the Belly of a Tiger
Inspirerad av verkliga händelser följer Siddartha Jatlas skräckfilm ett äldre par i en by i norra Indien, vilka blir tvungna att offra sig genom att döda en tiger och således få den statliga kompensation som de behöver för sin familjs överlevnad. Med teman som fattigdom, värdighet och kärlek, tycks filmen fånga kapitalismens allra mörkaste sidor – ett ständigt högaktuellt ämne, men som uppenbarligen inte skildras nog.
To a Land Unknown
Ja, men på tal om kapitalismens mörkaste sidor handlar To a Land Unknown om två palestinska kusiner i Aten, Chatila och Reda, som desperat försöker få ihop pengar för att ta sig vidare till Tyskland. När Reda förlorar pengarna på droger inleder kusinerna en kupp, vilket belyser en pågående global kris där kampen om överlevnad sammanflätas med kolonialt och imperialistiskt förtryck.
Paul: Likt Zara så vill jag se så många filmer jag kan. Men på grund av tid och allmänt mänskliga begränsningar får jag dessvärre vara väldigt selektiv med de filmer jag väljer att titta på i år!
Film kan hjälpa oss att förstå och relatera. Med en våg av fascism, avhumanisering och polarisering runtom i världen kunde det därför inte ha funnits ett bättre tillfälle att ha festivalens tema än i år.
Före mörkret
Sekterism och segregation är två saker som samhällen aldrig haft någon nytta av. Som värst bidrar det till krig. Före mörkret är en film av norska Eirik Svensson som handlar om den alldeles sanna berättelsen om vad som hände i Läkare utan gränsers fältsjukhus när inbördeskriget i Centralafrika, som främst var mellan muslimer och kristna, bröt ut 2013.
The New Year That Never Came
Kalla kriget fascinerade mig enormt som tonåring. Inte för att jag var särskilt kunnig i historia eller hade några intellektuella meriter över huvud taget, utan snarare för att det var ett krig som utkämpades med avskräckning som främsta medel (utöver alla proxykrig). Detta fascinerade i alla fall en tonåring. The New Year That Never Came är en tragikomedi av Bogdan Muresanu som handlar om ett nyårsfirande i ett nästan fritt Rumänien, precis i början av revolutionen och slutet på kalla kriget.
To a Land Unknown
Precis som för Zara så är Mahdi Fleifels film ett måste för mig också. I en tid där glorifierandet av krig, soldater och där avhumanisering blivit normaliserat, står To a Land Unknown som en motpol till denna skadliga trend. Den verkar ge en ärlig skildring av krigets (läs: makthavarnas) offer, och hur människans instinkter reduceras till de mest grundläggande under dessa tider.
