Fullträff med vardagsskräck på Riksteatern
Författaren John Ajvide Lindqvist har haft ett framgångsrikt år med den lysande TV-serien Svärtan, boken Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och nu också Riktsteater-turnén med hans nya pjäs Ett hjärta i dagens läge som hade sin urpremiär i september. Den hyllade skräckmästaren från Blackeberg är sannerligen produktiv, snart i samma tempo som hans amerikanska föregångare Stephen King. Men höstens pjäs är inte Ajvide Lindqvists första avstickare till teaterns värld. Han har bland annat tidigare skrivit Fem kända musiker döda i seriekrock (2012) och De Obehöriga (2019). Det är också från den senare pjäsen som vi känner igen huvudrollen, den äldre damen Lisa, spelad av Ann Petrén. Snart förstår vi att hon sitter på ett polisförhör. Till en början vet vi inte varför eller vad som har hänt.
Jag kan inte låta bli att relatera pjästiteln till Clive Barkers kultskräckroman Ett hjärta åt helvetet, även om Ajvide Lindqvists manus är långt mindre läskigt. Snarare är pjäsen ett komprimerat mysterium som stegvis vecklar ut sig. Dramatiken byggs skickligt upp i hur pusselbitarna en efter en faller på plats. Anna Wallander spelar den raka och sakliga polisen Vera som försöker hålla förhöret produktivt och professionellt, allt för att ta reda på Lisas roll i det som inträffat innan pjäsens början.
De teman som pjäsen tar upp är brännande aktuella och handlar om ett Sverige idag, där ensamhet, invandring och djupa samhällsklyftor utgör grunden till det vi bevittnar. Vårt lilla förhörsrum blir snart en tryckkokare av uppdämda känslor och desperation. Scenografin av Tobias Hagström-Ståhl består av vita draperier vilka agerar väggar som öppnas och dras igen efter behov. Det finns ingenting storslaget med den minimalistiska scenografin vilket snarare förhöjer skådespelarnas insatser. Även musiken av Simon Steensland skapar en suggestiv känsla i föreställningen i en perfekt avvägd dos.
Föreställningens stora stjärna är självklart Ann Petrén som bär hela föreställningen på sina axlar med långa monologer som svävar associativt fritt mellan vardagsbestyr och konspirationsteorier för att slippa svara på förhörsfrågorna. Petrén framför rollen intensivt, både lustfyllt och roligt, väl avvägt mot hennes tidvis fruktansvärt mörka yttranden. Hon gör det lätta svårt och det svåra lätt, i ena stunden dansar hon genom rummet och i nästa sitter hon som livlös. Hennes skepticism till situationen är stark. Vågar hon ens dricka vattnet polisen erbjuder? Är det verkligen kranvatten? Flertalet gånger sitter jag och gapar över replikerna som kommer ur henne. Ibland framstår hon som en disträ och trulig gammal dam och ibland som en iskall baneman.
Regin av Anna Takanen sitter precis där den ska, där valen lyfter den samspelta helheten. Som när dansbandsdängan Två mörka ögon av Sven-Ingvars används som förhörsverktyg eller återkommande skuggspel på väggarna i salongen skapar en skum känsla. Det är så skönt att äntligen få uppleva ett kammarspel där allt inte behöver vara maximalistiskt, en allt för störande tendens inom svensk teater. Det verkar tyvärr vara en trend med avancerade scenbyggen, kaotiskt tokiga och färgglada kostymer och andra excesser. Här slipper vi det och i stället är det skådespelarnas leverans, betoningar, rörelser och mimik som drar in mig i föreställningen.
John Ajvide Lindqvist lyckas i sitt manus på ett skickligt sätt sätta fingret på ett skav i vår samtid. Jag undrar om en mer etablerad dramatiker ens hade vågat skriva vissa av dessa repliker i en pjäs idag, vilket kan ses som ett tragiskt betyg för dagens teatersverige.
Det slår mig att, även i detta verk, av Sveriges skräckmästare, finns det en underliggande skräck som inte syns på ytan. Skräcken här är mer realistisk än vampyrer och zombier, den består nämligen av den obehagliga insikten om att ensamhet och isolering kan driva till synes vanliga och trevliga människor till skoningslös vrede och blodtörstande hat.
Jag blir att kontemplera över att vår mänsklighet, på gott och ont, är beroende av andra människor att förhålla sig till. Någon att dela våra innersta känslor och tankar med. Efter denna föreställning vill jag ut och skandera: Mer stillsamma kammarspel sprängfyllda av känslor på teatern, tack! När så mycket kultur i dag ska vara lättsmält, lätt att sälja och lätt att se på, är denna föreställning en välkommen avighet. Ett vågat val. En fullträff av Riksteatern.
Ett hjärta i dagens läge spelas på turné fram till 14/1 2027
