Frisk och lekfull Oidpusmyt av Hjärter fem

Under sommaren erbjöd Örebro Teater frigruppen Hjärter Fem från Stockholm ett teaterresidens där de fick full tillgång till de annars stängda lokalerna, resultatet av residenset blev Grekpjäsen – Berättelsen om Oidipus som nu haft premiär och avslutat sin spelperiod i Örebro såväl som på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. 

Efter succén med fjolårets Vinterpjäs på Brunnsgatan 4 tog sig Hjärter Fem an Oidipusmyten utifrån Sofokles tragedi Kung Oidipus som satts upp i ett nästintill oändligt antal tolkningar. Vi har hört berättelsen förr, den om Oidipus vars öde, redan innan han föds, blivit beseglat. Han kommer mörda sin far och gifta sig med sin mor. En berättelse om flykten från sitt öde, jakten efter ett annat liv, men också incest och åtrå, sanning och lögn. Det är gruppens medlemmar Fanny Lindstedt Grahn som regisserar och Ella Löfmark som med en frisk fläkt uppdaterat myten med ett manus som talar till unga som gamla.

Vi förs in i en värld av marmor och långa tygstycken från golv till tak. Borta är Thebe, Korinth och Polybos och istället reser den unga Oidipus från Örebro till Rhodos för att fly från sitt monotona liv. Han är dock kluven när han lämnar den cancersjuka adoptivfadern Lasse samtidigt som han drivs på av ungdomens rotlöshet. Väl på Rhodos tar han jobb på klubben Carpe Diem och träffar där Iokaste som är på besök och dramats öde spinner vidare. I rollen som Oidipus och Laios ser vi John Grahl, som övertygar starkt då han växlar mellan högljudd och nonchalant barägare till känslosam och förälskad ungdom.

Iokaste spelas av Mira Mark, som gör en säker rolltolkning där kärlekens hopplösa förvirring lyser genom ögonen. Ella Löfmark svävar över scenen som Oraklet från Delfi vilket ger pjäsen mystik genom både rörelse och lekfullhet. Även regissören Fanny Lindstedt Grahn dyker upp i rollen som mamman till Iokaste och fångar publiken med en komisk och dräpande leverans. Regin är stabil med några fantastiska scenskiften och tidshopp. Något som dock stör helheten är hur musiken i bakgrunden ibland överröstar replikerna, något som är synd i en så pass dialogdriven uppsättning. 

I en intervju med Hjärter Fem från 2024 framhåller de att det saknas sex i svensk teater, något de menar leder till att scenkonsten förlorar gestaltandet av en stor del av vad det är att vara människa. Trots att det visserligen förekommer sex och incest i Grekpjäsen är det något man kunnat önska mer av, speciellt då man valt att utgå från ett sådant rikt material som i myten om Oidipus.

Resultatet av Hjärter Fems residens är en inspirerande och träffande föreställning. En Oidipusmyt i ny tappning som korsbefruktar popcorn-snask med en tusenårig berättelse där både tidlöshet och samtid samexisterar. Det är roligt, skört, mystiskt och mysigt. Örebro Teater har med sitt engagemang visat vägen och skapat plats för unga fria scenkonstnärer att utvecklas och synas. Fler länsteatrar borde ta efter och ge möjligheter för teatersveriges återväxt och framtidens scenkonst.