VardagsRomantik
Det finns drömmar
Högre än träd
Mer pengar
Än plånboken kan äta
Svärd stora som moln
Skär i vår framtid.
Kassaskåpet där allt guld är gömt
Finns i borgen
Omgiven av tre gravar
I den första
Fastnar foten
I en hög av lagböcker
I den andra pekar spjut
Maskingevär
Polisuniformer
Mot den som vill förbi.
Den tredje ringen bär på ord:
”Jobba själv om du vill ha pengar”.
Vissa dagar är drömmar högre än träd
Andra är de skuggor
Längs marken.
Begåvad men fattig.
En Shakespeare med krulligt hår
Sitter utan Tv
Utan mobil
Ögonen,
Öronen
Tungan är vapnen.
Penna har hen ingen
Dikter är outtalade
Mästerverk glöms
När nyckeln vrids om i trappuppgång.
Herrar och damer
I kostym
Bestämmer vilket ord som är heligt
Är värt att lägga i bokbutik.
Ännu en sol
Går ned
Utan att den nye Shakespeare
Står framför en publik
Dörren till hallen går upp.
Jag vrider låset utan att titta.
Skorna flyger som pilar mot en måltavla.
Väskan är en hammare
Mot golvet
Handen åker genom håret
Stannat i mitten av huvudet
Där allting möts:
Gårdagens skrik ur barns munnar
Morgondagens listor
Larm
Drömmarna om en egen gård med kacklande höns
Farmors begravning.
Som att öppna en tidning
Drar jag mittbenan isär.
Håret sitter fast i hud
Hud lossar från kraniet
Jag tar av mig dagen
Som en äcklig våtdräkt
Huden faller på golvet
Jag är en orm
Som byter skinn
Den släta hud som höll allt samman
Behöver komma loss
Den kliar
Den kramar om nakna muskler
Som är slöa.
Jag är en hög köttfärs
Med armar
Med ben
Hjärnan är potatismos
Varje eftermiddag
När låset vridits om
Varje dag kommer huden på igen
Varje dag lite mer sliten
Rynkor börjar synas
Hur stryker man sin hud?
Öppna handflator hjälper bara i någon minut
Sedan är rynkorna tillbaka.
Sant arbete är
Svett i pannan
Blod på huden
Smuts på handen.
Jag behöver ingen tatuering
Ärr efter papprens vassa kant
Efter bläck
På fingertoppar
Bekymrade rynkor
Som vallgravar
För svettens droppe
Målar ett ansikte
Skrik
Kaffe
Händer som sträcker sig högt efter
Mina ögon
Är mejslar i stenen.
Dagen står skriven i sandsten.
Sömnen är en enda flodvåg.
Sant arbete är hugget i granit.
Sann vila förlamar huvudet:
Snus
Sex
Sprit
är strykjärn över pannan.
Det enda i mitt kylskåp
Är en dosa snus.
Knäckebrödet
Havregrynen i skafferiet
Fyller magen
Ger ingen smak.
Vad mer behövs i livet?
En mätt mage,
Ett slitsamt arbete
Snuset är en helg i sig
Sömnen är en god rast.
Att blicka ut över sjön
Att gå bland rivna torp
Är semestrar
Som bland grekiska tempel.
Vad mer behövs att leva?
Arbetarens sotiga hy
Har blivit svart.
Visst är sotet borta
Liksom arbetaren.
Kvar är en underklass
En sliten massa
Där golvmoppar
Är kedjor i korridorer
Hudfärg
Är en fälla
Farlig runt din fot
I trappuppgångar
Fängelseceller.
Svensken har glömt Paradisoskar
Torpen
Med tio barn
Morden på Aurora.
Tysktågen kör in i Riksdagen
Slukar under sig
Den snälle talaren
Ty Palme är död.
Snuset är ett billigt rus
Har inte tid
Att slappna av.
Klockors visare vrids fram
Tillbaka
Och tiden blir mer av det?
Energin är som ett garage
Verktygen
Försvinner bland skräpet.
Fingrar blir smutsiga
Sotet är kvar.
Arbetarens sotiga hy
Har blivit svart.
Vita
Rena ansikten
Gömmer sig i villor
Ett fönster är en mur
Flaggor är som spjut
Skär mina ögon
Röd
Följd av blå-gul.
Varför är de ej på halvmast?
Vad firar de där borta?
Vad är det de skålar för?
Deras hy
Är inte sotig.
Talarens läpp smakar blod
Efter ett anförande om
Flyktingar
Arbetsrätt
Våld i hemmet.
Deras händer
Är som blöta trasor
Torkar samtalets bord.
Den sotiga hyn
Har blivit svart
Att leva är att vada;
Varje framstegs eko
Klingar snabbt ut.
Drömmarna rullar från mig
På kassabandet
Brödet tär på mina krafter
Vad är det för land?
– där den som bygger
Upp en framtid
Har alla bygglov men
Inte mark?
Där hoppets advokater,
Kostymbärarnas profeter
Söker skydd
Bakom kontorsbord
Lagböcker vävda
som spindelnät
Kontakter som sträcker sig
Över gevärets pipa?
Där den som skapar
som pluggar
Som rebellerar aldrig
Möter väggar
Mållinjer
Måltavlor
Utan fastnar i ett smidigt hjul
Som kastar ur banan
Där korta kjolar döms
Som våldtäktsmän.
Där ekon klingar ut
I dis
I vatten
Framför ens ögon?
Alla vill vi springa mot fiendens kulor
Stöta vår bröstkorg
In i svärdet
Den svarta riddaren svänger mot oss.
Vi vill trampa
blöda
Svettas
Veta
Att pinnen vi viftar virvlande i luften
Är hopp.
Att fanan längst upp är vår fana
Aldrig får den ramla ner
I grus
Lera.
Men vilken är den fana?
Vilken den färg över huvudet
Alla stirrar på
Öppnar munnen
Drar sina spjut inför?
Ingen har släkt solen ännu
Hon är röd
Håller sin varma filt över stadens teglade hus
Tornen som inte är trötta
Är pelare
Åt molnen
Buskar luktar medelhav.
I gränden
På bänkarna
Slår munnar upp
Dagens tidning
Slår ord mot varandra
Palestina lever
Rojava lever
Drömmar om tåg som åker
Till annan plats
Från Nässjö station
Lever mellan de rörliga läpparna
I hjärtslag
Som kan bli
Kan bli till nävar
Under ögonen
Eller sång
Glas som slår mot varandra
Vin som dränker drömmarna
En syndaflod i munnens valv.
Fiskmåsarnas skall blir vågor
Deras vingar slåss
Mot barnens skratt
Till solen klättrat ner
Bakom det sista tornet.
God natt.
Text: Levi Schneider, Bruzaholm, Instagram: @Poetram_levitici
