Diktsvit: dumma tjejkänslor

söka (finna)

banor vägar stigar gångar 
att jag aldrig tycks hitta hem eller ut 
långa långa korridorer som korsas som 
artärer och ådror, som ett tunnelbanesystem 
ovanför marken 
händer som försöker greppa 
mörkröda fnasiga snustorra händer 
ett sus i magen, långt ner och högt upp
genom hela bålen 
TYSTNAD
ögonen söker efter grön skylt med en man på
var är den gröna skylten

ett försök att gömma vintergatan

var ska jag lägga alla mina känslor 
i vilket litet kärl passar dom 
hur kan alla va formade och drejade så konstigt
alla känslorna!!! kan jag 
gömma dom under lösa tyger

det man glömmer är att 
om sommaren är ängarna stjärnhimlar 
små vita blommor 
frön kastade och sådda som tusen brinnande solar
över mörkt fuktigt gräs
stjärnhimlarna är ängar 
långt ovanför alla dumheter

nu skockar sig blåmärksfärgade moln lågt 
under äter vi överkokt pasta under 
alla känslor som man inte vet var man ska lägga 
i skålen bredvid nycklarna kanske

nu hörs skrapet en gaffel mot rostfritt stål 
hårt mot hårt
ljudet i huvudet hela gymnasietiden 
tandläkarljudet 
borren i örat 

schwarzkopf natural & easy hårfärg 580 sammet mörkbrun

jag kanske måste vara övertydlig för att alla ska förstå
det är sällan det som är målet
vad är målet 
springa upp och ner jättemånga gånger för en hal trappa
jaga bort alla barn och kråkor

krisa, färga håret nästan svart 
hur smal orkar jag bli till i maj
det blir alltid för glansigt
kemikalierna luktar gott i hemlighet

vad äter en ledsen arg och rädd? 
honung direkt ut burken med sked
borstas tänder? nja
för mig är det inte konstigt alls egentligen
att någon sa ensam är stark
inte om alla runt omkring 
var så sköra

klippa/klistra

himlen har samma cykel av färger varje natt
indigo svart indigo blå gryning rosa blå
jag vet för jag ligger vaken 
stickar en ängslig vante
stickar för hårt
en maska har gått
det var för länge sedan nu
det är för sent

leker med tanken av din värme din tyngd bredvid 
det fungerar nästan 
om vi gör ett ärligt försök att äga varandras själar
jag visar dig min lista på barnnamn i telefonen 
frågar om jag kan få se din men du måste 
klippa och klistra först
ta bort hennes 
jag frågar kan du vara min musa
du svarar ja om du är min mor min hora och min psykoterapeut 
deal

leker med tanken av din värme din tyngd bredvid 
det fungerar nästan 
om vi gör ett ärligt försök att äga varandras själar
skulle det vara värt det 
skulle det vara värt det 
skulle det vara värt allt 
jag frågar kan du vara min musa
du svarar ja om du är min mor min hora och min psykoterapeut 
deal

kalla fötter

diset, den knäpptysta ilskan 
dricka lite kaffe i taget, kallnat
kalla fötter, i kängor i regnet 
när du säger nu räcker det 
vad menar du då

rädslan för sömnen
vaknar aldrig utvilad, vaknar död
kalla fötter mot en dåsig varm kropp
ska smyga iväg, på tå
tror du mig när jag säger jag kommer tillbaka

huttrar ensam i en grön busskur
jag, gjuten av cement, klädd i blött ullgarn
kalla fötter trots raggsockor som sticks
tiden är manipulativ, vill oss illa
en vind i mitt bröst

dagen efter 
världen har en frostig ny kuliss, en vattenpöl har frusit, säger kras när
kalla fötter 
krossar 
vassa kristaller