Alva Lundin

"De återkommande greppen och den tydliga stilen till trots finns det väldigt få dikter som inte aktivt överraskar mig."

En dum tjej i världsrymden, en smygnykterist och den inte så inställsamma slumpen.

Alva Lundin skriver om influencers fula och ohållbara estetik. Är det inte dags att sluta med fast fashion, om inte för planeten så för våra ögons skull?

Bokrecension: Under månen – Hanna Rajs Lara  Rytmen rör sig som en arg flod. Vågorna piskar, driver fram driver på. Språket är förbannat, sorgset och inte ursäktande för fem öre. Raderna hakar i varandra på ett naturligt men aldrig förutsägbart sätt. ibland har det känts som om månen ska ramla / som nåt sjukt måste […]

Barndomsskogen skövlas, allrummet målas och en syster sörjer mossan i overaller i tio minuter.

Om att vara rädd bastoner(mansröster) och älska förövaren. Att försöka fly verkligheten genom att bryta vattenytan, flyta in i idealismen.

Att vara liemannen i sims, en socialist utan konceptet folkmassa och naturens främsta hatobjekt (Kvinnan).

Snubbar, stjärnor och självkänsla.

Alva Lundin skriver om att hålla vänners (varandras*) blödande hjärtan i våren.

Bokrecension: Sen for jag hem – Karin Smirnoff Karin Smirnoffs tredje och sista roman i serien om janakippo är här. Hon beskriver den själv som en uppgörelse med männen. Och jag håller med. Det är en uppgörelse med männen i sann Smirnoff-anda, präglad av trauma, smuts, konst och död. Vi finner janakippo, den ständigt frustrerande […]

"Att njuta av sitt egna personliga varumärke är liberal smörja."

Alva Lundin har skrivit en diktsvit i dagboksform. Minnen, känslor, och att vara osams med Kafka i karantän.

"Och det är väl klart, förlag är företag, de har insett att man, med hjälp av en influencers redan existerande publik och följarskara, i princip kan ge ut vilken bok som helst och då tjäna säkra pengar. "

Recension av Vigdis Hjorths Lärarinnans sång.

En text om att stuka en fot, knarka Hemnet och trösta en hjärtekrossad.

Att klunka kallt kaffe, ”krisa, färga håret nästan svart” och klippa/klistra bort någon ur sitt liv är några ”dumma tjejkänslor” som Alva Lundin skriver om i sin diktsvit, som Hugo Hernqvist illustrerat till.

Det fanns en tid då feminister var mot sexualiserandet av kvinnor på reklamaffischer. En tid då vi kämpade för rätten att inte bli objektifierade. Idag verkar det vara en kvinnorättsfråga att vi ska ha rätten att vika ut oss, om vi vill det. I alla fall om vi frågar vår tids största kvinnokämpar – influencers.

Har någon ett booth? Början av januari månad präglades av att snön kom och gick. Jag blev lite ledsen. Fick underkänt på en tenta lagom till jul. Förvirringen infann sig än en gång. Vad gör alla i höst? Är jag dum i huvudet? Den ständigt aktuella frågan: vad ska jag bli när jag blir stor? […]

Diktsvit – Skogen mossan fyrisån kämpar påalla som går runt på blöt asfalt försöker förstå allt hej och fucking hå  badar i orwellska hus av spånskivor ni skulle må bättre i mossan, svärfinns det ens någon som lever här är det en stad om den består av wellpapp och snödrivor    av grus om mina ögon vore mörka  komplex spelar […]

snor snorig gråterhulkargår långsamt, i alla pölar av snor och gråt och slask en bild av ett stort livdet är vinterjag blev förvånad att det blev så igendet blir alltid sådet blir alltid vinter igen alltetjag ville ha detalla städer alla människor alla rusjag tror inte att jag vill ha det längrealltetlitet var sorgligtnujag vill ha ett litet […]

Allt mitt hopp ligger i händerna på TikTok-barnen Under de senaste åren har jag baserat hela min världsbild på att ingenting jag som enskild person gör kan påverka samhället. Jag köper att mina handlingar i viss utsträckning har en effekt på min närhet, men världen? På det har jag baserat min livsfilosofi. Jag har sett […]

jag kommer ihåg rönnbären jag kommer ihåg rönnbären, tunga klasarvi trädde dom på trådar med nålar och dom skrumpnade ihop som människor görsura och mjöliga, smak av regn blåst kallt asfalt, klätterställning. färgerna på nittiotalet blå grön gul röd tydligaskrapa tänder mot asfalt ramla med ansiktet först surt sa rävenjag sa, är det ingen mer än jag som kommer ihåg?

Ett försvarstal till fina fina Hov1 Det som inte fick hända hände. Jag mådde fruktansvärt när jag fick notisen om att min årliga sammanfattning av Spotify var här. Vem var min toppartist? Förra året var det Beatles, vilket jag säger nu för att bygga upp någon slags “kredd” inför det som komma skall.  För min […]