Diktsöndag: vecka 9
Efter första torsdagen i mars kommer så småningom första söndagen i mars. Utan att använda alldeles för mycket tankekraft kan vi konstatera att vi befinner oss där nu. Hur känns det, tycker ni? Spännande, skrämmande, likgiltigt, gosigt eller fantastiskt? Äh. Kanske läser vi in för mycket i en helt vanlig söndag i mars. Oavsett mood bjuder vi idag på två rykande intressanta dikter. Läs, och ha en helt vanlig söndag!
Har du skrivit en dikt du skulle vilja få publicerad? Mejla den då till red@34.88.146.232.
Ataraxia
det sista jag såg,
en hand igenom dörren,
jean genet i kostym,
röd slips och hatt,
en ros bakom örat,
whiskey i hans ficka
han bjöd på drinkar,
han bjöd på sitt liv,
sin död,
jag frågade om han visste,
han visste,
jag visste,
men det var inte min tid,
inte ännu,
jag vaknade med en ros på kudden,
vissnad och rutten.
Ludvig H. Sandell, @hjarnisolering
Ölandsdikten
Skulle jag någonsin glömma våra sommardagar på Öland
tittar jag upp
för att minnas igen
delar av dig finns utspridda i årstider
jag samlar ihop fragment
men finner inget
i nattens ände finns en dödsdom
den ligger kvar i ett ekande rum
i glaskupans karga spegelbild
ser jag mig själv i skärvor
i en tid vi träffades
hör jag dig nämna Aniara
åskans skri dånar i morgondimman
gräsets tårar slukas upp av himlavalvet
solskivan bländas i ett hånfullt leende
de vet att inget är bestående
mitt kärleksbrev placeras bland intet
det tillhörde dig
Skulle jag någonsin minnas
tittar jag ner
för att glömma igen
Esther Shebo
