Diktsöndag vecka 47
Diktsöndag är tillbaka med fyra poeter.
Har du skrivit en dikt du vill se hos oss? Mejla den då till insandare@kultmagasin.se.
Bålsta
Stenkastningar på vattnet
som leder till ingenting
det har jag att ha längtat till
låt det vara ringar på massa vatten
idag kan vi cykla in i solen
där ica snart ska stänga
och en annan barnaskara
kom för att vilja önska sig ett nytt
någonting, ett bytt, ett tonårsvara
I den här staden letar skator fortsatt silver
alltså allt som kan blänka
gelégrodor vandrar över vägarna
en påsk, någon dag i år
ser man fem frisörsalonger på samma gata
och där, en Sibylla
skogen har sommarmunnar att mata
cyklarna ligger på hög vid en vik i ett skåp på en hylla
där man får ställa dem varhelst de står
varhelst de ramlar ner i vatten
av vad som ringar helst här än får
allt och alltid till äran av bara
Text: Pontus Lardner
(Vi kunde haft 35 kvadrat)
små burar, stora burar, trånga burar, grå burar
gamla burar, nya burar, lånta burar, köpta burar,
pappersburar, dyra burar, stenburar, glasburar,
marmorburar, plåtburar, uppochnerochuthängda burar,
halmburar, tomma burar, uppblåsbarajätteburar,
fulla burar, granna burar, grannars burar,
ensliga bortglömda burar
vida burar, höga burar, enmansflerbarnshusdjursburar,
villavolvovovveburar, vanligjävlasvenssonburar,
konstfacksburar, soloburar, utanfönsterkällarburar
gyllne burar, gyllne burar men allesammans
stängda burar, lik förbannat stängda burar
lik förbannat stängda burar
lik förbannat stängda burar
Text: Fredrik Scheike
DET SISTA ÅRET: mars
Jag har inte skrivit
nästan inte längtat efter det
jag är på väg någonstans, jag har en riktning
när jag ser en överkörd duva
krossad mot asfalten
den lilla kroppen, fjädrarna, blodet
som på ett märkligt sätt
påminner om den röda sylten
inuti ett bakverk
blir jag först rädd,
sedan sträcker jag ut mina egna vingar
och lyfter, flyger
så att allt runtomkring mig blir video, inte stillbild
och inget finns att fästa blicken på
Text: Hedvig Halldenius
MAMMA, DU SLÄNGER MINA MINNEN
tänker på när min mor
slängde min sammetsask
med mina gamla mjölktänder
jag samlade på som barn
undrar var de är nu
kringdrivande
på något hav
att hitta hem
i dig att gå vilse
mellan benen på dig
att slitas ut och slängas
på dig
vad är minnet?
en trasig artefakt
något som klistras fast
silverslickad söt svett
fast på min hud
minnet en kniv som
skär ut konturerna
till en kropp
minnet dopvatten att
knädjupt vada i
du är inuti
väcker minnen
till liv som stiger
likt skuggor ur havsskum
du är inuti
hav av mjölktänder
som sköljer in mot
grunda sträva sandstränder
Text: Ellinor Andersson


