Diktsöndag: vecka 42
Diktsöndag presenterar dikter från fyra poeter.
Har du skrivit en dikt du vill se hos oss? Mejla den då till insandare@kultmagasin.se.
Men jag lever bara nu
Jag spenderar onödiga pengar på iste och sitter i parker, låtsas att livet är en evighet som endast består av dikter
Sena sommarnätter,
Svettiga lakan,
Ögon som glimmar,
Luften i utrymmet mellan oss vibrerar
Helst av allt bär jag vita spetsblusar, läppstift och läderhandväska med rosetter knutna runt om handtaget,
Håret har jag aldrig uppsatt, även om det blir rufsigt
För vill jag känna mig fri
Jag spenderar mina dagar fullt meningslöst
Jag längtar efter dig så mycket att det gör ont,
Jag dricker för mycket iskaffe, för lite vatten, spenderar för mycket tid genom att bara gå omkring
Jag föredrar att duscha mitt i natten, när klockan passerat tolv,
för det är då det känns som en saga när vattnet rör mig min hud
Jag vill lämna läppstiftsmärken vart jag än går, på antika kaffekoppar i kaféer, servetter i restauranger och på din hud
Jag duschar av mig all förtvivlan om det som borde lämnas i det förflutna,
de saker som jag inte talar om,
som borde glömmas bort,
och låtsas istället att jag lever i ett moln av glitterdamm
Jag skriver poesi i anteckningsappen när jag egentligen borde sova och det är sent om natten
För när jag blundar ser jag ditt ansikte
Vem behöver sömn egentligen?
Men jag lever bara nu
Solen är framme och plötsligt är jag vacker
Fäll dina tårar på min axel,
ring mig när du
ser mörker.
Bärfläckar
Viskande ord,
hemliga blickar
”Jag gillar dig”
Sena sommarkvällar då det enda jag vill göra är att vara nära dig
Kyss mig, kyss mig, kyss mig
Jag ber dig
Desperat
Det är skamligt att känna så mycket för någon man känt i 3 veckor
men hon betyder så mycket
att det gör ont
Kom tillbaka, flytta in där jag bor,
sov i min säng,
Följ mina varje steg,
säg att du älskar mig, så småningom
Det jag känner för dig bestiger världar,
det är större än ord
Bär som fläckar ner vita spetskläder,
solnedgångar och sena sovmorgonar
Sovande andetag mot hjärtslag,
klockan 3:54 på morgonen
Ditt hår kittlar min kind,
och mina ben ligger tryckta mot ditt.
Texter: Ellen Alfredson
Utan titel
Jag är i maten du äter
Jag är stormen på himlen
Jag är ciggen du trampar på
Du kommer aldrig se mig förändras
Ska lämna staden
Inte för att jag blir bortförd utan för att jag kan göra vad jag behagar
Inte många har knäckt koden
För att folk tror där finns en kod
Utan titel
Ungdomens lyster bleknar snabbt i LED-skärmarnas bländande stjärnhimmel av åsikter, influencers, spel och slavdrivande videos på 20 sekunder.
Vart tog all tristess vägen?
Våga ha tråkigt i tiden av opponering, aggressiva samhällsdebatter & inflation
Ta klivet och sluta vara ”upptagen”
Utan titel
Kommer vi störta
Eller kommer vi falla
Basen pulserar
Dansen kan dra åt helvete
Planet svävar
Gitarren leker med melodin
Vi kommer landa
Ny metal med en twist av citron
Cocktails för de missanpassade
Störta skall vi alla en dag
Drick upp
Håll käft
Trams är hemligheten
Ordning är handfängsel
Texter: Tim Lukic
Midsommar
Midsommar
Brända röda knäskålar lyser starkare än stjärnorna
i en ljusförorenad stad utan brasor
eller cigarettändare
de lyser starkare än dina berusade ögon
knappt synliga under mörka fransar
och dimmiga pupiller
starkare än längtan bort från detta,
bort från oss,
hemifrån,
långt borta från allt bekant och osagt
starkare än datorskärmens blåa ljus
som visar siffror i rad
priset dit, avgång och adress
midsommarnattens luft
är het och fuktig
och väntar alltid på regn.
Kokain
Jaha du, sa doktorn och tittade på mig över glasögonen,
jag tror du är en av dem som inte borde dricka kaffe för ofta,
och prova aldrig någonsin kokain.
Jag nickade förskräckt där jag satt på båren,
med uppspärrade ögonglober
och händer som skakade så mina naglar knackade mot jeansens knappar.
Jag tittar på min vän som ler med munnen full av snus,
längtansfullt tittar jag på henne,
jag önskar mig det hon kan få men jag inte ger mig själv.
Vem har egentligen mått dåligt av en kick? Kanske det är dags
att ta chansen någon gång, se vad som händer
när alla gränser suddas ut.
Jag tror inte jag vågar bli kär igen
för jag kanske helt enkelt är för svag för översvallande känslor
och det är inte normalt att känna djupt illamående
över tankarna på att bli lämnad.
Natten är så mörk
du är så långt borta
och mitt inre vrider på sig som en orm
som försöker ta sig ut.
Natten är så lång
när ens nervsystem vägrar låta en sova
du får vara vaken tills blodet har sinat
och torkat ut.
Texter: Ella Soutkari
Utan titel
Du vill ha allting.
När du går,
tar du stegen för att låta dig själv andas.
För att låta dig själv leva.
Du låter oss leva.
Som om solen aldrig lyser,
som om vattnet aldrig släcker din törst.
Du vill ha någonting mer, vad som helst.
Ljuden runt omkring oss når oss inte,
vi hör bara varandra.
Du vill inte ha någonting,
men syret i luften säger att du ska få allt.
Utan titel
Tiden har kommit,
dags att stiga upp, dags att dra för gardinerna, dags att sova en extra timme, dags att vara osäker, dags att vara exalterad för en stunds berusning, dags att vara exalterad för att vara exalterad. Dags att träffa nya människor, dags för oss att träffa varandra, dags igen, dags för att säga att det var trevligt och sen aldrig höras igen.
Dags för allt att bli som det alltid har varit.
Texter: Neo Rasic
