Diktsöndag: vecka 3
Det är oxveckor. Evigt slit, pinande kyla och en lön som inte kan trilla in fort nog. Vad skulle man göra om man inte hade dikten att vända sig till? Äsch, tänk inte på det. En sådan värld behöver vi ju – tack gode Gud – inte leva i. Här finns det dikt i överflöd!
I diktsöndag samlar vi dikter skrivna av er, våra läsare. Har du en dikt du skulle vilja få publicerad? Mejla den då till red@34.88.146.232.
Himlakroppar
Jag klipper luggen med en seg kökssax
För att se ut som en fransk new wave stjärna
Sedan förbannar jag min tonårshjärna
Jag är ingen stjärna, men en galax
Jag är stor, större än vintergatan
Och jag får inte plats i en mini lugg
Men jag bryr mig verkligen inte ett dugg
Krokodiltårar svider som satan
Och som satan ska jag dränka paradis
I tonårs klichér som fula luggar
Supernovor som brinner och vanligtvis
Nog exploderar om det bara duggar
Jag är en galax lik många andra
Himlakroppar, ta hand om varandra!
”Jag är inte rädd för att leva”
Jag upprepar det som en mantra. ”Jag är inte rädd för nått”.
Förutom hatet och våldet och dammet på golvet och krypen i huden, de skärande ljuden av folket som skriker och stora fabriker som släpper ut gaser, min skräck går i faser men något jag känner som aldrig tar slut är rädslan för vapen och bomber och krut, men nej, jag är inte rädd för att leva för livet det är ju ett ansvar vi delar.
Jag upprepar detta tills det känns sant, men skräcken och oron är ändå konstant.
Hilda Lilja
Fallskärmshoppning
Den flygräddes fallskärm fälls aldrig ut
Han hoppar när planet har landat
Hans säkerhetsbälte är alltid på
Ibland ser han till att andas
Har rosornas tid redan hunnit ta slut?
Har törnet gjort revor i tyget?
Har våren tvekat för länge nu?
Ja, visst gör det ont att falla
Och visst finns det mål och mening i hopp
I allt som får pulsen att stiga
Men jag kommer aldrig att kasta mig ut
För mig är det nog att flyga
Albert Nygren, @albert.nygren
