klunka ordens sockerdricka
hon samlar på ord
plockar dem med tungan
en bokstav under läppen
en mening mellan tänderna
frågor dinglar från ett snöre i gommen
orden sura
ännu inte mogna
låter dem mjukna i växthusvärme
packar dem i kindskidan
små findus gröna ärtor
hon plockar
ett ord här
ett ord där
ruvar på dem i hörntänderna
pärlor rullade i socker
tränar läpparna i spegeln
a o u å
e i y ä ö
bakar ord med bokstäver hon knipsar
från de randiga bladen
dricker en saga
tuggar en historia
klunkar ordens sockerdricka
hämningslöst
aldrig mätt
några år passerar
orden mognar
söt saft guppar i gommen
får en ryggsäck
ett bananböjt pennskrin med vässade pennor
en första skoldag skriker utanför fönstret
hon kånkar meningar i väskan
suger på bokstäver i munnen
glädjer sig åt orden
åt någon att byta dem med
och så klivet över klassrumströskeln
hon halkar över de sura orden
som slungas över bänkarna
borrar djupa hål
i hennes tunna hud
säg något
säger de
säg något då
eller kan du inga ord
säger de
jo
vill hon säga
det kan jag visst!
men tänderna maler alla ord till genomskinligt mjöl
var god svälj
så hon tråcklar sina läppar
med röda sömmar
mogen frukt
ruttnar i kinden
suger saften ur förmultnade bokstäver
hon gråter i sovrummet
gapar framför spegeln
under tungan porlar orden
vad är det för fel
på er
varför
vill
ni
inte
ut
hon spottar och fräser
bubbelspott sprejar spegeln
hatar orden
ska överge dem
som de överger henne
men hon hungrar
och törstar
äter rader av ord
som andra äter rader av choklad
aldrig borsta tänderna
i klassrummet lär hon sig nicka
medan de andra skjuter varandra med ord
hon nickar och nickar
en enformig skavande rörelse
växer in i henne
har du provat att skriva
säger fröken en dag
flickan skakar på huvudet
en vind har lirkat hårstrån ur flätorna
hur gör man det
fröken tar henne om axlarna
leder henne in i klassrummet
så här
hon trycker en blyerts mot blankt papper
prova du nu
hon provar
håller pennan mot pappret
snirklar handen i en rörelse
hjärtat halkar i bröstet
ojämna linjer skimrar i krispigt silver
det är första gången hon ser dem
orden
de vilar på rad med spetsiga skavanker
hennes ord
är det verkligen ni
hon rusar hem
river fram papper ur byrålådan
kramar pennan svettig i fingerfamnen
släpper bokstäver lösa
på blankt papper
låter dem spatsera på rad
bilda ord
bilda meningar
sidor i plural
blir anteckningsböcker som tar slut
då sparar hon dem på andra ställen
i glasflaskor
i silvriga burkar
konserverar dem i sockerlag
flyter utan flytväst
vad gör du där inne
säger mamma
hon skruvar på en flaskkork
ingenting
säger hon
maten blir kall
säger pappa
hon fnissar
de kan ju inte veta
att hon har rummet full med konserver
år går med henne i släptåg
orden rinner ur henne
samlingen växer
golvet kapsejsar
av beväpnade ord
ingen tror att hon har några
du som aldrig pratar
säger de
om de bara visste
hur hennes rum såg ut
staplade glasburkar
där orden flyter
i sin skimrande lag
smultronsöta
fulla av näring
hon funderar
om någon lägger krokben
och världen snavar
om affärernas varor sinar
kommer hon leva längst
hon nappar en flaska från översta hyllan
korkar upp
sätter munnen till
känner bubblorna mot tungan
och klunkar ordens sockerdricka
