den sista sommaren
varje år spelas samma visa genom kroppens snirkliga känslogränder
lätta fingrar mot kammarorgelns svala tangenter
pedalen gnisslar
en stegrad klangverkan som aldrig ringer ut
duvorna vajar på rad i den krökta eken
ett tjockt töcken från vindruvslila syrener svävar över aulan
blusar med puffärm plisserade kjolar slipsar som knutits lite snett
ute på skolgården knastrar dammet under cykeldäcken
en allé av sockervaddsblommor leder oss hemåt och bortåt
duvorna borta med våra skrik av puttrande frihet
vi vattnar gräsmattor med tårar av skratt
lila klöver och smörgul maskros duckar under barfotahälar
under hökens vingar kom
förlora och vinna och kivas en stund
vi springer tills benen kroknar av mjölksyra
ljusreflektionerna i hamnen spelar över bara armar
rinnig citronsorbet gräddkola smultron
solen sjunker och vi med den
blåa läppar vibrerande av kyla på rygg under månen med sina spetsiga soldater
på badrumsgolvet samlas badrockar med fickorna fulla av sand
porös nygräddad sockerkaka på altanen i dallrande värme
i diskhon fem vispar och åtta bunkar och vassa äggskal
starkt koncentrerad jordgubbssaft i färgglada glas
vi somnar under parasollet med smulor under tröjorna
gräs som kittlar bakom öronen
augusti kommer med regn
blomlådorna svämmar över av skeppsbrutna pelargoner
böcker och kalle anka-tidningar spridda över golvet
solbrända axlar pustar ut under sval bomullspyjamas
det hemliga nöjet i att njuta av glittrande sommarregn och kittyböcker
och så sista veckan
nya pennor och gamla ryggsäckar och tjugolappar till suddgummin med lukt av apelsin
leken som pågått under lovet där freden slutligen sluts och vinnare koras
under äppelträden i sensommarprakt lovar vi att leka nästa sommar
igen och igen och igen
ja, så säger vi
i korsningen går vi åt varsitt väderstreck med solen plirande bakom rivna moln
främmande för tanken
att den sista sommaren av nogger på lekplatsen och dunkgömme i skogen bakom ica
en gång ska komma och kanske redan har kommit
*
varje år spelas samma visa genom kroppens snirkliga känslogränder
ljudet av lätta fingrar mot kammarorgeln föds i ett sött dis av syrendoft
klapprandet från sandaler ur tegelbyggnader och svettosande gymnastiksalar
silkeslena toner som lovar att allt blir återfött
men duvorna i den ålderskrökta eken är borta sedan länge
