åkerveronika
planritningen är sällan skalenlig
badrummens helkaklade ekon
med putsade speglar och
sargade låsvreden
rymmer fler
oftare
besök
än de stora salongernas utvalda möbelgrupper
där ymnigt ljus genom välvda fönster
faller över
dammbelägrade karmstolar
utan reservation för eventuella
reella
avvikelser
trängs planterade växter i trädgårdens frodiga rabatt
med fasaden som fonddekoration
men det är möjligt att de beskurna buxbomarnas linjer
bedrar
en ensam maskros retar symmetrin
fäktar illa tulpansläktet
ogräs och åkerveronika
bekämpas metodiskt
hallväggens stuckaturer och
silverkrokar
bär tjocka kappor av
behärskade yttre
där avslitna silvertrådar flämtar
fångna i sina sömmar
teveskärmar i sällskapsrum
speglar ensamma ansikten
under kristallkronor som lipar
slipade glasdroppar
likt tårar som fastnat
i halsen
med medvetna gester från
ringbeklädda pekfingrar
dirigeras möblerna
noga över planritningen
färglösa tavlor plåstrar omsorgsfullt
väggarnas infekterade skrapsår
på kinden
mahognyskåp döljer fiskbensparkettens oönskade
defekta
ojämnheter
så lossnar ett plåster
av tiden besegrad
bärande väggar ruskar gipset ur sprickor
duggar över ryamattor och ljusa parketter
tavelspikar förlorar mot fuktdunkla tapeter
ogräs och åkerveronika
beslagtar rabatten och
fulländar namnets betydelse
”den segerbringande”
härskar och växer
på eget bevåg
så huset säljs
på exekutiv auktion
de besegrade säljarna
döljer sina hemligheter
bakom vitpolerade leenden och cornelianikostym
under tyget
sliter frustrationen deras nerver itu
mäklaren utlovar tidstypiska detaljer
sekelskiftescharm
nytapetserade väggar
och undviker rabatten
där åkerveronika avslöjar
att eventuella
reella
avvikelser
inte ryms under alla tak
Text: Selma Löfman, @selmalofmans
Vilken betydelse har floran i åkerveronika? Vad är diktens relation till vatten? Och vad är historien bakom diktens tillkomst? Lejla Cato passade på att direkt fråga poeten Selma Löfman om dikten och diktning. Läs svaren på frågorna här!
Åkerveronikan har en betydande del i dikten. Vad har blomman för betydelse i ditt liv?
– Jag minns att jag för ett par somrar sedan lite ofokuserat och förstrött hjälpte mamma i odlingslandet, och fick i uppdrag av henne att plocka bort allt ogräs. Räknas detta som ogräs? sa jag och ryckte upp en åkerveronika. Ja, sa mamma. Men jag tyckte det var konstigt – blomman är ju faktiskt väldigt vacker om man tittar efter!! Och så började jag fundera: vem bestämmer vad som är ogräs? Vad som inte passar in? Blomman, och kanske framförallt insikten eller funderingen den gav mig, fick på så sätt en mer mångbottnad betydelse, vilket kändes både fint och intressant och blev följaktligen något jag ville försöka gestalta skriftligt.
Det ”duggar över ryamattor” och ”kristallkronor som lipar” – vad är diktens och din relation till vattnet?
– Vatten för mig är något oändligt; något som finns i så många former och därför också kan spegla så många olika känslor. En spöregnsonsdag i november under ett trasigt paraply eller en duggande sommarkväll med aprikosgul himmel – bara dessa få, vattenförknippade detaljer säger ju så mycket om hela känslostämningen i ett sammanhang. Och det är väl därför jag gillar att ta till vattnet när jag skriver, som jag gjorde i den här dikten: det blir liksom en sorts känslospegel.
Rytmen i dikten är påtaglig. Metodiskt rör den sig inom diktens tematiska sfär, skapar däri en igenkänning hos läsaren – en bekantskap till de ting och den ordning som råder i dikten. Vilka poeter, dikter eller kreatörer har inspirerat till denna dikt?
– Jag har läst och läser mycket av Bodil Malmsten och Karin Boye, och jag kommer nog aldrig sluta fascineras av dem. Språkkänslan, innehållet, förmågan att gestalta livet, människan, känslorna, tankarna – rubbet. Även Edith Södergran och Nils Ferlin inspireras jag mycket av. Rytmerna, språket och innehållet slutar aldrig vara bra. Självklart inspireras jag också av alla böcker jag läser, både av engelska och svenska författare, men det kommer ta alldeles för lång tid att rada upp alla de!
Orättvisa, att bli trängd av begränsande normer, lyfts i dikten. Vilka känslor hade du när du skrev åkerveronika?
– Jag började skriva åkerveronika mitt i natten, faktiskt – en sådan där natt när tankarna går på högvarv och vägrar ge sig för tröttheten.
– Jag hade, som många andra kvällar, tittat på olika hus och lägenheter på bostadsappen Hemnet innan jag släckte lampan för att sova. Jag gillar arkitektur, inredning och design, men också – och kanske främst – att leka med tanken att jag är olika personer, som alla är i olika skeden av livet och som letar efter bostäder, anpassade efter just dem. Vad letar det nygifta paret efter? Den stökiga barnfamiljen? Den fattiga och desperata studenten, den sorgförsjunkna änkan, den gamla och pensionerade?
– Och så fascinerades jag av ett hus. En stor, nyrenoverad villa. Allt såg verkligen så där perfekt ut som det gör i vissa hus. Nymålat. Snygga golv. Fantastiska allmogefönster med mycket ljusinsläpp. Sjöutsikt. Allt var enligt mallen, enligt normerna, för det som vi har lärt oss att förknippa med ”perfekt”. Polerat och blankt på ytan.
– Men! Så bläddrade jag förbi en bild, en bild där två sovrumsdörrar bredvid varandra, varav en ledde till ett sovrum och en till det andra, stod öppna: den ena på vid gavel och den andra bara på glänt. Rummet till dörren som var helt öppen var lika ljust och ”enligt-mallen” som alla andra genomtänkta rum, ytor och hörn i huset. Men rummet som skymtade mellan glipan till den andra dörren var målat i en väldigt skarp, neongrön färg. Det passade inte alls ihop med den övriga stilen, rent färgmässigt. Som ett rum med ogräs som man gärna inte ville skylta med, tillsammans med de andra, fina, välvårdade och noga möblerade rummen.
– Och ja. Då började jag fundera på den som hade bott i det där rummet. Kanske hade denna person inte alls stått ut med den övriga, till synes perfekta ytan? Känt att hen inte alls passat in? Resten är bara fantasi – och kanske ett slag av irritation över samhällets alla normer också, som på något sätt begränsar människor att vara precis som de vill.
