Den nya dejtingens manifest
Hanna Wikström skriver om en dejtingkultur på fallrepet och presenterar ett manifest för en radikal lösning: lämna apparna och börja ragga IRL.
Det är något som bubblar i höstvindarna. Folk bär snygga halsdukar och förbereder ”mysiga” middagar. Årets sexigaste och dejtigaste säsong är här, men under ytan märks en uppgivenhet.
Kompisar relaterar till ”Halva Malmö” med sina misslyckade kärleksliv och Forbes rapporterar om en studie som visar att 78 procent av de unga tillfrågade kände sig utmattade av dejtingappar. Några unga entreprenörer skapade en ny dejtingapp som skulle vara mindre ytlig än de befintliga. Snacket går och åsikterna är tydliga. Ingen gillar dejtingapparna, men alla fortsätter använda dem.
Vårt samhälle befinner sig i ett tragiskt, asocialt tillstånd och jag kan med ganska stor självsäkerhet säga att lösningen inte är en ny, förbättrad app som kapitaliserar på vår sexuella frustration. Inte heller räcker det att ändra vår attityd på apparna, genom att kanske ändra ordningen på våra bilder eller skriva mer ”personligt”. Nej, mina vänner, det enda sättet att undfly vår passivitet är genom en total bojkott av konceptet dejting på digital marknad.
”Jag vill inte att en empatistörd entreprenör ska tjäna pengar på och styra hur mitt kärleksliv utformas.”
Med detta i bakhuvudet gjorde mina kompisar och jag nyligen en överenskommelse: den här hösten ska vi bara ragga i verkligheten. Jag vill inte att en empatistörd entreprenör ska tjäna pengar på och styra hur mitt kärleksliv utformas. Jag vill ha kreativitet, stil, charm, öppenhet. Tyvärr har dock dejtingmarknaden gjort oss så socialt inkapabla att ingen ung person idag vet hur man faktiskt gör för att träffa folk ute. Det är en slags uråldrig kunskap som gått förlorad.
Den här hösten är tiden mogen för att ta tillbaka raggningskunskaperna. Därför skriver jag nu ett manifest, så att den riktiga dejtingen kan bli till en rörelse. Det är dags att återta kontrollen över våra kärleksliv, och så här tycker jag vi ska gå tillväga:
● Våga gå fram och säg hej. Jag vet att det är svårt att interagera med människor, men någonstans måste man väl börja.
● Bjud upp till dans. Men inte på ett opassande, ”jag ska jucka mot dig på dansgolvet”-vis, utan mer så ”får jag lov?”, ”låt oss dansa tillsammans”.
● Ge ut kontaktuppgifter. Har hört att mejladresser är trendigt nu. Men även andra kontaktkanaler uppskattas, kanske ska vi till och med återuppliva fenomenet ”skriva nummer på en blöt servett”?
● Bjud på saker. Det kan vara vad som helst, gärna drinkar, men även till exempel en bussbiljett eller korv med bröd på 7/11. Och vi måste sluta förvänta oss att få ut något specifikt av det mer än att det är najs.
● Uppenbarligen: Var respektfull och förstå gränser. Jag tänker att vi har en gyllene chans att göra en uppgraderad version av flörtandet våra mor-och farföräldrar ägnade sig åt. Kombinera deras romansinslag med faktumet att vi är mer medvetna om gränsdragning idag.
● Men framför allt: Var öppensinnad. Sluta leta fel hos andra och uppmärksamma att de var modiga och trevliga som började prata. Såklart är detta en gråzon, då vi samtidigt måste vara reserverade för att inte riskera livet åt män som vill en illa. En balans är nödvändig och möjlig.
Text: Hanna Wikström
