Därför är Gen Z hälsofreaks
Generation Z är besatta av hälsa. ”Varje dag är en kamp mellan att äta hamburgare och att finna glädje i chiapudding”, skriver Klara Blennermark.
Det är verkligen inte synd om mig och det tycker jag är jävligt synd. Jag har inget att klaga på och därför bör rimligtvis alla upplevelser av negativitet eller psykisk smärta vara mitt eget fel. Hur har jag kommit fram till detta kloka påstående? Jo, jag har nämligen privilegiet att vara född i en upplyst generation. Generation Z.
Jag tillhör den generation som till skillnad från alla andra generationer är extremt bra på att lära känna oss själva. Vi har så mycket självkännedom så vi kan söka och finna svaren inom oss.
Man bara lägger sig med fötterna uppåt, känner lite ångest – typ “ingen tycker om dig, du är värdelös med mera” – och så frågar man sig själv: “Vems fel är det att jag känner såhär?”. Och så svarar Ångesten: “Ditt fel”. Och så frågar man: “Vad är det jag gör för fel, Ångesten?” Då rasslar den ur sig massa förslag på fel jag gjort som till exempel att jag inte ätit tillräckligt sunt, ägnar tid på sociala plattformar och/eller motionerar för lite.
”Jag skulle kunna bli en baljväxt-konsumerande löpare.”
Denna brist på hälsosamma rutiner kommer självklart att resultera i ett olyckligt liv och en förkortad livslängd. Man skulle då kunna tro att jag är tacksamheten själv som erbjuds så konkreta lösningar för att bli mitt bästa jag. Jag skulle kunna bli en baljväxt-konsumerande löpare, i princip. Men med min enorma självkännedom så är det tvärtom från uppmuntrande, snarare en påminnelse om att fullständig lycka kommer bli outhärdligt tråkigt för mig att uppnå.
Vad är det för lycka vi strävar efter då? Jag har hört äldre prata om lycka som en sammanfattning av livet. När jag var liten såg jag ett barnprogram där barn satt och beskrev lycka som en riktigt bra pinne. Konkret och underbart.
Från min generation däremot låter det mer som att vi yrar omkring och letar efter något upplyst tillstånd. Som om vi har gått och blivit smyg-buddhister. Och för att nå detta tillstånd måste du bara följa dessa sjuttioelva goda råd från riktigt glada människor på internet.
”Jag är en av många i min generation som misslyckas på daglig basis.”
Generation Z kan delas upp i två läger: de lyckliga och de misslyckade. Jag är en av många i min generation som misslyckas på daglig basis med att uppfylla de glada internet-människornas krav för att leva optimalt.
Jag missbrukar livet ständigt och är alltså en livsmissbrukare. Lite som Adam och Eva – jag käkar äpplen trots att Gud (eller i mitt fall, Anders Hansen) säger “passa dig, det där kan få konsekvenser”. Varje dag är en kamp mellan att äta hamburgare och att finna glädje i chiapudding. Är det någon som tycker om chiapudding? Nej, men jag har sett lyckliga människor som äter det i alla fall för att ta hand om sig själva och den största grundpelaren i att finna lycka (enligt generation Z) är att ta hand om sig själv.
Jag har många kompisar som försöker med just detta. De tar hand om sig själva så mycket så det är nästan svårt att hinna ses. Uppenbarligen kan det inte gå jättebra för dem. De har säkert motionerat för lite.
”Mår vi verkligen bättre?”
Till själva kärnan, generations Z:s paradox: när vi blickar inåt så mycket som vi gör och försöker råda bot på allt livsmissbruk, mår vi verkligen bättre? Jag tänker att om det är ca 1,2 miljoner av befolkningen som behöver plocka ut antidepressiva så är det något i lycksökandet som inte fungerar.
Kan det vara detta extrema fokus på individen, självständigheten, självanalyserna och självförverkligandet? För vad händer om man fokuserar extremt på individen, självständigheten, självanalyserna och självförverkligandet? Det säger sig självt. Vi blir fruktansvärt ensamma. Och när vi är ensamma så tvivlar jag starkt på att chia, sallad eller gym är lösningen. Så därför: Vad sägs om att ta en fika med någon istället? Man får visa sig utan att vara sitt bästa jag. Även ni som inte fick ihop era 10 000 steg igår.
Min plan är att hälsostrejka. Jag ska leva så orutinerat jag vill, må skit ibland men vara stark nog att inte skylla ifrån mig på HBTQ+ eller migranter. Jag ska skylla på vädret eller fåglar kanske. Jag ska vara ganska bra på mycket men väldigt dålig på mycket. Eller kanske bara rent av sådär. Sådär på allt. Och jag kommer vara nöjd för jag kommer ha en tro att jag inte är universums centrum och att alla misslyckas med livet lika mycket som jag. Jag ska inte försöka vara lycklig utan jag ska vara fruktansvärt tillfreds. Helt enkelt, vara en i mängden av alla livsmissbrukare, men en helt nöjd en.
Text: Klara Blennermark
