Bor Bateman i Brooklyn idag, dricker naturvin och skrollar TikTok?
När mysregissören Luca Guadagnino gick ut med nyheten om sin kommande remake av filmklassikern American Psycho från 2001 blev responsen mestadels positiv. Vissa tyckte dock att han borde ha valt en annan av författaren Bret Easton Ellis romaner som grund. Vilket kan förstås. Folk har vuxit upp med berättelsens huvudperson, Patrick Bateman, och känner honom nästan bättre än sina egna föräldrar. Unga har till och med gjort honom till sitt alter ego, om man ska tro Björn Werners betraktelser i Svenska Dagbladet.
Guadagnino vet hur som helst att alla kommer att se hans nya film, även om den kanske kommer att kännas förutsägbar i vissa avseenden; att konst och kommers kan gå hand i hand är något som exempelvis Christopher Nolans filmkonst habilt visat ett otal gånger.
Kruxet med Guadagninos kommande film är av ett annat slag: den självgode finansyuppien som tar kola och mördar hemlösa är en daterad trop. En symbol från en svunnen tid. Är det rätt att låta filmen utspela sig på 80-talet igen? Ännu är det oklart om så blir fallet på den fronten och det är förståeligt varför: det är nya tider som gäller nu.
Finansfolk är idag samhällets kanske mest städade grupp. Prestigebankerna JP Morgan och Goldman Sachs får varje år över en halv miljon praktikansökningar, men antar bara några tusen. Konkurrensen är stor, marginalerna små. Naturligtvis är de flesta måna om sin vandel och sköter sig; snart ska Klarna börja drogtesta sin personal för att öka sin kredd ännu mer.
”Sätt sprätt på manuset. Variera. Experimentera. Låt Bateman lämna Manhattan för Brooklyn.”
Guadagnino skulle därför göra klokt i att modernisera originalhandlingen, anser jag, även om den visserligen inte utspelar sig i våra dagar. Anpassa den till 2025. Sätt sprätt på manuset. Variera. Experimentera. Låt Bateman lämna Manhattan för Brooklyn – en stadsdel som enligt New York Times både har blivit dyrare och fått mer status än det polerade Manhattan under de senaste åren.
Dessutom är det på tiden att Bateman byter estetik och klär sig i linje med dagens mode. Ingen går längre runt i dessa lustiga kritstrecksrandiga kostymer på stan, som huvudpersonen Clay noterar att allt fler affärsmän plötsligt börjat göra i Bret Easton Ellis debutroman Noll att förlora från 1985. Idag ska allt gärna vara bekvämt, enkelt och diskret, vilket ej undgått någon. Daniel Ek ser ut som att han jobbar på Ica, Bill Gates säger att pengar är överskattat, Klarnas Siemiatkowski bär ofta hoodies när han gästar tv-soffor och Storbritanniens tätaste politiker genom tiderna Rishi Sunak intervjuas i ett par skor från Adidas i bästa sändningstid.
Och eftersom Bateman vantrivs på Wall Street, skulle han förmodligen inte längre kunna arbeta inom finanssektorn, med tanke på den hårda konkurrensen som råder där idag. Finansfolk arbetar idag i princip dygnet runt – inte bara för att de måste utan för att de vill. Bateman gör inget av detta utan vill bara ”passa in”. Jag har svårt att se hur han skulle upprätthålla den trovärdighet som krävs i dessa komplexa Wall Street-firmor (förutsatt att Bateman inte jobbar som någon form av rådgivare vars främsta funktion är att finnas).
Men oavsett är det egentligen ganska lugnt – allting löser sig – eftersom vår huvudperson, av romanen att döma, har en hel del kapital hemifrån. Han kan alltid söka sig till en annan trendig bransch och klara sig fint. Kanske en tankesmedja, ett mediehus eller en reklambyrå, där han kan glida runt och synas utan att det förefaller (o)lustigt. Det är ju förresten i dessa sfärer som Batemans manér numera återfinns; den kreativa sektorn. Vilka har blivit cancelled i Sverige de senaste åren? Knappast någon höjdare ur Wallenbergsfären eller direktör på en storbank.
Snarare har det handlat om influencers, mediepersonligheter, politiker, kulturarbetare, journalister, pastatillverkare. Kan det bero på att ekonomistudenter genomgående marineras i tio olika sorters hållbarhet – författaren till dessa rader har läst företagsekonomi 1 och lägger ingen värdering i det – och disciplineras i att uppföra sig?
Remaken av American Psycho kan bli intressant, dels för att se vilka stilgrepp regissören använder och vilka dimensioner ur romanen han accentuerar, och dels för att se vilken skådis som får axla rollen. Blir det möjligen en modern version av huvudpersonen? Harry Styles med sina söta tatueringar? Timothée Chalamet? Eller en mer traditionell version, Austin Butler? (Vilket tycks bli fallet, ska sägas, som Variety nyligen har berättat.)
Oavsett kan jag se Bateman framför mig när han, avslappnat men stiligt, sitter på någon diskret uteservering i Brooklyn och tänder Marlboro Gold, sippar på sin Americano, tar en tugga av en kycklingwrap för en halv kontantinsats och skrollar TikTok; kanske tindrar. Kvällen är ung – superviktigt att hinna sola solarium, innan utgången senare, alternativt applicera brun-utan-sol för att se extra frisk och fräsch ut. Ska Paul Allen ut ikväll, förresten?
Text: Rolan Jusupov
