BEACH 2021: Del fyra
00-talets populärkulturella kärna Markoolio sjöng en gång raden ”Det ska va reagge på sommarn och massvis med sol”. Vilken musikgenre som är ett absolut måste kan variera lite från människa till människa, men att det SKA vara sol, ja, där är vi som kollektiv nog överens. För om det inte är sol, då kan man ju inte gå till allas vår älskling BEACHEN!
Just beachen har vi på KULT haft lite extra fokus på under sommaren. Vi bad er läsare att tolka temat BEACH 2021 i valfri konstform, och resultatet delade vi upp i fyra fantastiska delar. Men allting har ett slut, och så även sommaren. Här kommer därmed den fjärde och sista delen med era tolkningar!
Beachen/Bitchen
Pappa sa alltid beachen istället för stranden
fast vi aldrig hade råd med att åka utomlands
Kanske var det en relik som dröjde sig kvar
från en ungdomslängtan om Los Angeles?
Drömmar som var fastfrusna i tiden
likt fossilerna i stentrappan upp till oss
Det finns alltid en dröm om L.A
hallå ska du till beachen igen?
sa han innan jag ramlade ut i sommaren
Det hade väl kvittat vad han benämnde grustaget i parken
som kantades av använda bindor och uppblötta fimpar
om det inte vore för att det alltid lät
som han frågade om jag skulle till bitchen
hallå ska du till bitchen igen?
hörde jag innan jag tappade ur sommaren
Men det spelade egentligen inte någon roll
om pappor sa bitchen eller beachen
för jag skulle ju som vanligt till båda
På nyheterna sa nån att det var sommarens sista dag
och jag skulle till beachen Tantolunden med min bitch Linnea
Det var nästan L.A
Inez Billing
Hemvändning
Det är vin i plastmuggar och det är drömmen om sommaren. Alla vill till Medelhavet men har hamnat här. Noppiga handdukar över hård sand. Solens solida tryck mellan skulderbladen. Fyfan vad varmt. Mmm. Sedan inget mer att säga. Gamla vänner som varken är gamla eller vänner. Anonyma sommaranpassade sällskap, bara. Boken med den större världen kvar i tygpåsen. Ihåliga glassbilssignaler bortifrån byn. Till sist: solen och solen och solen, och värmen i klipphällen under fötterna. Välsignelsen av vattnets svala hölje. Du vet väl om att du är välsignad?
Sara Isaksson
I väntan på att tidvattnet kommer
när pappa lärde mig vindsurfa sa han
håll ögonen på horisonten
låt vattnet bära
minns våtdräktens friktion
klösa mot huden
hur seglet skulle fånga
sedan driva
solen strök sina fingrar över hav och kropp
genom vävnad genom vakuum
det var sista gången vi befann oss
på samma sida av himlen
nu är horisonten död sedan länge
nedriven till botten
lagt sig i en syrelös dvala
sitter vid strandlinjen
tidvattnet har aldrig stått så still
väntar på att bli hämtad
och har ingenting i sikte
Cornelia
