En queer Macbeth banade väg för frigruppen Teater Karmosin
En sommar har passerat sedan kulturdebatten om teaterns ”coolhet” rasade. Oavsett vad man tycker om debatten (där ”coolhet” blev synonymt med ungdom, denna lockande egenskap som drivit mänskligheten till vansinne sedan urminnes tider) lyckades den rikta blicken mot nystartade fria teatergrupper. I en tid där kulturlivets budget och utrymme är under konstant förminskning, kan de nästan ses som en anomali. Men de lever och frodas – inte minst i Malmö. I tre intervjudelar kommer vi ta tempen på tre nystartade frigrupper, Teater Karmosin, Teater Kobra och Teater Plan A, som på olika sätt bidrar till ett levande teaterliv i staden.
På Studiefrämjandet på Ystadsgatan träffar jag Therese Karlsson, regissör, manusförfattare och producent på Teater Karmosin. När vi träffas är det två dagar kvar till premiären av Bakom scenen, en komedi som utspelar sig på en förfallen teater i Malmö 1968. Therese berättar om föreställningen, som skildrar den gamla teatern som krampaktigt försöker leva på gamla meriter trots att arbetsmiljön är ohållbar till följd av interna konflikter. Det är svårt att inte se det som nästan symboliskt, att en nystartad frigrupp med unga scenkonstnärer berättar om en föråldrad teater.
– Jag tycker att Malmö är väldigt bra på att stötta nya grupper. Till exempel får vi vara här på Studiefrämjandet i utbyte av 10% av biljettförsäljningen, vilket gör att det inte spelar någon roll om vi säljer en massa biljetter eller inte. Det finns också organisationer som MAF (Malmö Amatörteaterforum) som hjälpt oss mycket med utlåning av kostym och rekvisita. Det är Sveriges största amatörteaterhus med tre scener, så det öppnar väldigt många möjligheter.
Therese menar att även spextraditionen i Lund har bidragit till ett levande teaterliv i Malmö, då många under sin studietid i Lund upptäckt sin kärlek till teater via spexkulturen, startat grupper och sedan flyttat till Malmö eftersom staden erbjuder fler scener och ett rikare teaterliv.
Gruppen startades i april 2024, mer eller mindre av en lycklig slump, förklarar hon.
– Jag hade en idé om att jag ville sätta upp Macbeth, för jag tyckte inte att den hade satts upp på länge. Bara för det så har den nu satts upp flera gånger efter att vi spelade vår! Min rumskompis Jacqueline älskar också Macbeth, och hon hade en teori om att Macbeth egentligen inte är kär i Lady Macbeth utan i sin bästa vän, Banco. Det tyckte jag var en väldigt spännande tolkning, och jag hade dessutom länge velat göra queerteater och skapa en queer plattform. Så jag började skriva den pjäsen tillsammans med Jacqueline.
Therese förklarar att hon på den tiden var med i en amatörteatergrupp, men att hon insåg att hon i den gruppen inte hade kunnat få utlopp för sin kreativa vision kring pjäsen, eftersom det var en platt organisation där alla skulle få bestämma.
– Vi var flera från samma amatörteatergrupp som ville satsa på teater professionellt, så vi blev ett gäng som sågs hemma hos varandra och läste manus och pratade om vår vision med uppsättningen. Jag skickade in en stipendieansökan till Malmö stad, eftersom man bara kunde söka som privatperson, och då fick jag 20 000 för att sätta upp Macbeth.
Därefter gick det snabbt. Under ett år förvandlades idén, född hemma hos Therese och Jacqueline, till en grupp bestående av 30 unga scenkonstnärer och en föreställning som spelade för över 300 personer.
– Efter succén med Macbeth kände vi att vi inte ville låta gruppen rinna ut i sanden, men vi väntade en månad innan vi sågs för att ta ett beslut om huruvida vi skulle bli en förening. Det blev ett solklart ja från alla inblandade. Efter det startade vi föreningen, bestämde vilka stadgar vi ville ha, vilka vi vill vara. Vi har kommit fram till att vi är en queerfeministisk grupp som befinner sig någonstans mellan amatörteater och professionell teater. Vi vill vara en plats där personer som vill lyckas i kulturbranschen får möjlighet att testa sina idéer, få erfarenhet och fylla på sitt CV med våra uppsättningar, som ska ha en hög kreativ standard. Om du vill göra teater bara för att det är kul, är inte vår grupp rätt plats. Men om du vill göra teater för att du brinner för det och vill satsa på något av teaterns yrken, då är vår grupp rätt. Vi kan stötta varandra, vara varandras referenser och allt foto- och videomaterial som görs får alla i gruppen tillgång till för att kunna bygga sitt CV.
Teater Karmosin är en ideell frigrupp, och Therese förklarar att de har behövt utgå från en nollkronorsbudget under arbetet med Bakom scenen, eftersom stipendiet de tidigare fått från Malmö stad bara går att söka som privatperson och inte som organisation. Gruppen har en medlemsavgift på 150 kronor, som täcker Teater Karmosins medlemskap i MAF, som också hjälper gruppen med utlåning av kostym, rekvisita och scenografi. I övrigt har gruppens budget byggt på intäkter från fikaförsäljning under föreställningar, samt löner från uppdrag som gruppen fått. Att ta uppdrag är ovanligt för många grupper och Therese berättar att Teater Karmosin förutom arbetet med sina föreställningar också har en draggrupp, som bland annat fått uppträda på Pride och andra evenemang. Gruppen har också sponsorer.
– Vår vision är att man ska känna att man under sin tid i Teater Karmosin får väldigt mycket tillbaka av de där 150 kronorna i medlemsavgiften, eftersom man får ett kontaktnät, referenser och erfarenheter som det inte går att sätta ett pris på. Många av oss har också fått betalda jobb på grund av att vi varit med i Karmosin.
Det lägsta biljettpriset ligger på 120 kronor, och det dyraste på 150 kronor.
– Den dyrare biljetten kallas för ”stöd oss”-biljetten, så vill du betala 30 kronor mer för att stödja vår verksamhet så kan man göra det. Vi försöker också hitta sätt för folk som verkligen inte har råd att komma att kunna se våra föreställningar ändå, vi vill gärna bjuda in skolor och de fotografer som vi arbetar med får alltid ta med en kompis gratis till våra föreställningar som ett tack för deras arbete.
Jag frågar Therese vad publiken får hos Teater Karmosin som de inte får på större scener i Malmö eller i landet i övrigt
– Vi vill skildra queerrelationer. Många i vår grupp identifierar sig på något sätt som queer och vi vill ge plats åt deras berättelser. Ytterligare en dimension som påverkar våra uppsättningar är just att arbetet är ideellt, vilket gör att det är väldigt mycket kärlek i det vi gör. Av ekonomiska skäl tvingas vi ha längre arbetsprocesser än professionella teatrar, det är ingen genomstressad process. Vi försöker också utmana scenrummet och placera publiken på nya sätt, till exempel vid cafébord där de kan få ta med sig sitt kaffe in och njuta av det under föreställningen, vilket man sällan får på andra teatrar. Dessutom är vi alla ungefär mellan 20-30 år, så när man kommer på en föreställning hos oss stöttar man unga scenkonstnärer både på och bakom scenen.
Goda råd då? Vad skulle Therese vilja säga till andra som också vill starta en frigrupp?
– Det jag behövde för att starta den här organisationen var först och främst: bara våga! Våga satsa, våga drömma, våga ta chanser som kanske är lite läskiga. Det finns många grupper i Malmö, om du inte vågar börja med att starta en själv, testa att gå med i någon som redan finns. Det finns också mycket hjälp att få, både från Studiefrämjandet och andra organisationer, mycket information online och många här brinner för föreningsliv och vill stötta nystartade grupper.
