Vill göra kreativ industri tillgänglig – för 26 000 kronor
Ett hem för kreativa människor. Så beskriver internationella Soho House sig själva på sociala medier. Idén är att sedan 1995 erbjuda en fristad för artister, författare och andra skapande människor där dessa kan arbeta, äta, träna eller träffa varandra (networka!). Lite som en fritidsgård för frilansare.
I slutet av 2022 öppnade de för första gången i Sverige, i en kyrka på Östermalm i Stockholm.
Vid första anblick kan valet av läget kännas underligt – när senast träffade man en artist som lockas av lokaler “ett stenkast från Östermalmshallen”? Men den stereotypa bilden av artisten är onyanserad. Artister är inte bara de som precis tröttnat på löst virkade toppar – de finns också på väg hem från skaldjurslunch på Lisa Elmqvist. Med det i åtanke är Östermalm den perfekta platsen för Soho House – som har en medlemsavgift på 12 till 26 000 kronor per år, plus en introduktionsavgift på 5500 kronor.
I den gamla kyrkan ska stockholmare känna sig inspirerade, trygga och välkomna. Soho House själva menar att de värnar om mångfald och inklusivitet, och vill göra kreativa industrier mer tillgängliga. Men med ett så dyrt medlemskap blir frågan om inklusivitet är möjligt – eller ens genuint eftersträvat? Och om inte: Är det okej att bedriva exklusiva rum?
”Du blir en del av ett globalt nätverk av kreativa, vilket enligt mig är ovärderligt”
Att Soho House skulle öppna på just Östermalm var inget krav menar Lill Lindqvist. Hon är head of Membership för Soho House i Stockholm.
– Vi ville hitta en unik byggnad mitt i staden för våra medlemmars bekvämlighet. Det var ett speciellt designprojekt för teamet, att restaurera en byggnad med så omfattande historia.
På frågan om varför Soho House opererar med ett sånt dyrt medlemskap svarar Lill Lindqvist att Soho House sammanställer en rik kalender med evenemang, erbjuder rum för medlemmar att förbättra sina färdigheter och bredda sina nätverk. Detta sker även i ”lokaler och restauranger med hemtrevlig känsla utan hindrande stängningstider”. Förmånerna som Soho House ger ska helt enkelt vara värda priset.
– Viktigast för mig är att du blir en del av ett globalt nätverk av kreativa, vilket enligt mig är ovärderligt för personliga och affärsmässiga ändamål, förklarar Lill Lindqvist.
”Vi dömer inte efter ekonomiskt kapital eller status”
Vilka ingår då i det ovärderliga nätverket? Svenska Dagbladet rubricerar Soho House som en plats för “Stockholms elit”, men är noga med citationstecken och använder inte begreppet senare i texten. Medlemslistan är hemlig, men spekuleras av Nyheter24 innefatta bland annat Alex Schulman och Shima Niavarani. I sin dokumentär berättar Prins Harry och Meghan Markle om sin första dejt på Londons Soho House.
Här får kändisar vara ifred. Soho House har mobil-, kamera- och filmförbud – samt raggningsförbud på andra sällskap. Enligt deras House Rules ska medlemmar och gäster inte närma sig andra sällskap som de inte redan känner. Bryter man mot regeln kan ens medlemskap pausas eller avslutas helt.
En bekräftad svensk medlem är författaren Jerker Virdborg. Inför den svenska öppningen har han skrivit en Stockholmsguide för Soho House hemsida, förmodligen för att presentera Stockholm för sina internationella medlemmar. Kortfattat listar Jerker Virdborg (i guiden beskriven som en av de mest intressanta litterära rösterna i Sverige) sina favoritställen att äta, dricka, se och upptäcka Stockholm på: Ett flertal ställen på Östermalm, som Riche, Berns och Grand Hotel. Tre platser ligger utanför tullarna: August Strindbergs grav i Norra kyrkogården, Skogskyrkogården och Artipelag. Stockholms kultur tycks upplevas bäst längs Birger Jarlsgatan.
I mitten av mars beskrev journalisten Jens Liljestrand, en annan svensk Soho House-medlem, klubbens medlemmar som framgångsrika fotbollsstjärnor, storsäljande deckarförfattare och personer med titlar som Entrepreneur, Buyer och Producent. Många är svartklädda hipsters. Enligt honom har Soho House krav på att besökare klär sig “non corporate” – en klädkod som upprätthåller Soho Houses rykte som ett hippt och konstnärligt ställe, och gör att de slipper besök av stela kontorsarbetare. Samtidigt påminner klubben honom om hierarkier av tjänstefolk och överklass. Han skriver:
“Kvaliteten på medlemmarna är den viktigaste produkten för Soho House, löftet om att man ska slippa beblanda sig med ohippa, tråkiga eller lågavlönade lallare är deras tyngsta säljargument”
Trots detta menar Lill Lindqvist att Soho House vänder sig till alla.
Ska bara de med ekonomiskt kapital ha tillgång till konstnärligt utrymme och nätverk?
– Vi vill att våra medlemmar ska känna sig hemma och representerade i våra rum, och vi är fast beslutna om att främja detta i underrepresenterade grupper. Det är en prioritet för oss att göra Soho House tillgängligt för alla med en kreativ anda, och vi letar alltid efter sätt att ytterligare stödja kreativa talanger, svarar Lill Lindqvist.
Förutom det rabatterade 12 000 om året för personer under 27 år finns också Soho House Inclusivity Board, vars uppdrag är att upprätthålla mångfald och inklusivitet bland medlemmarna. De driver även stödprogrammet Soho Fellowship. Där kan kreativt folk från en underrepresenterad eller socioekonomiskt utsatt bakgrund få ett års medlemskap – med krav på att de gör kreativa framsteg med ett projekt och engagerar sig på Soho Houses digitala och fysiska plattformar. Ett krav som lätt går att tolka som tokenistisk PR.
En svensk tidning skrev att Soho House är en plats för “Sveriges elit” – skulle du säga att det stämmer?
– Vi dömer inte efter ekonomiskt kapital eller status, svarar Lill Lindqvist och fortsätter:
– Vi vill attrahera vänliga, intressanta människor som är kreativa och vill påverka. En del av våra medlemmar är etablerade i sina karriärer och andra har precis börjat – men oavsett var de befinner sig i sin karriär vill de stötta varandra, vilket alltid har varit vad Soho House har strävat efter att uppnå.
Tycker någon att det känns intressant?
Man kan argumentera för att Östermalm som nationellt konstnärligt centrum är den absolut tråkigaste riktning som konsten hade kunnat ta. Till och med Bianca Ingrosso har, i Wahlgrens värld, kallat Östermalm för Sveriges mest trötta område. Soho House låter konst skapas vid, och argumenterbart även av, huvudstadens borgliga centrum. Tycker någon att det känns intressant?
Ja. Hur många som helst. Och inte bara Hjalmar Söderberg-fans. På senare år har stadsdelen synts i Caroline Ringskog Ferrada-Nolis serie Amningsrummet – där fyra kvinnor träffas på NK – Johanna Hedmans roman Trion, i vilken tre ungdomar vimlar mellan Djurgården och Lärkstaden, samt i Tiktoks uppskattade old money-estetik. Stadsdelen och dess karaktäristik provocerar, men tycks också locka.
Självklart finns det också konkreta fördelar med avskärmade och kreativa rum. Mot slutet av januari skrev Hanna Hellquist en krönika i Dagens Nyheter om att ingen får komma fram och hälsa på henne mer – hon blir arg och rädd. Kanske skulle Soho House vara ett perfekt krypin för henne, där ingen får eller vill ta bilder och ragga? Harry och Meghan lär även uppskatta konceptet. Och hade inte idén om ett mobilfritt och raggningsfritt Studentpalatset marknadsförts på rätt sätt (inte “phone free zone – T A L K to each other!”) hade det säkert varit en dunderhit. För Studentpalatsetpriser, såklart.
Kanske är det konstnärliga nätverket Soho Houses erbjudande faktiskt ovärderligt – men kan inte det bero på att få konstnärliga rum existerar? Studentpalatset stängde 2021. Varje år stänger fler fritidsgårdar. På 20 år har cirka 400 bibliotek stängt.
Betyder bristen på lättillgängliga konstnärliga rum att de med 26 000 kronor i inträde automatiskt inte borde få finnas? Nej. Inte automatiskt. Man kan inte heller automatiskt hävda att konsten som skapas innanför Soho House väggar är dålig eller ond, bara för att den skapats ur en plats av ekonomiskt kapital. Det går faktiskt inte att på ett rättvist sätt säga något om vad som skapas på Soho House, eller av vilka. Det har medlemssekretessen sett till.
”Östermalmsklubben omfamnar inte sin exklusivitet, utan marknadsför sig som en plats som värnar om mångfald, inklusivitet och tillgänglighet”
Men det gör också att utomstående måste formulera en åsikt från just utifrån.
Då syns priset för medlemskap. Fokuset på innerstaden. Ekonomiskt stöd för de som kan prestera och är villiga att vara ansiktet utåt på sociala medier. Fasaden blir paradoxal: Den ekonomiskt begränsande Östermalmsklubben omfamnar inte sin exklusivitet, utan marknadsför sig som en plats som värnar om mångfald, inklusivitet och tillgänglighet. Som inte dömer efter ekonomiskt kapital. Det är just den paradoxala aspekten som gör att Soho House affärsidé som bäst slår fel – och som värst känns respektlös.
