Varför bögar? Varför böcker? – En intervju med Sveriges första bögbokcirkel
Tillbaka till Reims, Brokeback Mountain och Magisterlekarna är bara ett fåtal av de 104 titlar som RFSL:s bögbokcirkel i Stockholm har läst under de tio år de hållit igång. Rubriken kanske låter märklig men det är exakt de typer av tankar som går runt i mitt huvud när jag träffar grundarna till bokcirkeln, Johan Bexelius och Sebastian Waller-Stålnacke. Varför just denna kombination? Klockan är 17:00 på Fridhemsplan och det är mulet, svalt väder med risk för regn. Det är ett perfekt vädret för att sitta inomhus och läsa en bok. Ännu mer passande att träffa Johan och Sebastian för att prata om queer-litteratur som mötesplats.
Innan de två anländer till kaféet har vår fotograf Rasmus mött upp mig. Vi beställer en kaffe och när huvudpersonerna kommit beställer Johan en smoothie. Vi hälsar och sedan börjar intervjun. De startar med att berätta om hur de två lärde känna varandra på RFSL:s tidigare kontor på Sveavägen för lite mer än tio år sedan. De bägge jobbade som volontärer där och på kontoret fanns ett HBTQ-bibliotek som drevs av en äldre, excentrisk herre.
– Det var ett ambitiöst projekt men det var väldigt sällan öppet, berättar Johan.
Han började volontära en månad tidigare än Sebastian. Under tiden funderade han ifall man skulle göra något mer utöver biblioteket. När Sebastian anslöt och de lärde känna varandra uppdagades deras gemensamma litteraturintresse. Därefter tog det bara två veckor innan en idé kläcktes. Idén som skulle bli till bokcirkeln.
Deras fokus skiftades nu helt och hållet till att skapa bokcirkeln. Den första träffen arrangerades sedan i januari 2012. I vintras firade de 10-årsjubileum. Till en början trodde de att det skulle bara vara de två och några kompisar på träffarna men gruppen växte snabbt.
Vad minns ni av första bokträffen?
– Det var en väldigt trevlig och lyckad träff men det var en väldigt stor grupp. Vi var väldigt osäkra på vår roll i gruppen. Skulle vi vara samtalsledare eller bara två personer i gruppen? Vi försökte hitta de formerna samtidigt, berättar Sebastian.
– Jag hade inte varit med i en bokcirkel tidigare så jag visste inte riktigt, precis som Sebastian säger, hur mycket samtalet behöver styras och hur mycket man bara kunde låta människor prata, lägger Johan till.
Under samtalets gång märks deras vana av att diskutera, som kanske eller kanske inte härstammar från bokcirkelträffarna. Det är nästan som att de läser mina tankar gällande frågor jag kommer ställa och det är häftigt att bevittna samma organiska diskussionstråd som de pratar om. Raskt skiftar de samtalet till att handla om den första boken de läste, Giovannis rum skriven av James Baldwin. Jag slinker in med en fråga.
Er första bok var just Giovannis rum. Hur var diskussionerna kring den?
– Kom ihåg att det här var tio och ett halvt år sedan, skämtar Sebastian och fortsätter sedan.
– Jag var förberedd inför första träffen att stärka upp men sedan märkte jag att det blev nästan alltid organiska samtal, och det har det varit under alla år. Beroende på vilka som kommer på våra träffar kan det bli väldigt seriösa eller väldigt lättsamma diskussioner. Under vissa tillfällen har det knappt varit några diskussioner om boken för att den kanske inte gett så mycket material.
Vad kan det vara för ämnen som tas upp?
– Det beror på vilka som är där. Vi har en kärnkropp som varit med under alla åren, med små variationer. Om det endast är den lilla gruppen kan det bli mer personligt invirade diskussioner. Om det är nya personer blir det inte på samma sätt. Då känner inte alla varandra på samma nivå. Det har funnits deltagare som funnits med sedan första tillfället… eller ja det har varit en som funnits med sedan första samtalet, berättar Sebastian och säger även att denna person blev utnämnd till hedersmedlem på deras 10-årsjubileum.
Johan lägger till att i början var det lite trevande, men nu när det är ett gäng som återkommer skapas det en trygghet för de nya.
– Det blir förvånansvärt personliga samtal. Vi läser enbart bögrelaterade böcker och det gör att det alltid finns något personligt att relatera till. Man tänker på egna erfarenheter. De kanske inte alltid är de lättaste och bästa sakerna, men då går det att prata om det på ett sätt som är ganska fint faktiskt, säger han.
De förklarar att bokcirkeln sedan dess har blivit ett safe space för många och det är väldigt bra. Detta har skett utan att ha varit ett uttalat mål.
Vad var syftet då när ni startade den? Har det formats under tiden eller var det klart från början?
– Först var det utifrån personligt intresse, säger Sebastian och ler.
– Men det var lite utifrån att skapa någon slags träffpunkt också, eftersom det inte finns så många, berättar Johan.
Jag ser på de båda att de färdas tillbaka i tiden och försöker tänka på ifall de hade ett uttalat syfte från start och sedan fortsätter Sebastian.
– De flesta som hittat oss har sagt att de gjort det genom RFSL:s hemsida. De har tittat efter sammankomster som skulle kunna vara intressant för en att delta i som HBTQ-person. Då har det ofta varit så att det här har varit det de har hittat, förklarar Sebastian.
Vad är det gemensamma intresset för alla? Är det böcker?
De båda nickar och sedan flinar Sebastian till och säger skämtsamt:
– Jag vet inte om man kommer till en bokträff utan något som helst intresse för läsning. Vi har haft några sådana deltagare som kanske dykt upp med annat i bakhuvudet… men de försvinner ofta ganska fort.
Vi skrattar till av Sebastians skämtsamma kommentar, sedan svarar Johan.
– Det är inte så många av oss som har ett specialintresse för litteratur eller är extra kunniga. Det varierar från ganska stort intresse till hyfsat stort intresse för att läsa, säger han.
– Vi har också ett gäng som ser det här som en sak som hjälper dem att läsa mer. De behöver den här extra moroten för att komma till den här gruppen för att prata om det de läst, tillägger Sebastian.
När jag och Johan båda druckit ungefär hälften av kaffet och smoothien kommer vi till min huvudfråga som handlar om varför de två B:na, bögar och böcker, förenats.
Varför just böcker? Varför just bögar?
– Vi hittade varandra inom RFSL och då kändes det naturligt att det skulle bli queer-litteratur av något slag, säger Sebastian. Efter en stunds betänketid och tillbaka spolande i tiden fortsätter han.
– Sedan när vi började fanns det en filmklubb vid Hornstull som tittade på film tillsammans.
– Jaha?! utbrister Johan förvånat och Sebastian skrattar till.
– Det funkade iallafall inte på samma sätt, vi kan läsa boken i förväg medan på film måste man sätta sig och titta där. Det är inte heller på samma vis som att sitta på bio och jag vet inte om jag skulle vilja sätta mig och titta på film med en person jag inte känner på det sättet, säger Sebastian.
Johan tar vid:
– Hela tiden ökar intresset och det var nyligen en bokcirkel som startades i Göteborg.
Är det bara homosexuella män som möts?
– Vi har haft kvinnor med. Men sexuell läggning och så kan jag inte svara för, iallafall inte alla gånger. Jag vet inte om vi har haft någon hetereosexuell man…
Jag ställer frågan ifall de kallar sig själv separatistiska och de båda svarar nej. Sedan, enligt Johan, blir den det på sätt och vis utifrån det de läser, det vill säga queer-litteratur.
Inför första träffen diskuterade Johan och Sebastian hur bokvalet skulle gå till. De ville främst läsa böcker på svenska, något de behövt ändra på då utbudet av svensk queer-litteratur är smalt. Sedan ville de inte att det bara skulle vara de två som valde, eftersom det enbart skulle spegla deras litteratursmak. De ville ha en mångfald i litteratursmaker. Den bästa idén blev därför ett röstningssystem.
Varje månad läser de en bok och i slutet av månaden träffas de för att diskutera. I slutet av varje träff bestämmer de sedan nästa månads bok med den kvällens deltagare.
– Ibland kan det vara så att den är så lång så den tar vi på sommaren eller nu har vi läst en så himla deppig bok så nu måste vi bli lite glada… och då finns de alternativen kvar till en annan gång. Och om vi läst en författare så brukar vi inte ta samma direkt efter, förklarar Johan.
Sedan riktar han sig till Sebastian lite bittert:
– Nu har det ju blivit han den där Douglas Stuart igen…!
– Ja, men det var två år sedan sist, försvarar Sebastian sig.
Det bokcirkeln förtär litteraturmässigt är alltifrån poesi till skräckthrillers och diskbänksrealism. De ville, förutom att ha en bredd, även utforska vad det fanns för queera författare utanför de kända.
– Ursprungligen skrev vi i beskrivningen till cirkeln Är du trött på Gardell och Bengt Martin?. Vi har vägrat läsa dem under alla år, tills i höstas då vi läste den senaste Gardell-boken, säger Sebastian. När vi var tonåringar och letade efter böglitteratur på svenska var det bara Jonas Gardell och Bengt Martin. Vi tänkte att det är ungefär de två som alla känner till men sedan visade det sig att inte många kände till Bengt Martin heller.
Ser ni någon skillnad i val av böcker beroende på vad som händer i samhället?
– Nej vi märker ingen skillnad i bokval. Däremot en av de senaste böckerna vi läst är på sätt och vis en direkt effekt av Trump. Det var Rött, vitt och kungligt blått, som är en ungdomsroman. Författarinnan har nämnt att det var som en moteffekt till USA och Trumps presidentskap, då det är raka motsatsen till verkligheten. Det handlar om en halvmexikansk presidentson som blir kär i prinsen av England, svarar Sebastian.
– Vi läste även Johan Hiltons reportagebok om skjutningen på Pulse i Orlando. Men annars är det inte alltid att vi läser så jättenytt och aktuellt. Ibland är det äldre böcker, lägger Johan till.
– Det är inte alltid dagsfärska författarskap. Men där kan man säga att diskussionen, även om boken utspelar sig i början av 1900-talet, ofta drar sig till att jämföra sig med den situation som inte så ofta skiljer sig från dagssituationen. Vi har inte jättemånga unga deltagare. Den yngsta tror jag är trettio. För de flesta av oss är det möjligt att minnas hur det var. Det var mycket läskigare förut att sitta ute. Vi hade kanske inte setts på ett fik så här öppet och pratat om sådana här saker ens överhuvudtaget, säger Sebastian.
Har det alltid varit personer i åldern trettio och äldre?
– Det har varit några yngre. När vi startade var jag under trettio, säger Sebastian.
– Ja och det är ganska kul att det är så spritt. Snittåldern är femtio ungefär, berättar Johan.
De berättar vidare att den stora spännvidden på ålder funkar väldigt bra. De olika perspektiven bidrar till en intressant samtalsstund.
– Vi har de som är yngre än trettio, de som mig och de som är pensionärer. Läser man då en bok som pratar om hur det var att vara HBTQ-person på 90-talet kan den ena sidan komma ihåg hur det var att vara det på 70-talet och den andra kan berätta hur det var att växa upp på 2010-talet. Det kan då bli intressanta diskussioner utifrån allas erfarenheter naturligtvis, utvecklar Sebastian.
Vad är era favoritminnen från träffarna? Vad är er favoritbok?
– Jag visste att den här frågan skulle komma upp, haha. Favoritminnet, måste jag ändå säga, är när vi var i Köpenhamn, säger Sebastian.
De pratar glatt om minnena från Köpenhamn en stund. Jag lyssnar och ler. Sedan vänder sig Johan till Sebastian lite fundersamt.
– Vad hade vi ens läst för bok då?
Sebastian skrattar och säger:
– Då hade vi läst den där HEMSKA boken…
De pratar om boken Bananflugornas herre som ingen i cirkeln tyckte om, men som bidrog till en av de bästa diskussionerna. Johan berättar att ofta är det de sämsta böckerna som skapar de mest intressanta diskussionerna.
– En jag inte gillade när vi läste den men som alltid har hängt med mig under åren är Michal Witkowskis Lubiewo, berättar Sebastian.
Vad var det som gjorde att den hängde kvar?
– Jag tror det har jättemycket att göra med diskussionerna kring den. Den består i stort sett av ett gäng sammankopplade, nästan noveller, av HBTQ-personer och primärt bögar i Polen under en tid då det var fattigt och ett hårt klimat mot dessa personer, vilket det fortfarande är. Den skildrar många oslipade historier. Den är skriven med otroligt mycket värme.
Han fortsätter.
– Då kände jag att det blev lite mycket upprepning av samma saker och tröttnade på den. Men diskussionerna kring den var väldigt bra och där är ett exempel på vad bokcirkeln kan göra. Den gemensamma läsupplevelsen stärker den egna läsupplevelsen. Även om min inte var den mest sprudlande när jag kom till cirkeln så höjde den gemensamma den, berättar Sebastian.
– Man får liksom andras läsupplevelser med sig, lägger Johan till.
Står gemenskapen över böckerna?
– Nej det skulle jag inte säga, svarar Sebastian och Johan nickar instämmande. Sebastian utvecklar vidare:
– En bokcirkel blir en gemenskap men det blir också en gemensam läsning. Om man har läst boken så kommer våra olika upplevelser att delas med varandra. De flyter ihop så det förstärks och man får nya perspektiv. Sedan sträcker sig gemenskapen utanför cirkelträffarna. Det har varit mer än en gång då vi deltagare träffats och tagit en öl en lördag kväll eller gått på konstutställningar eller på författarsamtal. Det är en följd av gemenskapen som bildats av bokcirkeln.
Sista frågan. Har ni någon must read-bok?
– Det är så svårt att välja… Jag måste bara tjuvkika på vår läslista på Facebook, säger Sebastian.
Det blir intervjuns längsta betänkestund och det märks att de lägger stor vikt i denna fråga. Johan svarar först medan Sebastian fortsätter scrolla i listan.
– En av de som jag varit mest förtjust i är Garth Greenwells What Belongs To You. Den var så oerhört bra och jättefint litterärt skriven. Den har en udda ingång med en amerikan som flyttar till staden Sofia och har en prostituerad boyfriend. Jättefint berättat!
Sebastian fortsätter scrolla en stund med beslutsångest. Sedan tar han ett andetag för att påbörja en mening.
– Dels så gillar jag Giovannis rum och det var väl därför vi valde den som första bok, säger han. Jag älskar den och absolut! Den skulle jag säga är en must read.
– Ja den är det för alla! instämmer Johan entusiastiskt. Även heteros får läsa den!
Egentligen vill jag att de bara ska välja en bok men jag låter Sebastian komma undan med en till must read.
– Och annars skulle jag välja I en människa av John Irving.
När intervjun avslutas är både smoothien och kaffet uppdrucket. Mitt anteckningsblock är fyllt och min hand är täckt av bläck efter frenetisk antecknande. Vi går ut då fotografering ska ske i Rasmus regi. Under promenaden fortsätter vi prata och deras brinnande intresse blir än mer tydlig utanför intervjun. Jag fylls av inspiration att läsa mer queer-litteratur och de bjuder in oss och er läsare till bokcirkelträff som sker 31 augusti efter bokcirkelns “sommarlov”. Denna gång ska de, till Johans skämtsamma missnöje, läsa Young Mungo av Douglas Stuart.
Två dagar senare sker ett roligt sammanträffande. På Bergens flygplats och påväg för att hälsa på min pojkvän ser jag, av en slump, ungdomsromanen Rött, vitt och kungligt blått skriven av Casey McQuiston. En av de böcker som de nämnde under intervjun. Jag köper den och genast börjar jag läsa den på flygplanet mot min slutdestination.
