JAGUAR II

Victoria Monét

Victoria Monét har ännu en gång visat att hon är redo att transformera sig från att främst bli sedd som låtskrivare till att i första hand erkännas för sitt artisteri. Efter Monéts start som en del av ett tjejband som dessvärre splittrades innan debuten började musikern tjäna sitt levebröd som textförfattare och producent. Under åren har hon gjort hits för artister som Brandy, Chloe x Halle, Coco Jones och Ariana Grande. Utöver det har hon fyra tidigare album som holistiskt visar hennes skicklighet, men trots det lyfts Monét ofta för projekten som hon skriver för andra. Med hennes tidigare erfarenhet inom R&B-genren är det inte konstigt att hennes projekt JAGUAR II kändes som en resa genom hennes egen musikhistoria.

Monét leker med genrer som funk, R&B, pop och afrobeats tillsammans med medverkande artister som adderar till den genuina upplevelsen. Att följa albumets varenda tema är ett sant nöje, vare sig det är sensualitet i How Does It Make You Feel eller drömmar i Hollywood tillsammans med Earth, Wind and Fire. Att höra Monéts otvivelaktiga självsäkerhet på spår som Stop (Askin’ Me 4Shyt) och On My Mama är rent av uppfriskande och glädjespridande. Kombinerat med silkeslena melodier och harmonier som visar musikerns skickliga sångteknik är det ingen tvekan om att Victoria Monét bara har börjat.

Betyg: 8/10

Nardos Tekle

Central City

Big Freedia

Jag hade blivit väldigt, väldigt förvånad om det släpps ett album i år som är roligare att lyssna på än Big Freedias välförtjänta segervarv Central City. Efter att ha varit involverad i ett flertal hits från både Beyoncé och Drake kanske vissa hade förväntat sig att bouncelegendens nya album skulle vara mer polerat och poppigt. Och visst finns det låtar med mjukare sound och tydligare refränger än vad som är vanligt för bouncegenren – ta Motivate Ya, Life Lessons, eller Big Tyme till exempel.

Men även om popexperimenten sitter fint är merparten av Central City fantastiskt repetitiv, ofiltrerad, kompromisslös bounce. Ta vilken låt som helst av Booty like a Drummer, Gin In My System, eller Throw It Back – det här är ett album som gjordes med exakt samma syfte som allt annat Big Freedia någonsin har gjort, alltså att få rövar att skaka. Central City är högljutt, störigt, och alldeles underbart.

Betyg: 8/10

Anton Ånell

Picture of Bunny Rabbit

Arthur Russell

Vid tidpunkten av Arthur Russells död hade han endast hunnit utge ett album; World Of Echo, en elektronisk discoplatta som fann sin väg till ett ungt fan vid namn Steve Knutson. Han är mannen som i snart 20 år förvaltat Russells musik, på det mest omtänksamma och respektabla sättet möjligt.

Picture Of Bunny Rabbit är den senaste utgåvan från Knutson som avspeglar Russell kring skapandet av World Of Echo. Här får man chansen att lyssna på ett utkast av ett cello-arrangemang i hans karakteristiska stil, där det suddiga och dunkla ställs i fokus. I någon annans händer hade Russells låtar troligtvis försökts konkretiseras. Istället tillåter Knutson oss lyssnare att höra låtarna som de är inspelade: helt oslipade och konturlösa. Dessa splittrade och sköra fragment ger oss om något, bara en liten glimt av geniet som är Arthur Russell.

Betyg: 7/10

David Brignoli

The Loveliest Time

Carly Rae Jepsen

Syntarna som låter exakt som första kyssen mitt på dansgolvet. Trummorna som matchar ögonblickets adrenalinstinna hjärtslag. Textraden “Don’t wake me up ‘cause I’m lucid dreaming, meditating on your lips”. En elektrisk gitarr som en vag strålkastare någonstans långt, långt borta i hörnet. Bryggan, som kommer som den kaskad av sweet nothings man slänger ur sig där i armarna på sin dansgolvspartner. Stråkarna som tar den sista refrängen till klimax när Carly Rae Jepsen trycker ut “I’d be satisfied forever with a couple years of this!”.

Psychedelic Switch låter som stunden då ett dansgolvshångel är världens bästa känsla, långt innan bakisångesten. Det är årets hittills bästa låt. Resten av The Loveliest Time är helt okej, också. Men det är orättvist för andra låtar att dela album med detta mästerverk.

Betyg: 6/10

Anton Ånell

Trapped By Proxy

jahanam & DJ HAYDN

jahanam och DJ HAYDN är nyckelspelare inom Stockholms elektroniska underjord, och ett samarbete mellan dem har bara väntat på att hända. Resultatet av Tina Mofidy och Fabian Berglunds samarbete är EP:n Trapped By Proxy, där de fångar trenderna som dominerar den elektroniska musiken just nu: hårda breaks och hektiska 4/4:or.

Under sina bästa stunder är Trapped By Proxy ett rent nöje att lyssna på – Need 4 Speed är en av årets bangers, mycket tack vare de snuskiga grime-elementen som präglar låten. jahanam är en bra vokalist, men när den rutinerade Raghd, som gästar på Did I Stutter börjar rappa, så märks det att jahanam har en del att jobba med – i alla fall i jämförelse. Ändå tonsätter jahanams nonchalanta swagger EP:n snyggt och går väl ihop med beatsen. DJ HAYDN är för sin del Stockholms kanske bästa producent – rangen som han visat genom åren är svårmatchad, och Trapped By Proxy är ännu ett projekt som han briljerar på.

Betyg: 7/10

Sultan Ahmed