Tonåringen är placerad mellan verklighet och skärm i Sanja Särmans debut
I en tid där gränsen mellan det verkliga och det virtuella ständigt suddas ut, lyckas Sanja Särman i sin debutroman Feng Yongxus förmåga att gråta fånga den specifika och ofta outtalade erfarenheten av att vara ung på internet. Romanen är en uppväxtskildring som rör sig mellan det vardagliga och det outhärdliga, en berättelse om vänskap, begär, manipulation och det nästan rituella utforskandet av sig själv i den digitala världen.
Huvudpersonen Xu är en tonårsflicka som bor med sin pappa, en kinesisk man som är besatt av odödlighetens möjligheter. Medan han utför sina ritualer söker Xu sig istället mot en annan slags evighet – den digitala.
Genom sin vän Sanna upptäcker hon en värld där anonymitet och begär möts. De skapar konton på en sajt, först som en lek, men snart får Xu kontakt med en äldre man, curzio_111. Hans förslag är så chockerande att hon knappt kan ta in det, ändå kan hon inte släppa honom.
Det som gör Feng Yongxus förmåga att gråta så fängslande är hur Särman skildrar maktspelet mellan Xu och curzio_111. Deras relation är präglad av manipulation och begär, där Xus naivitet möter något mycket mer kalkylerat och kontrollerande. Hon står mellan barndom och vuxenliv, mellan nyfikenhet och en önskan att förbli oskyldig. Hennes känslor pendlar mellan fascination och avsky, och Särman fångar denna inre konflikt på ett sätt som känns både smärtsamt och verkligt.
Särmans bakgrund som bildkonstnär skiner igenom i språket. Det är poetiskt och ibland en stil som kan upplevas krävande men också svindlande och vackert. Det finns en nästan hypnotisk kraft som fångar Xus dragningskraft till det förbjudna och hennes motvilja på samma gång. Med inslag av kinesiska tecken som fungerar som en påminnelse om det som Xu aldrig riktigt kan förklara för omvärlden – hennes identitet, bakgrund och namn.
Vid sidan av den digitala världen finns också familjen som Xu försöker undkomma. Hennes pappa är upptagen med sina egna ritualer, systern dansar balett men kommer aldrig längre, och mamman skriver. Alla i Xus liv söker något större, men bara Xu är beredd att riskera att förlora sig själv.
I slutändan är Feng Yongxus förmåga att gråta en berättelse om den smärtsamma processen att förstå vad man har varit med om. För Xu kommer insikten långt efteråt, när hon har raderat chatten med curzio_111 och tillåtit sig själv att känna efter allt som varit. Boken handlar om att söka efter kunskap och erfarenhet, men också om den ofrånkomliga insikten att vissa val inte går att ångra. Särman lyckas mästerligt skildra det råa med det poetiska.
Det är en debut som både skaver och berör, och som stannar kvar i tankarna långt efter sista sidan.
