The Village Next to Paradise är en vardaglig och vacker berättelse om framtidshopp
Uthållighet och tålamod är också en kamp. Kanske är det någon som behöver höra det just nu. Sverige är i en lågkonjunktur, med den högsta arbetslösheten på tio år. Att hålla ut och värna om sitt framtidstro är därför en kamp i sig, även om det bara känns som att vada igenom ett träsk.
Drömmar och framtidstro står i stark kontrast till likgiltighet och utmattning i The Village Next to Paradise. Det är en enkel berättelse om människans vilja att bara göra något bra i sitt liv, trots trösklar och hinder. Om en förälder som vill försäkra sig om att den lämnar sitt barn med en lite bättre framtid.
Mo Harawes debutfilm utspelar sig i en liten, icke namngiven somalisk kustby och följer Mamargade (Ahmed Ali Farah), hans snart trettonårige son Ceegal (Ahmed Mohamud Saleban) och Marmagades syster och Ceegals faster Araweelo (Anab Ahmed Ibrahim). Marmagade är en schweizisk kniv, en definition av en mångsysslare, men en dödgrävare när vi först introduceras till honom. Han är också en änkling och uppfostrar Cageel själv, med mycket hjälp av Araweelo. Araweelo är nyskild och försöker nu stå på egna ben, med ambitionen att så småningom starta ett eget skrädderi.
Cageel går till skolan och älskar att berätta om vad han har drömt om för alla sina nära och kära. Dock får han inte lära sig så mycket i skolan, eftersom skolan ändå ska läggas ner. Det finns helt enkelt inga lärare kvar. Det enda som eleverna får göra är att öva inför en eventuell drönarattack, till följd av konflikten med Al-Shabaab.
Konflikten har fått många av invånarna att bli arbetslösa, och därför råder det missmod bland dem. De tar var dag som den kommer, och gör så gott de kan för att upprätthålla någon slags vardaglig stabilitet, men få har någon mer ambition utöver att bara försöka klara sig. Nyheten om att skolan läggs ner kommer därför inte helt oväntat för de flesta, och innebär heller inte någon stor förändring.
”Vi har kallat hit er för att berätta att vi tyvärr måste stänga ner skolan”, säger rektorn på ett hastigt sammankallat föräldramöte, varpå en av föräldrarna svarar ”Är det bara därför du har kallat hit oss? Du kunde ha bett barnen att berätta det för oss. Varför skippade jag jobbet för det här?”
Framtiden är alltså något som invånarna ser hopplöst och likgiltigt på. Vad är meningen med skola, betyg, meriter och framtidstro när det enda som finns är det som redan är runtomkring en? De enda som vi ser vidta åtgärder för att ge framtiden en chans och försäkra sig om att sitt barn får en utbildning är Marmagade och Araweelo.
Kanske finns det en sorts symbolik i att han jobbar som dödgrävare. En man som han är ju ändå inte främmande för döden. Vissa filosofer anser även att likgiltighet är likvärdigt med döden. Med alla gravar som Marmagade gräver och med samhällets likgiltighet inför framtiden kan man därför säga att han är omringad av döden. Men han gör ett val, och försöker göra allt han kan för att Cageel ska få börja på en internatskola, även om det kostar lite mer.
The Village Next to Paradise är en smakfullt regisserad och filmad film, som visar de vackra miljöerna i Somalia men samtidigt också en ärlig skildring av hopplöshet. Det är också en film med en vardaglig ton och tempo, vilket naturligtvis inte faller alla i smaken. Tittare kan inte förvänta sig en berättelse med en traditionell dramaturgi med ett konventionellt klimax. Men för att få den vardagliga känslan hade nog ett sådant upplägg ändå inte fungerat. Marmagade kämpar för sin son, men gör det väldigt odramatiskt, vilket också bidrar till en humoristisk underton i vissa scener. För det är så en riktig kamp ofta ser ut. Den är odramatisk, och humor hjälper en utmattad människa att inte älta för mycket kring det som är bortom ens kontroll. Ofta rör det sig om att ha tålamod och uthållighet. Att man tar tillfället i akt när en möjlighet väl dyker upp. Harawes film är därför en uppmuntran till den som vadar genom ett träsk, och en läxa i att framtidshopp sällan kommer naturligt, men är värt att kämpa för.
