Terra lägger anspråk på att vara Sveriges bästa liveband

Några låtar in i garagerockbandet Terras spelning i den lilla parken vid höjden i Slottsskogen berättar sångaren och gitarristen Karl Sundström en historia, eller snarare en instruktion om hur man plankar in på Way Out West. När han som tonåring inte hade råd med biljett brukade han klättra upp på ett av bergen bredvid, glida ner och hoppa över staketet när väktarna tittade bort. Sedan dess har det varit hans dröm att spela här; nu är han tillbaka.

Publiken – festivalens mest hängivna – tolkar inte historien som publikfrieri, utan som ett bevis på att Sundström och Terra är äkta. Här är ett band som klättrar över berg för musikens skull. Fansen har väntat halva eftermiddagen – när vi försökte ta plats längst fram under spelningen innan satt redan ett gäng indiekids där. Förmodligen hade de tältat. Och 45 minuter innan spelningen började var den lilla parken så tätt packad att det var svårt att vända sig om för att se hur packad den var.

Men Terra förtjänar den publiken. Händer åker upp i luften så fort bandet drar igång med Här kommer natten från debuten Terrarism. Det hoppas, skriksjungs och svettas från början till slut. Bandet spelar snabbt, hårt, med en sinnessjuk energi. Karl Sundström studsar i sidled, hans fötter verkar inte kunna stå kvar på golvet. Cirka tio sekunder in i tredje låten, singeln Oåtkomlig, skriker en vän i mitt öra: ”Den här låten släpptes för en vecka sedan och publiken har redan lärt sig texten!”. Kort därpå rycks han bort i en moshpit, en av tre stycken under den korta spelningen.

En framgångsrik livespelning har i alla fall tre komponenter: en hängiven publik, ett band som kan rycka tag i den och en passande scen. I parken vid höjden har Terra alla tre. Deras blandning av garagerock, medryckande hooks och snyggt självdistanserade texter på svenska, som utmanar många popsångares i ren trallvänlighet, känns på ett sätt fräsch, trots att bandet lätt skulle kunna sorteras in i det till döds uttjatade facket “indie på svenska”. När Sundström sjunger ”Terra, Terra / bara Terra” tillbaka till bandet i låten med samma namn är det charmigt, aldrig självbelåtet. Och när han ropar raderna ”Festa på cigg och tvål / fanta och etanol / håller ditt hår på en bänk under månen” från Nåd blir man smittad av hans höga energi. Inte ens en förstagångslyssnare borde kunna hålla sig från att skriksjunga med.

När Terra avslutar med raderna ”Pappa brast i tårar / men kom då om du vågar / hitta svarta lådan och jag lovar att du blir förvånad” från hiten Svarta Lådan skanderar publiken “En gång till! En gång till!” tillbaka.  Under 45 minuter har Terra visat att de inte bara är en av de roligaste akterna på Way Out West 2024, utan även att de är Sveriges bästa liveband.