Sopranen Elisabeth Meyer om varför opera är världens sämsta affärsidé och världens bästa konstform

Det är få andra konstarter som förenar så många komponenter av scenkonst som opera gör. Trots sång, livemusik och skådespel är det dock många som upplever ett motstånd att faktiskt ta sig till operahusen. I Myndigheten för kulturanalys senaste undersökning om kulturvanor hamnade opera i botten gällande hur många som årligen besöker det som kulturell aktivitet. Med biljettpriser som ofta är tredubbelt teaterpriserna, är det kanske inte svårt att förstå att trösklarna till opera ofta uppfattas som höga. Men kanske bygger det hela på förutfattade meningar snarare än en faktisk realitet?

KULT har träffat den prisbelönta sopranen Elisabeth Meyer, aktuell som Tosca på Folkoperan, som menar att operan är det ultimata uttrycksmedlet för en berättelse idag och att höga priser ofta kan kringgås med något så billigt som nyfikenhet.

---

Elisabeth föddes 1987 i Schweiz, något hon idag är tacksam för då det dels gav henne en språkförståelse för franska, italienska och tyska som hon lärde sig i grundskolan. Tre språk som majortiteten av operklassikerna är skrivna på. Elisabeth kom även från en familj där musiken var ständigt närvarande, något som möjliggjorde hennes operaintresse. 

– Jag känner ofta att jag är en ”fuskare”, säger Elisabeth och skrattar. Mina föräldrar är musiker, så musiken har jag knappast upptäckt själv. Jag började spela fiol när jag var fyra och piano när jag var tio. Min syster sjöng i stans enda bra barnkör, men vägrade att dela kör och kompisar med sin lillasyster. Därför ordnade min Mamma privata sånglektioner för en svensk operasångerska på operan i Luzern, Schweiz i stället. 

Elisabeth medger att opera kan framstå som att det mest handlar om att sjunga men för henne handlar det lika mycket om att spela, och att rösten bör användas som ett verktyg för att driva berättelsen framåt. 

– För mig är det ingen större skillnad mellan opera och teater, det är samma ingång. Sen går det nog att likna opera med elitidrott, då det kräver mycket fysisk ansträngning och många års sångteknisk träning. Om du inte har en stabil teknisk grund kan du lätt skada rösten. Det gäller att inte sjunga för stora och ”tunga” roller för tidigt innan man har tekniken och uthålligheten som krävs. Att sjunga med en förkylning kan också skada stämbanden långvarigt, något som med småbarn hemma blir till en utmaning. 

Opera är alltjämt en konstform där klassikerna har betydligt större utrymme på repertoarerna än det nyskrivna. Enligt Elisabeth medför det ofta kvinnliga roller som ska ha förmåga att sjunga högt. I modern tid menar hon att publiken kanske blivit mer kräsen över vem som kan tänkas spela rollerna.

– Förr låg det mer fokus på rösten, som avgjorde om en var redo att sjunga en roll eller inte. Idag krävs det mer.

Elisabeth berättar att hon märkt av en skillnad då “typecasting” blivit mer och mer aktuellt inom opera. Något som ställer krav på att hon även fysiskt ska hålla sig i trim för de roller hon konkurrerar om. 

– Många tror att min arbetsdag bara består av repetitioner eller föreställningar på scen, men det är bara en liten del av arbetet. Mitt yrke kräver mycket disciplin. Innan man slutligen står på scen och repeterar med kollegor, krävs det väldigt många timmar av övning på egen hand. Man läser på om stycket och rollen, översätter ord för ord om det är på ett annat språk och ”sätter tonerna i rösten”. Man måste tycka om att vara sin egen chef.

Självdisciplinen har följt Elisabeth sedan tidig ålder och framför allt när hon studerade på Operahögskolan i Stockholm (idag Stockholms konstnärliga högskola).

– Jag anar att det fortfarande är en av Sveriges dyraste utbildningar då det krävs väldigt mycket individuell undervisning och få gemensamma lektioner i föreläsningssal. Jag minns hur vi ofta fick höra att endast utbildningen till stridspilot kostar mer per student.

Kostnaderna är något som färgar operakonsten och som gör att man exempelvis har 6 veckors repetitionsperiod snarare än 10 som är vanligt inom teater. Opera är beroende av statligt stöd och har de senaste åren, så som hela kultursektorn, upplevt stora nedskärningar.

– Opera är dyrt. Det är världens sämsta affärsidé, säger Elisabeth och skrattar.

En operaföreställning involverar många människor både på men framför allt runt omkring scenen. Bara på Kungliga Operan har man omkring 600 fasta anställda, något som kan jämföras med Dramaten som har 330 fast anställda.

Trots utbildningens kvalitet understryker Elisabeth att det tyvärr är alldeles för få av hennes klasskompisar som idag fortfarande jobbar som operasångare.

– Jag minns att vi var helt chockade vid första konserten inför Operahögskolans vänförening. När vi fick höra att det förmodligen bara skulle vara 10% av oss som skulle komma att faktisk arbeta som operasångare. Men så har det nog faktiskt blivit…

Den treåriga kandidatutbildningen på Operahögskolan bestod bland annat av individuella sånglektioner, coaching av repertoar med pianister, dans och rörelseträning, teaterundervisning, musikteori och grundläggande språkkunskaper i italienska och tyska.

– När jag gick mitt sista år på skolan fick vi sjunga upp för samlade operachefer och agenter från Norden. Det var jätteläskigt och kändes som att hela min framtid vilade på några få minuter. Så var det såklart inte. Men det var ett viktigt tillfälle att få presentera sig för branschen. Efter det var det en dansk agent som ”signade” mig och jag fick min första stora roll som Donna Anna i Don Giovanni av Mozart till sommaren på ett operahus i Danmark.

Idag har Elisabeth med många aktiva år i branschen lyckats jobba upp sig ett namn i Sverige och gör inte lika många provsjungningar här längre. Men hon har stor erfarenhet av auditions , inspelningar, och så kallade ”selftapes”.

– För att göra en bra audition ska du först och främst veta vad du sjunger om. Du ska undvika att övergestikulera, ha tydliga tankar och lyckas berätta dem med hjälp av sång och musik. Oftast sjunger du på ett annat språk och då måste du översätta texten i minsta detalj och förmedla dessa ”främmande ” ord som om de vore dina egna.

Elisabeth återvänder ständigt till att hennes arbete är att vara en skådespelare som sjunger fram berättelsen, något som återspeglas i hennes tips för aspirerande operasångare.

– Det är precis som för skådespelare. Kom i tid, var förberedd och professionell. Du måste kunna din text och musik, veta bakgrunden… För mig var Maria Callas en av de bästa operasångerskorna. Inte för att hon hade bäst röst, men för att hon var en fantastisk skådespelerska. Hon var unik på att förmedla text och känsla genom musiken.

Elisabeth medger att många utifrån nog betraktar opera som svårtillgänglig. I grund och botten tror hon dock att det är en fråga om inställning.

– Vi måste försöka jobba bort fördomarna om opera. Att det bara är ”Bianca Castafiore”- liknande sångare på scenen som sjunger wobbligt utan att man förstår vad de sjunger om. Att man behöver läsa på handlingen i minsta detalj för att kunna hänga med. Där tycker jag Folkoperan är ett perfekt exempel på hur man kan göra opera lätt tillgängligt för alla. Här sjunger vi på svenska och publiken är väldigt nära skeendet i ett mindre, intimare operahus. Men jag tror och hoppas att det kan komma ett skifte om operahusen anstränger sig ännu mer för att nå fler unga.

Elisabeth lyfter Dramatens U26 kort som ett lyckat initiativ som hon önskar att även operahusen kunde ha råd att ta efter. Är man tillräckligt nyfiken och intresserad menar Elisabeth dock att det kan finnas andra vägar än att behöva betala det ofta dyra biljettpriset. 

– När min man, Linus Fellbom var ung, skrev han till olika teatrar och operahus och frågade helt enkelt om han som ung och väldigt intresserad kunde få en överbliven biljett då han inte hade råd att köpa sig en. Det funkade faktiskt! Nu är det kanske nya tider men jag tror verkligen att man kan komma långt genom att vara modig, framåt. Det värsta som kan hända är väl att man får ett nej.

– Om man går på opera får man alla olika lager av underhållning. Spelet som i teater men också den filmiska inramningen av musiken. Alla vi som håller på med scenkonst och film har väl en väsentlig sak gemensamt; vi är måna om att berätta en historia. Inom opera har vi väldigt många verktyg för att göra just det. Därför tycker jag att det är den allra bästa konstformen!