Sommarens bästa musikvideor
Innan vi ger oss in i seriehösten och evigt tv-tittande är det dags att stöka i arkiven, för att med lite sentimentalitet blicka tillbaka på de musikvideor som präglat årstiden vi alla älskar: sommaren. Det har minst sagt funnits guldklimpar som förgyllt sommarens tillvaro och satt en vibe för alla olika känslor, stämningar och stunder. Vilka verk har gjort starka nedslag och fångat vår uppmärksamhet de senaste månaderna? Här nedan presenterar vi de musikvideor som du verkligen borde kolla in för att få en sista smak av sommaren!
Happiness – The 1975
Matty Healy lämnar baren, puffar på en cigarr och ger sig sedan upp på en ödmjuk liten scen med en drink i handen innan han river av den första raden “She showed me what love is” av Happiness. I publiken sitter en sovande man som väcks till liv av den energisprudlande låten som, jämfört med den första singeln Part Of The Band, inte verkar sträva efter lika planerade rim och detaljrikt textförfattande. Istället sjunger Healy “I would go blind just to see you”. Inte särskilt kreativt men den charmiga och lättsamma andan i både text, musik och video får det hela att fungera. Vad som följer är snyggt fotade vinklar, dränkta i en 80-talspastisch, där bandet och modeller fyller skärmen iklädda stiliga kläder. Happiness är en sådan klassisk musikvideo. Häftigt filmad. Coola kläder. Bra musik. Vad mer kan man önska?
David Brignoli
Bangs – PRISMA
Danska duon PRISMA bjuder på nostalgi, ös och högklassig color-blocking i musikvideon till den nysläppta låten Bangs. Videon pulserar i takt med låten, regin är tight och stylingen lekfull – Bangs är ett perfekt exempel på hur man skapar en video som är enkel och iögonfallande samtidigt. Extasen i slutet av videon, när den vitklädda, nyklippta lugg-armén går loss är definitivt en höjdpunkt, och får en direkt att se fram emot kommande musikvideor från duon.
Daria Spitza
THREE HEADS* – JEAN DAWSON
Änglar och demoner. Någonstans lyckas Jean Dawson med ett kaxigt Twitter-manér landa mellan det kaotiska, med mörka visuals och tunga, sönderdistade låtar, och det hoppfulla, med klimaktiska gitarrer, superstarka melodier och ärliga texter.
THREE HEADS* är singeln närmast inpå artistens kommande albumsläpp, och droppade såklart med en fullspäckad video, fylld av ambitiös scenografi, maxade kostymer och uppemot ett dussin olika scener, alla lika maxade. Likt musiken försöker Dawson i videon trycka kulturens olika modeklichéer vidare och lånar från hiphop och streetwears breda byxor, grillz och ansiktstäckande masker, samtidigt som han spelar gitarr med handskar, blir runtkörd på en parkering och leker med den symbol som allra mest reflekterar änglar/demoner-analogin: eld. Var femte sekund är ramen dränkt i eld, med Dawson bakom. Plus, en gnutta Insane Clown Possé-influens. För min del är nog kommande skivan från Dawson det släpp jag är mest förväntansfull inför i år.
Charles Lundman
One Year Stand – Frankie Cosmos
Med mjuka färger och lekfull greenscreen ger Frankie Cosmos sin singel One Year Stand ett fascinerande visuellt element till låten. På skärmen visas sångaren Greta Simone Kline omringad av stora, bekanta men också oidentifierbara, objekt som får henne att se liten ut. Med 70-talsmönster och en befriande anspråkslös dans så känner tittaren sig trygg, det känns lite som ett barnprogram som man såg som liten. Videon är “dåligt” gjord – men på ett fantastiskt sätt, med risiga effekter och sjaskigt inklippta människor. Det är något hypnotiserande och roande med det enkla, videon speglar den mänsklighet som Frankie Cosmos musik får en att känna.
Allis Sääsk Berglund
Glimpse of Us – Joji
Som om inte denna text skulle vara motivation nog att titta på musikvideon till Jojis hit Glimpse of Us så är den även bannad från att visas på andra ställen än Youtube. Och ja,visst finns det skäl till det. Till skillnad från låten som är en mjuk och trånande omfamning, skildrar videon det känslomässiga kaos och den misär som ett uppbrott kan leda till. Det är förstås draget till det extrema, men kontrasten är fascinerande och ärligt talat något jag aldrig sett i närheten av förut. Så klicka ovan, ni kommer inte ångra er.
Theo Hafström
Domino – Myd
Varför slänga iväg tusenlappar på en fet produktionsbudget, när du kan bygga en berg- och dalbana med din polare istället?
I videon till Domino skapar Myd en äkta DIY-illusion, som är snurrig, färgrik och smått psykotisk – när kameran väl börjar rulla i den snirkliga banan är det svårt att dra ögonen från skärmen. Vi färdas genom husets alla rum, slinker in i en diskmaskin, öppnar ögonen igen för att susa genom en trädgård och glida in i ett arkadspel, medan Myd följer oss längs vägen. Det är roligt, kreativt och satsigt på precis rätt sätt, och tillför en extra glimt i ögat till den redan spralliga låten.
Daria Spitza
Her – Megan Thee Stallion
Som om vi inte redan visste att Megan Thee Stallion är en kvinna utan dess like, får vi det klart för oss den monokroma video till Her. Här möts minimalism och maximalism på det bästa av sätt och vi får se Megan i till synes tomma utrymmen, men som fylls av kloner, dansare och inte minst Megans odiskutabla karisma. Ett nytt anthem för alla som använder sig av hon/henne-pronomen?
Theo Hafström
Punk Rock Loser – Viagra Boys
Vid det här laget kan nog inte våra Viagra Boys klassas som någonting annat än ett fenomen – både musikaliskt men kanske än mer stilmässigt. Något som inte minst gjort sig till ett faktum av bandets ofta humoristiska och brötiga musikvideor. I början av juni återvände de med ännu en singel, Punk Rock Loser, och med den också en musikvideo i temat spagettivästern. Och ja. Den har allt du kan förvänta dig. Cowboyhattar, revolvers, mystiskt drickande av tequila i närmsta saloon och självklart de kisande Clint Eastwood-ögonen. Lika självklara som LÖS-tatueringen i Sebastian Murphys panna.
Gustav Stjernkvist
Popular – M.I.A.
På Popular lyckas M.I.A. förvalta sitt legendariska sound från början av tjugotalet samtidigt som hon adderar en extra släng av samtid över det hela. Videon till Popular är klockren – i ett format som påminner om en hybrid av gamla VHS-kameror och TikTok lär M.I.A. upp sin robot-replika att leva sitt best life. Det är meme:igt och samhällskritiskt, snyggt och lekfullt, ett förstoringsglas av samhället applicerat på en simpel, välkoordinerad setting. 10 av 10!
Daria Spitza
Make You Say – Zedd, Maren Morris & Beauz
Någonting med hela det här paketet bara osar 2016. Jag vet inte vad det är. Kanske Zedds karaktäristiska electropop? Kanske estetiken i huset där Maren Morris upplever ett breakup som återupplevs med olika känslor? Kanske integrerandet av animationer i videon likt den nutida klassikern Where Are Ü Now?. Och 2016 var ett fantastiskt år, det vet vi alla. Så unna er en härlig throwback i snygg regi.
Theo Hafström
