Sofi Oksanen påminner oss om det sexuella våldets förtärande roll

Förra året höll Svenska Akademin en konferens om dagens hot mot yttrandefrihet och demokrati. Konferensen gick under namnet “Tanke och sanning under press” där olika tänkare, författare samt forskare från olika delar av världen deltog i kampen för det fria ordet. En av de medverkande var Sofi Oksanen, en finländsk-estnisk författare, dramatiker och debattör. Oksanen är bland annat känd för sina tidigare böcker som Stalins Kossor och Utrensning. 

Under konferensen lyfte Oksanen upp ämnet misogyni och sexuellt våld som ett vapen av Rysslands armé i kriget mot Ukraina. Nu har hon släppt essäboken I samma flod: Putins krig mot kvinnorna där hon återvänder till samma tema men denna gång dissekerar Rysslands imperialistiska diktatur.

“Misogynin som taktik är ett medel för att försvaga demokratierna och gynna autokratiska regimer. Demokrati förutsätter att kvinnorna är delaktiga, och därför handlar kampen om mänsklighetens framtid och om vilket arv vi lämnar efter oss till kommande generationer.”

Oksanen inleder boken med att berätta om sin gammelmoster som i ungdomen våldtogs av sovjetiska soldater under ockupationen i Estland. Ett övergrepp som resulterade i att gammelmostern miste förmågan att tala, aldrig gifte sig eller skaffade barn och i stället levde resten av sitt liv i ensamhet. Oksanen menar att det sexuella våld som hennes gammelmoster fick utstå, det som människor i dagens Ukraina samt i andra krigsdrabbade länder får utstå är ett vapen som används på ett systematiskt sätt med syfte att förnedra, förödmjuka och utöva makt över en befolkning. 

Boken utforskar specifikt hur Rysslands armé använder sig av sexuellt våld mot den ukrainska befolkningen och hur det finns en historia av sexuellt våld som vapen av den ryska och sovjetiska armén. Oksanen tar upp röda arméns användning av våldtäkt som vapen i Tyskland under andra världskriget, hon nämner även hur den ryska federationen har fortsatt att använda sig av sexuellt våld i andra länder som i Syrien och de afrikanska länderna där Wagnergruppen, den paramilitära grupp som finansieras av Putins regering har utfört uppdrag åt Rysslands militära underrättelsetjänst. 

Oksanen försöker även att nå roten av problemet genom att gestalta hur ett sådant brott upprepas. Hon förklarar att det är en enkel form av krigföring för en armé utan professionell stridsförmåga, men att bakgrundsfaktorerna är mycket komplexa. 

Författaren förklarar att Rysslands användning av orden nazism och fascism för att beskriva sina fiender är en drastisk skillnad jämfört med hur vi i västvärlden använder orden. Ryssland använder dessa ord för att beskriva sina fiender och före detta numera självständiga sovjetstater. Enligt Oksanen är den ryska definitionen av dessa ord ett resultat av Rysslands ändrade historieskrivning av det som bland annat hände under andra världskriget. Fokuset låg inte på koncentrationsläger som vi i väst finner synonymt med begreppet nazism, i Ryssland hamnar fokuset bara på Tysklands anfall av Sovjetunionen år 1941. Därför blir ord som nazism och fascism synonyma med att vara emot det ryska imperiet.

När Vladimir Putin talar om avnazifieringen av Ukraina målar han upp Ukraina som en fiende vars mål är att förgöra Ryssland. Den bild som skapas av Ukraina i den ryska befolkningens ögon blir en avhumaniserad sådan som sedan bidrar till att rättfärdiga ett folkmord. Oksanen skriver:

“Folkmord och krigsbrott börjar med ord, orden skapar en verklighet. Ett populistiskt, polariserande språk fungerar som ett utmärkt byggmaterial för projektet.”

Boken skildrar specifikt användningen av sexuellt våld som en del av ett folkmord, Oksanen förklarar att sexuellt våld bidrar till förnedring av offret och ett trauma som sitter kvar i resten av livet. Hon tar upp exempel på ukrainskor som har berättat om de sexuella övergrepp som dem har utsatts för av ryska soldater. Konsekvenserna av övergreppen blev att dessa kvinnor, liksom alla kvinnor, fick en svår och komplicerad relation till sin kvinnlighet och sexualitet. 

Det är även viktigt att nämna att boken lägger en vikt på hur ämnet sexuellt våld i krig behandlas både juridiskt och hos civilbefolkningen. Oksanen förespråkar att mycket makt ligger i språket, konversationen kring sexualbrott behöver ändras för att det ska tas på allvar. Det behöver ske en förändring i det politiska klimatet gällande sexualbrott i krig för att rättvisa ska kunna utföras för de drabbade. Ukraina är inte en isolerad händelse, sexuellt våld som krigföring används fortfarande på många andra håll i världen. Det finns även andra exempel på hur sexuellt våld som används som ett vapen. Det mest närliggande exemplet är de yazidiska kvinnorna som kidnappades som sexslavar och under svåra omständigheter utsattes för mord och sexuellt våld av IS-soldater.

I Samma Flod behandlar ämnet sexuellt våld som krigföring och vapen i folkmord, specifikt i Rysslands krig i Ukraina. Boken skildrar Rysslands historia av populism och propaganda, Kremls kvinnoförtryck och hur dessa faktorer bidrar till användningen av sexuellt våld som ett vapen av den ryska armén. Oksanen lyckas med ett tydligt och detaljerat språk skildra detta. Hon sektionerar upp sina kapitel med hjälp av underrubriker som bidrar till att informationen fastnar hos läsaren. I samma flod är en relevant bok idag och det kommer att vara en relevant bok imorgon. Där boken går in i detalj om hur Ryssland använder sig av sexuellt våld är ämnet även relevant när vi blickar ut i resten av världen.