Sheena Patel: ”Vi stalkar människor på internet men låtsas som att vi inte gör det”
Vad är det för karaktärer som heter “mannen jag vill vara med” och ”kvinnan jag är besatt av”? I det parasociala triangeldramat följer vi det namnlösa berättarjaget i Sheena Patels debutroman Jag är ett fan. Romanen är ett konstant nervöst skratt, en otäck och skärpt skildring av samhället. Två år efter att den hyllade debutromanen släppts i Storbritannien besöker författaren Stockholm för att lansera boken på svenska i översättning av Ylva Mörk.
Jag befinner mig på Östermalm för en intervju med den brittiska författaren Sheena Patel. Hon har ett fullspäckat schema med inbokade intervjuer och vi har klämt in ett besök på hotellet där hon bor. Jag går varsamt till hotellet i ett skämtsamt aprilväder som täcker gatorna med is och luften med minusgrader. Trots det håller jag mobilen i handen och hamnar i scrollandet, uppdaterandet, sökandet. Jag tänker mycket på berättarjaget i Jag är ett fan, och den märkliga anledningen till varför man hatföljer på sociala medier, men också det rödsprängda ögat på det rosa omslaget till boken. I Jag är ett fan betraktar vi hur det ögat övervakar sin omvärld som en besatt och beter sig kriminellt utan att begå några brott.
Romanen inleds med att berättarjaget internetstalkar en kvinna som ligger med samma man som hon. I boken heter han ”mannen jag vill vara med”. Han är en känd konstnär, systematiskt otrogen mot sin fru och representerar allt som berättarjaget är exkluderad från. Och influencern som går under namnet ”kvinnan jag är besatt av” är en rik nepobaby som skapar illusioner av sitt underbart välorkestrerade liv. Berättarjaget blir besatt och utvecklar en förvrängd relation till dessa karaktärer parallellt som hon lever ett ganska vanligt liv med en pojkvän som inte vill att hon ska ”vara undergiven mot honom”, och som ”vill älska” när hon egentligen vill bli knullad.
– Berättarjaget är en följare. Hon står helt utanför sitt liv. Hon har en relation med en snäll pojkvän, en pleaser. ”Kvinnan jag är besatt av” symboliserar livet som influencer och det helvetet berättarjaget går igenom. Hon tjänar pengar på att alienera sina följare från deras liv. “Mannen som jag vill vara med” symboliserar makt, tillgångar, upphetsning och sex, säger Patel och jag avbryter henne.
– Inte ens sex, det är värre än så. “Mannen jag vill vara med” ger inte berättarjaget något förutom huvudvärk, säger jag och Sheena Patel brister ut i ett skratt.
Hon förklarar att det låter som en meme och upprepar det på engelska: ”it’s not even sex, it’s worse”.
När jag träffar Sheena Patel är hon nyvaken och har på sig en psykedelisk t-shirt som är regnbågsfärgad. Intervjun störs av mängden män som sitter med sina laptops i hotellobbyn och sorlar med deras basröster. Jag ser hur författaren flackar med blicken till en början, deras röster är så penetrerande att vi i stället åker upp till hennes hotellrum. Hon tycker det är perfekt, då kan vi packa och snacka. Jag frågar varför karaktärerna i boken inte har några namn.
– Det var ett praktiskt val. Pojkvännen, “mannen jag vill vara med” och “kvinnan jag är besatt av”, beskriver relationen till berättarjaget. Att de blir tillskrivna andra namn är också ett sätt att utöva kontroll, och boken handlar mycket om det, förklarar författaren.
”Det brukade vara värdefullt att vara sammankopplad med andra människor online. Nu kommer vi inte åt varandra för att algoritmen är överallt”
Karaktärerna representerar olika fallna sociala institutioner. Berättarjaget har en förmåga att se saker från olika perspektiv. Hon kan till exempel med en träffsäker blick betrakta statens politiska våld i ena sekunden och sen bestämma sig för att sluta äta p-piller så att hon kan bli gravid med mannen hon vill vara med. Sheena Patel berättar att hon vände sig till den populärkulturella husguden Carl Jung och hans olika arketyper för att framhäva den mörka splittringen i boken.
– Jag brukade tänka på Carl Jung hela tiden. I podcasten This Jungian Life finns det ett avsnitt om Snövit när hon äter det giftiga äpplet. Äpplet är symbolen för Snövits skuggsida. Till exempel hur vi beter oss på internet. Vi stalkar personer på internet men låtsas som att vi inte gör det. Där behöver vi bemöta det giftiga äpplet i oss själva. Vi behöver möta den förvrängda delen i oss, så att andra kan betrakta en som man vill bli betraktad. Ur den synvinkeln är mörkret användbart, berättar Sheena Patel.
De olika aspekterna av mörkret syns i form av mordisk avundsjuka hos berättarjaget, men också i förljugenheten i den nyliberala rasismen som ter sig obehagligt för de samhällskroppar som inte är vita. Berättarjaget åskådliggör det koloniala arvet i karaktärerna hon är besatt av. Det som skildras är inte så annorlunda från vad Jordan Peele gjorde med succéfilmen Get Out. Båda skapar en satir över samhällets olika rasistiska spänningar och dekonstruerar den förtryckta rösten på ett säreget sätt.
– Jag är ingen auktoritet. Jag har bara skrivit en bok. När man skriver något vet man inte riktigt vad man har skapat förens någon säger till en vad det är. Jag ville inte göra berättarjaget till ett offer, hon är också ganska hemsk, förklarar Sheena Patel.
Jag förklarar att engelskans ”fan” är en homonym på svenska. Att ”fan” också refererar till djävulen och fanskapet, vilket är bra synonymer för berättarjaget.
– Ja exakt, det som hon blir utsatt för av “mannen jag vill vara med” reproducerar hon vidare mot sin pojkvän. Jag blev galen när jag skrev boken och jag vet inte vad som hände. Så fort jag var klar kände jag mig fri och nu kan jag aldrig återkomma till den rösten igen. Jag blev själv besatt så det var avsiktligt med skräckkänslan, berättar hon.
Sheena Patel fick idén till boken efter stormningen av Kapitolium. Hon berättar att hon tyckte att det var märkligt att relationsmönstret mellan Donald Trump och hans fans fungerar på samma sätt som en kärleksrelation där den ena parten är emotionellt frånvarande. Men också en relation där kärlek och hat förväxlas med varandra.
– Det var enbart när Trump sa åt dem att gå hem som de slutade, förklarar hon, och syftar på när den då sittande presidenten sa till hans anhängare att han förstår deras frustration på grund av en valkampanj som han påstod var stulen.
– Det var som ett helvete, ett tv-spel. Min laptop glänste. Jag tittade och tänkte att allting var så udda. Man sätter en person på en piedestal och följer den personen som ett fan hela livet. Och det är ett beteende man känner igen i vardagen, fortsätter hon.
Vi börjar prata om internet som en metafor för galenskap. Och kommer in på Twitter som numera heter X och de mytologiska funktionerna bakom en algoritm som kan kan bli så fel.
– Det brukade vara värdefullt att vara sammankopplad med andra människor online. Nu kommer vi inte åt varandra för att algoritmen är överallt. Konspirationsteorier är så förhärskande, det har rört sig in i mainstreamkulturen. Ta incidenten med Kate Middleton till exempel, säger Sheena Patel och syftar på händelsen där spekulationer om prinsessan av Wales försvinnande spreds över internet, som senare visade sig bero på att hon hade fått en cancerdiagnos.
Det är inte konstigt att vi hamnar i andra samtalsämnen som konspirationsteorier. Boken har väldigt mycket kontakt med sin samtid och fungerar som en bra sammanfattning av hysterin som råder på internet. Mycket får plats mellan de luftiga kapitlen. Den är som en modernistisk tavla som kombinerar olika konstnärliga tekniker och man behöver uppmärksamma varje liten detalj. Och Sheena Patels bakgrund är minst lika intressant. Jag frågar henne var fröet till hennes författarskap såddes och hon berättar om författarkollektivet 4 Brown Girls Who Write som hon är en del av.
– Kollektivet startades 2017 och skapades för att vi stod utanför kulturetablissemanget. Vi skulle aldrig bli insläppta. Vi hade inte ens blivit avvisade, ingen visste vilka vi var och det fanns en frihet i det, förklarar Sheena Patel.
– Hur får man ens en bok publicerad? Vem ringer man? Började man undersöka det så fanns det steg man behövde följa. Den formella dansen ledde till att vi skapade ett eget rum för poesi, fortsätter hon.
”Jag har skrivit en bok som resonerar med människorna som läser den. Nu är den sin egen lilla djävul och tillhör så många andra”
Det finns en del kritik mot förlagsbranschen i Jag är ett fan. Man får följa hur influencern tillika “kvinnan jag är besatt av” infiltrerar förlagsbranschen eftersom det säljer. Men även hur det handlar om att känna rätt personer och förläggare som kan öppna dörrarna, medan berättarjaget har “varit tvungen att banka mig fram och fira de allra minsta triumfer.”
– Vi tog kollektivet på allvar. Vi publicerade egna böcker, i en punkig DIY-tradition. Du gör det för att göra det, inte för utmärkelsen. I stället för att vara en person och rädd blev vi fyra personer som samlade våra resurser, berättar hon.
Jag frågar hur det känns att bli läst av vita personer inom kulturetablissemanget, samma personer som berättarjaget kritiserar i boken.
– De klarar sig. Jag visste inte heller att så här många skulle läsa boken eller att den skulle bli översatt. Att flyga till Sverige och prata om en bok två år efter den har blivit publicerad är ett privilegium, svarar Sheena Patel.
Känner du att du behöver betona att du är privilegierad, frågar jag.
– Kanske, jag har tänkt ganska mycket på hur jag upprepar att jag är så lyckligt lottad. Jag ville verkligen detta och jag har jobbat väldigt hårt. Jag har skrivit en bok som resonerar med människorna som läser den. Nu är den sin egen lilla djävul och tillhör så många andra. Jag älskar att folk tar ägandeskap över min bok.
Ägandeskapet kan också bero på att det är lätt att känna igen sig i narrativet. Å ena sidan är man med på de olika sociala mediernas spelregler, å andra sidan kan man relatera till de maktstrukturer som existerar för en marginaliserad kvinna med en annan bakgrund än den vita. Har man varit i en toxisk spiral av att hatfölja någon som gör en upprörd och inte kunna sluta följa den personen av samma anledning, kan man också relatera. Jag är ett fan är en bok som skildrar flera olika utanförskap, snarare än ett koncentrerat. Jag frågar Sheena Patel om det finns något jag har missat att fråga om boken och författaren vill återkomma till pojkvännens karaktär.
– Det handlar inte om att han har sex med berättarjaget på fel sätt, det handlar om sexualpolitik. I en post me-too värld kan det vara svårt att veta vad man vill ha. Sex är så intressant och okontrollerbart. Som kvinna kan man bara inte diktera det man vill. Med pojkvännens karaktär ville jag skapa en trevlig person, men som också i förlängningen är kontrollerande. Han förklarar hela tiden för berättarjaget vad som är bra för henne, det täcks av en välvilja och kväver berättarjaget, förklarar Sheena Patel.
Pojkvännen är en klassisk man som är en feminist men inte gör feminism. Jag undrar om man måste uppleva denna killtyp för att förstå situationen. Eller om det är en mikrodetalj, att berättarjaget är en otrygg samhällsvarelse och därför söker sig till trygghet, för att pojkvännen är en bra symbol för det skenbart perfekta förhållandet.
Sheena Patel instämmer och påminner mig om att det är därför berättarjagets sexliv har påverkats. Mot slutet av intervjun får jag en rad tips på böcker att läsa. Jag frågar vad författaren läser nu.
– Dune, svarar Patel och skrattar högt.
– Varför? undrar jag.
– För att jag är också en nördig liten pojke, svarar författaren och fortsätter packa sina grejer.
BOKTIPS FRÅN SHEENA PATEL:
- Motherhood – Sheila Heti
- Minor Feelings – Cathy Park Hong
- Minor Detail – Adania Shibli
- Rebecca – Daphne du Maurier
- Real Estate – Deborah Levy
Jag är ett fan är Sheena Patels debutroman och publicerades 2022 av Rough Trade Books. Den blev prisad på British Book Awards 2023 och släpps nu i svensk utgåva av Natur & Kultur, i översättning av Ylva Mörk.
